Från Klövsjö körde vi in till Östersund eller rättare sagt förbi. Vi hamnade i Dvärsätt som ligger i Krokom kommun. Där bor Mia och Lars som vi känner. Vi lovade att inte åka förbi utan att stanna. Nu blev det en dag och en natt hos dom. Vi blev bortskämda med god mat och en härlig tur på Storsjön och Indalsälven. Vädret höll i sig även på söndagen vilket gjorde att vi kunde sitta ute ända till midnatt. Måndagen bjöd på ett blött uppvaknande. Temperaturen sjönk medan himlen passade på att vattna den uttorkade naturen. En helt perfekt dag att dra ut på frukosten och sen passa på att handla och uträtta andra ärenden. Vilka som stod på parkeringen utanför ICA behöver jag väl inte säga. Självklart  så var det Tina och Bengt, men nu var de på väg mot ett helt annat håll än oss.  Hammerdal blev vårt hem för natten. Inte direkt en metropol. Vi parkerade på den stora parkeringen utanför idrottsplatsen, med utsikt över sjön. Idrottsplatsen blev perfekt för Minos att busa på och för mig

Ibland måste man chansa lite. Om man inte gör det så är det lätt att missa något. Om det sen inte blir bra, då har man i alla fall försökt. Bättre att ångra något man gjort än att ångra att man inte gjorde. Åtminstone gäller det i vår filosofi. Klart det finns undantag. Vi chansar lite och svänger av vägen bara några hundra meter efter att vi kommit ut på den. En liten, liten skylt sitter på parkeringen och den har texten Sångbäcksfallet 400 meter. Klart att vi ska gå dit. En enkel promenadväg på 200 meter tar dig till toppen av fallet. Efter ytterligare 200 meter leder en lång brant trappa dig ner till fallet. Här nere möts du av en lummig sagolik miljö. Minos ska självklart bada här. För att komma nära fallet måste man klättra över stora stenar. Lite krångligt men om man tar det lugnt då går det. Parkeringen till fallet ligger bara några hundra meter efter infarten till Storhogna, om du kommer från Vemdals hållet. Vi är nu på väg mot Klövsjö där det ska finnas en badplats. 

Tryckande värme är kanske inte det bästa om man ska ut på kalfjället. Det tog en stund för oss att ta ett beslut. Det ångrar vi inte. Det blev en av de bättre vandringarna i år.  Vi valde idag en led mot ett gammalt sameviste. Som en fäbod fast för samer. Det  är ca 3,5 kilometer hit. På vintern kan man äta våfflor här efter att ha skidat över fjället. Det är en ganska enkel led att gå. Den börjar med en kort uppförsbacke men planar snart ut och det går svagt utför. Jo visst det blir ju uppför på tillbaka vägen men det är en svag lutning som knappt märks. Här går man på kalfjället och man får njuta av en fantastisk utsikt. Samevistet i all ära. Här finns ett gammalt matförråd som var säkrat mot björn. Om man nu gått hit så rekommenderar vi att fortsätta en bit till. Då kommer du till Fallmorans fäbodar. Fortsätt igenom fäboden och följ skyltar mot fallen. Vid de nedre fallen finns grillplats och plan yta för tält. Vill man så går det att bada i den lilla lagunen. Efter ett stopp här

På något sätt så spelar nog moder natur oss ett spratt eller testar oss människor för vad vi tål. Året startade med en pandemi som har slagit omkull hela vår värld. För många har det även inneburit begränsning av olika slag. Ett exempel är väl att charterresor just nu är något man aktar sig för om det ens är möjligt. Men då...Då ger vår kära moder jord oss värme och det rejält. Vi sitter nu uppe på ett fjäll i närheten av Vemdalen. Klockan har passerat 21 och det är fortfarande över 20 grader ute och i husbilen är det tropikvärme. Alla fönster är helt öppna. Hoppas att vi får ner temperaturen till vi ska sova. Trodde aldrig att vi skulle få se termometern visa 28 grader här uppe. I morse vaknade vi tidigt. Strax utanför vår nattliga parkering i Lofsdalen skulle man visst borra för bergvärme just idag. Det var bara att kliva upp och flytta bilen ett par hundra meter innan frukosten kom fram på bordet. Dagens vandring planerades igår då vi bestämde oss för en kortare och lättare

Om man vaknar tidigt en morgon då har man några alternativ. Somna om eller kliva upp. Det blev somna om idag. Något senare väcks jag igen av samma ljud. Ibland kan naturen föra ett himla oväsen. Idag är det göken. Nåväl, halv nio är väl ok.  Solen  lyser från klarblå himmel och värmen är tillbaka. Det blir utefrukost. Vi packar för en halvdagstur upp på Städjan. Tina och Bengt som vi träffade på igår, har lite svårt att bestämma sig om de ska gå med. I sista stund bestämmer de sig för att följa med. Den första delen är ganska flack, lite svagt uppför. Ganska lätt vandring. Städjan ser härifrån ut som en vulkan eller en kamelpuckel. Det är verkligen ett annorlunda berg. Det är Dalafjällens sydligaste topp som reser sig 1131 möh. Han som skrivit vår nationalsång ska visst ha inspirerats av detta berg. Solen är riktigt varm idag vilket gör att sista biten upp blir svettig. Här brantar det på rejält. Det är inte långa biten men det stiger över 200 höjdmeter. Väl uppe kommer belöningen.

Nu är vi ute på tur igen. Det borde ge oss tid och även motivation för ett och annat inlägg här. Vi startade vår resa i lördags. Vi har inget egentligt mål den här gången utan ska försöka ta dagen som den kommer. Vi har haft många idéer på resmål. Eftersom det fortfarande är Corona tider med en del restriktioner så är vi kvar i Sverige ett tag till. Det blir en resa i fjällvärlden och ett delmål i Umeå. Hur länge vi reser runt den här gången det återstår att se. Lördag förmiddag rullar vi ut ur ett soligt och varmt Sundborn. Målet är att ta oss till Grövelsjön, i nordligaste Dalarna. Vi parkerar vid Sjöstugan där vi stått många gånger. Här får man parkera i 7 dygn. Vill man eller behöver, så finns en camping. Kvällen är ljummen då vi hinner en tur på fjället. Det känns helt galet att kl 22,30 gå i shorts och linne på fjället. Söndagen bjuder på värme och några moln som skyddar mot solen när vi idag ska gå dryga två mil. Det blir en tur upp på Dalarnas högsta berg, Storvätteshog

Natten var lugn på platsen vi stod på. Vi lämnar Sjöaltesjön bakom oss och styr mot Örkelljunga. Vi gör ett kort stopp på ställplatsen vid Bengt i Örkelljunga för att tömma toa. Det blir även ett litet besök inne i husbilshallarna där vi kollar in de stora bilarna för de stora plånböckerna. Visst är en del av bilarna jättefina men faktiskt så tycker vi att de är för stora för vårt ändamål. Söderåsens nationalpark ligger bara några mil bort från Örkelljunga. Vi parkerar vid huvudentrén i Skäralid. Det finns gott om plats för oss idag men att sova här är inte tillåtet. Värdinnan på naturrummet intygar dessutom att det förekommer en del inbrott och skadegörelse här. Att inte folk kan låta bli! 😡. Vi packar med oss lite fika och går sedan Lialeden som är en av de längre lederna, dryga 7 kilometer. Vi går den motsols. Bara några hundra meter efter att vi kommit iväg så ser vi en snok. Troligen den största vi sett. Stigen går genom den knallgröna bokskogen längs en liten bäck. Det är so