Varje morgon har vi vaknat på en ny plats. En del platser är superbra och en del, ja de dög väl en natt. I natt stod vi vid en liftstation. Bara en stor parkering, inget mer men vi skulle bara sova där. I regel är liftstationer tråkiga men ofta går det vandringsleder från dem. Det är en anledning till att vi står där. Från den här går en led som ansluter på en annan. Den går upp på toppen av le Dole. Eftersom vi har Gaia som är alldeles för liten för långa vandringar så tar vi bilen ett par kilometer till en annan parkering. Vi kommer ändå att få bära henne en lång bit. När vi gått ett par hundra meter så passerar vi gränsen till Schweiz. Leden går genom hagar där korna går och har det bra. Alla kor har bjällra och ljudet är nästan öronbedövande. Undrar om kor kan få tinnitus? Vi brukar skämta om att korna här i alperna har kortare ben på vänster sida. Man skulle kunna tro att det är sant för nästan alla står vända åt samma håll.  Det brantar på rejält på vissa ställen. Pulsen trummar

 Vi vaknar ovanligt tidigt på måndagsmorgonen. Det är ju arbetsdag och den störande trafiken kör igång före kl 6. Vi borrar ner huvudet i kudden en stund till. Efter frukost hänger vi på låset till gårdsbutiken. De säljer ost, kött, grönsaker mm, allt från gården... tror vi. Vi hänger rätt länge innan vi inser att den nog inte alls öppnar idag. Synd. Vi packar ihop och drar vidare istället.  Efter dryga timmens körning behöver chauffören tömma blåsan. Vi kör av vägen och hamnar i en liten fin by. Här är en damm med så mycket öring att det fullkomligt kokar i vattnet. Tänk om vi haft en håv! Här blir det kaffe och en promenad längs ån innan vi far vidare.  Nu börjar landskapet ändra karaktär. Stora fält börjar nu bytas ut mot berg och dalar. Vägen går uppför och ringlar sig som en orm mellan klippor. Det är inte lätt att komma upp i tillåten hastighet och det tar sin gilla tid att åka. Man kommer inte så långt på en timme men vad gör det. Vårt internet funkar inte som vi önskar så det h

 Campingen i Klüsserath vaknar ganska tidigt denna söndag. Jag med. Jag vaknar av en klåda på benen som jag aldrig varit med om. Från knäna och ner ser jag hur benen är helt täckta av myggbett som är som bölder. Minst 20 på varje ben och flera på handlederna och armarna. Några enstaka på andra delar av kroppen. Vi satt ju ute igår kväll i mörkret. Troligen var det då de blodtörstiga små djävlarna gav sig på mig. Frasse har också fått ett gäng. Skillnaden är att mina kliar så in i helv....!!!! Jag vet, klia inte för det blir bara värre men det går inte att låta bli. Jag önskar nu att jag hade tigerbalsam. Söndag och allt stängt. Det är bara att bita ihop.  Vi lämnar campingen efter 11 kaffet. Då har de flesta runt oss redan åkt. Vi rattar söderut genom lilleputt-landet Luxemburg. Där passar vi på att tanka. Dieseln kostar under 1 euro här vilket ska vara bland det billigaste i Europa.  Vi är inte riktigt säkra på vårt mål idag och internetuppkopplingen är helt kass idag så vi kan inte l

 Måndag den 17e augusti kom vi äntligen iväg efter  att  ha stått stilla i 4 veckor. Nu kliar det rejält i reslusten. Vi har så mycket vi vill se på vägen ner mot Torrox som är målet den här gången. Även om vi tycker att sommaren i Sverige har varit helt fantastisk med bra väder och helt underbara resor så längtar vi nu ut i Europa. Lite extra spännande är det nu när vi ska åka i vår nybyggda van med vår nya familjemedlem. Dessutom är det lite pirrigt med läget i Europa. Kommer vi att kunna åka som vi vill? Tänk om det blir lock down igen så vi måste vända...  Det kommer att ta lite längre tid att åka när vi har en liten valp med oss. Vi vill inte köra så långa sträckor. Därför blir det tre nätter i Sverige innan vi rullar på färjan i Trelleborg som ska ta oss till Tyskland. Den här gången tar färjan drygt två timmar längre då den ska göra ett stopp i Rostock. Gaia klarar det riktigt bra men hon har lite svårt att förstå det där med att kissa i en sandlåda med ett träd.  När vi kommit