Nu har vi lämnat Sundborn och gett oss ut på en resa söderut i Sverige. Eftersom Coronaviruset fortfarande härjar runt och har lett till diverse restriktioner så håller vi oss kvar i vårt avlånga land. Denna resa har därför inte några mål, inte heller vet vi hur länge vi rullar. Kanske för evigt..... Första stopp blir i gamla hemtrakter. Torsång-en pärla vid Dalälven. Vi parkerar vid Gammelgården med Prästtjärn som fondvägg. Här hade man förr i tiden kolmilor. Nu finns bara kvar en slogbod med eldstad. Efter att ha avnjutit en lunch så vill vi ut i naturen. När vi bodde inne i byn så hade vi en favoritrunda. Kyrkstigen som den heter börjar vid roddklubben. Här ligger byns kyrkbåtar. Så här års är det så vackert med marken täckt av vitsippor och träden som börjar få klorofyllgröna knoppar. Kyrkstigen går från Torsång till Milsbo, ca 1 mil. Vi följer den en bit innan vi viker av på egna stigar. Efter några hundra meter in i skogen kommer man till Värkbäcken. För att ta si

Just nu tycks det mesta vara lite halvkaotiskt. Hela världen lider just nu av virusets framfart. Vädret här i Dalarna är inte heller stabilt. Vi försöker ändå att göra det bästa av dagarna. Idag bestämde vi oss för att gå någon vandringsled i närområdet som vi inte tidigare gått. På Faluns hemsida kan man hitta en del ledbeskrivningar. Vi hittade en i Svärdsjö som bara var 7 kilometer. Den lät intressant ända till vi läste att man rekommenderade gummistövlar. Jonas, min svåger kom då att tänkta på en led han gått i sin ungdom. Lostigen. Det tar dryga kvarten med bil härifrån till starten av leden. Vi packade i lite fika och en lättare lunch för han trodde inte att den var så lång. Bilen parkerade vi vid Finngärds fäbodar. Här går leden förbi parkeringen. Vi väljer att gå den medsols. Vädret är som sagt lite hit och dit. Solen skiner ibland, det blåser lite och ibland mycket. Tidvis trycker molnen ihop sig och spyr ut en och annan hagelby. Det är verkligen ett aprilväder. Lede

Även idag när vi vaknar skiner solen från en klarblå himmel. Eftersom vi står vid en sjö med vandringsleder så är det väl klart att vi ska gå en. Vi väljer den längsta som är ca 1 mil och går runt sjön. Det finns kortare och även en för barn om man nu känner för det. Ågelsjön runt kan man gå från vilket håll man vill. Vi väljer motsols. Hela rundan tar oss dryga tre timmar med ett längre fikastopp. När vi så småningom rullar vidare så har vi ingen plan för hur långt vi ska åka. Strax söder om Kungsör stannar vi och gör lite lunch. Under lunchen då blir vi påminda om att i Kungsör står Tina och Bengt med sin husbil. Vi följer dem på deras blogg 365degrees. Vi har inte tidigare träffats men nu bestämmer vi oss för att hälsa på dem. De fick precis som vi och flera andra lämna Spanien tidigare än planerat och nu har även de hamnat lite mitt emellan eftersom inte heller de har något fast boende. Det blir ett intressant möte. Det är alltid roligt att träffa människor som har samma

Igår lämnade vi Öland. Vi kände oss ganska klara med ön för den här gången även fast vi haft helt otroliga dagar där. Det finns så mycket vackert att se. Innan vi lämnade ön tog vi en vända ner till Stora Rör. Där ligger ett stenugnsbageri som vi hade hört så mycket om. Typiskt! Stängt måndagar. Ja men då har vi i alla fall en sak att se fram emot nästa gång vi kommer till ön. I Kalmar stannar vi till på vägverkets trafikplats och tömmer gråvatten och fyller på färskvatten. Vi rullar norr ut och ska göra ett stopp i Timmernabben. Vad gör man där tänker du? Jo, Dä bor en fd kollega till Mari som kommer att bli överlycklig när vi kommer. Jo men visst blir det så. Hade önskat att vi hade kunnat kramas efter nästan två år. Vi tar en utomhusfika i solen på Jennys altan, med social distansiering. Nybakade bullar i solen. Mmm. Det satt fint kan jag lova. Vi tackar för oss och lovar att komma tillbaka när vi kan kramas igen och Coronan har bleknat bort.  Vi hade kunnat stanna där över

VÅR!!! Jo idag känns det faktiskt så. Den isande vind som de senaste dagarna har blåst här är idag utbytt mot en ljummen vind. Inte heller blåser det lika mycket, bara en svag fläkt. Solen värmer riktigt gott och den tjocka jackan kan bytas ut mot en tunnare. Vårkänslan förstärks av fågelkvitter, surrande humlor och en och annan citronfjäril. Vi njuter av kaffet utomhus idag. Vill helt enkelt inte vara inne en dag som denna. Vi gläds åt att se så många människor som idag är ute och går och som har med matsäck som de njuter av i solskenet. Ett gratisnöje som är bra för hälsan. Hoppas nu att det håller i sig. Vi går längs kusten mot ett gammalt fiskeläge. Havet ligger nästan blankt och på flera ställen står det fiskare som prövar lyckan. Vi pratar med en av dem som brukar få öring här. Idag har det inte blivit napp och hela vintern har det varit ovanligt dåligt fiske. Längs kusten har man förr brutit sten för att utvinna kalk. Idag syns lämningarna efter dessa dagar. Kusten påminner

Det har nu gått 10 dagar sedan vi hämtade vår nya bil. Allt har fungerat bra hitintills. Det finns några små saker som vi ska modifiera när vi står i Sundborn igen. Det är saker som vi vill  ha lite annorlunda för att de ska passa oss. Mest har det med förvaring att göra. De flesta av dessa ändringar är i garaget. Lite krokar och annat ska sättas upp och i köket behövs annan förvaring för knivar och slevar. Det är väldigt gott om förvaring så vi får väl se om vi lyckas fylla alla luckor.  Vi har konstaterat att vi klarar oss med vatten ca 1 vecka och lika med toa. Snålar vi riktigt så kan vi nog klara oss två veckor. Inget slöseri med vatten alltså. Tanken rymmer 160 liter och det räcker gott och väl. Dessutom så vill vi fylla på lite oftare för att ha så fräscht vatten som möjligt. Vädret dessa dagar har varit skiftande. Storm, regn, sol, hagel och snö om vart annat men nu ska det stabilisera sig ett tag. Vi saknar den spanska värmen som vi haft i vinter. Shortsen ligger nu långt ne

5 grader och 16 sekundmeter i vinden. Säkert mer i byarna. Vi har parkerat husbilen med fronten mot vinden ändå gungar det som om vi satt i en båt. Vinden viner men vi har det varmt och gott inne. Det är skönt att nu ha en lite större bil med utrymme. Vi är fortfarande på Öland och åker söderut på västsidan. Vi stannar till efter vägen. Första stoppet blir på Eckelsudde där vi hört att man kan få se säl. Idag är de dock som bortblåsta. Nästa stopp blir ett oplanerat. Det är dags för kaffe och vi ser en skylt med vandringsled och något om ett kalkbrott i Albrunna. Vi svänger in på parkeringen och kaffet åker på. Vi tar med oss det i termos och går längs den tydligt markerade leden. Vi hade helst kokat kaffet ute men det är inte att tänka på. Det blåser kallt men vi är klädda och beredda för vinden. Leden går över en hed och är lättvandrad. Vi kommer snabbt fram till det första kalkbrottet, det gamla. Här simmar massor av grågås i det blågröna vattnet. Vi går vidare mot det nya

Det är väl klart att det snurrar tusentals tankar i huvudet just nu. Världen är sig inte lik och ingen vet riktigt vad som väntar. Vi tycker och tror att vi är förberedda och handlar som man bör, men vem har svaret. Vårt mål under tio år var att resa runt i Europa och upptäcka nya ställen. Den drömmen är för stunden  lagd åt sidan eller åtminstone reviderad. För tillfället avråder man från att över huvudtaget resa. Vi har ju ingen fast punkt i Sverige mer än vår husbil så vad gör man. Visst, vi är skrivna på en adress men där bor ju fler personer som rör sig ute bland folk. Vi har handlat och försett oss med det nödvändigaste för en längre tid om så behövs. I början på maj var det tänkt att vi skulle åka mot Alperna. Det kommer ju inte att bli av. Inte heller plan b eller plan c blir av. Vi har nu ställt in oss på att vi får hålla oss i Sverige de kommande halvåret. Vi vill inget hellre än att få krama om våra mammor. Eftersom de tillhör riskgruppen så kan vi nu inte ens komma nära