Fortsätt till huvudinnehåll

Kliande myggbett

 Campingen i Klüsserath vaknar ganska tidigt denna söndag. Jag med. Jag vaknar av en klåda på benen som jag aldrig varit med om. Från knäna och ner ser jag hur benen är helt täckta av myggbett som är som bölder. Minst 20 på varje ben och flera på handlederna och armarna. Några enstaka på andra delar av kroppen. Vi satt ju ute igår kväll i mörkret. Troligen var det då de blodtörstiga små djävlarna gav sig på mig. Frasse har också fått ett gäng. Skillnaden är att mina kliar så in i helv....!!!! Jag vet, klia inte för det blir bara värre men det går inte att låta bli. Jag önskar nu att jag hade tigerbalsam. Söndag och allt stängt. Det är bara att bita ihop. 

Vi lämnar campingen efter 11 kaffet. Då har de flesta runt oss redan åkt. Vi rattar söderut genom lilleputt-landet Luxemburg. Där passar vi på att tanka. Dieseln kostar under 1 euro här vilket ska vara bland det billigaste i Europa. 

Vi är inte riktigt säkra på vårt mål idag och internetuppkopplingen är helt kass idag så vi kan inte leta någon bra plats i våra appar. Det blir att ta fram den gamla hederliga kartboken. Egentligen gillar jag den bättre än Google Maps. Man får liksom en annan överblick. Vi kör av från motorvägen och in i en pytteliten fransk by. Det är dags för lunch och bus med hundarna. Vi hittar en inhägnad plats vid en skola där hundarna kan springa lösa. Vi kastar boll o freesbee med dem innan vi åker vidare. 

Strax efter kl 16 stannar vi för kvällen. Vi har hittat en bondgård där man får stå en natt med husbil för 2 euro. Mannen som möter oss på gården pratar lika bra engelska som vi pratar franska. På något vis så förstår vi ändå varandra. Det blir lite jobbigare när en liten pojke kommer och pratar med oss. Det känns så tråkigt att inte kunna svara på hans nyfikna frågor. Vi förstår i alla fall att han gillar våra hundar och att han gillar dinosaurier. 

Gården verkar vara mer eller mindre självförsörjande. Här odlas allt möjligt, ganska småskaligt. Vi ser paprika, aubergine, zucchini, morötter, potatis mm. I hagar runt om går hästar, får, getter, alpackor, gäss, höns mm. Nu får våra hundar fullt upp med att hålla koll på alla djur. 









På promenaden runt gården passar vi på att palla lite plommon. På ett träd växer småsmå gula plommon som visar sig vara supersöta. Det kan vara de godaste vi någonsin ätit. 

Ett par minus hittar vi med platsen. Dels är det trafiken. Man hör ganska tydligt ljudet från bilarna även om vägen är en bit bort. Minus nr 2 är att det inte är några bra promenadvägar härifrån. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill