Fortsätt till huvudinnehåll

Lofsdalen

På något sätt så spelar nog moder natur oss ett spratt eller testar oss människor för vad vi tål. Året startade med en pandemi som har slagit omkull hela vår värld. För många har det även inneburit begränsning av olika slag. Ett exempel är väl att charterresor just nu är något man aktar sig för om det ens är möjligt. Men då...Då ger vår kära moder jord oss värme och det rejält.

Vi sitter nu uppe på ett fjäll i närheten av Vemdalen. Klockan har passerat 21 och det är fortfarande över 20 grader ute och i husbilen är det tropikvärme. Alla fönster är helt öppna. Hoppas att vi får ner temperaturen till vi ska sova. Trodde aldrig att vi skulle få se termometern visa 28 grader här uppe.
I morse vaknade vi tidigt. Strax utanför vår nattliga parkering i Lofsdalen skulle man visst borra för bergvärme just idag. Det var bara att kliva upp och flytta bilen ett par hundra meter innan frukosten kom fram på bordet.
Dagens vandring planerades igår då vi bestämde oss för en kortare och lättare tur. Att vandra på fjäll när det närmar sig 30 grader är påfrestande. Leden vi bestämt oss för var ca 9 kilometer och bjöd efter vägen på vacker natur. Vi hittade en fin bäck att svalka oss i. Ja somliga av oss badade i den även om vattnet var isande kallt.
Solen står högt på himlen mitt på dagen och vi önskade att det kunde komma någon vindpust. Värmen de sista dagarna har väckt och kläckt en hel del  mygg och knott. Att idag stanna och laga mat ute efter vägen hade blivit en pina. Vi trampade istället på tillbaka. Efter en bit mat rullade vi nedför backen till byn där det finns en badplats på campingen. Välbehövlig och välbesökt idag. Efter ett svalkande dopp unnade vi oss en glass innan vi rullade iväg.
Inte ens nu har vi bestämt oss var vi ska. Vi har några alternativ och hamnar till slut på parkeringen utanför Storhogna fjällhotell. Här har jag bott många gånger när jag jobbade. Faktiskt en favorit.
Vi är inte ensamma på parkeringen. Här står två husbilar till.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...

Mycket vill ha mer.

Det spelar ingen roll hur lediga vi är. Inget jobb att behöva gå till, inga tider att passa... Tiden går så fort så fort. Under de veckor vi varit i Sverige har nya idéer vuxit fram. Det är inte helt ovanligt att vi får lite idéer. Ibland är det helt galna, ibland blir det till en slags utmaning. Ni som hängt med oss ett tag vet att vi förra året byggde om en vw transporter till en enklare variant av van. Den har varit så bra på våra kortare resor att vi nu tog och sålde den. Vi sålde den för att bygga en ny, ännu bättre. Det här är vår gamla som nu är i ägo av ett ungt orienterar par som är jättenöjda. Hoppas de får lika roligt med den som vi har haft.  Under de sista veckorna på vår senaste resa tillbringade vi flera kvällar med att leta efter en bra bil. Vi satt och gjorde ritningar och letade efter inspiration på Pinterest och på instagram. Till slut hittade vi en bra bil, i Falun. Det första vi gjorde när vi kom tillbaka var att åka och titta på den. Den såg helt o...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...