Fortsätt till huvudinnehåll

Lofsdalen

På något sätt så spelar nog moder natur oss ett spratt eller testar oss människor för vad vi tål. Året startade med en pandemi som har slagit omkull hela vår värld. För många har det även inneburit begränsning av olika slag. Ett exempel är väl att charterresor just nu är något man aktar sig för om det ens är möjligt. Men då...Då ger vår kära moder jord oss värme och det rejält.

Vi sitter nu uppe på ett fjäll i närheten av Vemdalen. Klockan har passerat 21 och det är fortfarande över 20 grader ute och i husbilen är det tropikvärme. Alla fönster är helt öppna. Hoppas att vi får ner temperaturen till vi ska sova. Trodde aldrig att vi skulle få se termometern visa 28 grader här uppe.
I morse vaknade vi tidigt. Strax utanför vår nattliga parkering i Lofsdalen skulle man visst borra för bergvärme just idag. Det var bara att kliva upp och flytta bilen ett par hundra meter innan frukosten kom fram på bordet.
Dagens vandring planerades igår då vi bestämde oss för en kortare och lättare tur. Att vandra på fjäll när det närmar sig 30 grader är påfrestande. Leden vi bestämt oss för var ca 9 kilometer och bjöd efter vägen på vacker natur. Vi hittade en fin bäck att svalka oss i. Ja somliga av oss badade i den även om vattnet var isande kallt.
Solen står högt på himlen mitt på dagen och vi önskade att det kunde komma någon vindpust. Värmen de sista dagarna har väckt och kläckt en hel del  mygg och knott. Att idag stanna och laga mat ute efter vägen hade blivit en pina. Vi trampade istället på tillbaka. Efter en bit mat rullade vi nedför backen till byn där det finns en badplats på campingen. Välbehövlig och välbesökt idag. Efter ett svalkande dopp unnade vi oss en glass innan vi rullade iväg.
Inte ens nu har vi bestämt oss var vi ska. Vi har några alternativ och hamnar till slut på parkeringen utanför Storhogna fjällhotell. Här har jag bott många gånger när jag jobbade. Faktiskt en favorit.
Vi är inte ensamma på parkeringen. Här står två husbilar till.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D
Skicka en kommentar
Läs mer

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans
En kommentar
Läs mer

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill
Skicka en kommentar
Läs mer