Vindarnas ö

Det är väl klart att det snurrar tusentals tankar i huvudet just nu. Världen är sig inte lik och ingen vet riktigt vad som väntar. Vi tycker och tror att vi är förberedda och handlar som man bör, men vem har svaret.
Vårt mål under tio år var att resa runt i Europa och upptäcka nya ställen. Den drömmen är för stunden  lagd åt sidan eller åtminstone reviderad. För tillfället avråder man från att över huvudtaget resa. Vi har ju ingen fast punkt i Sverige mer än vår husbil så vad gör man. Visst, vi är skrivna på en adress men där bor ju fler personer som rör sig ute bland folk. Vi har handlat och försett oss med det nödvändigaste för en längre tid om så behövs.
I början på maj var det tänkt att vi skulle åka mot Alperna. Det kommer ju inte att bli av. Inte heller plan b eller plan c blir av. Vi har nu ställt in oss på att vi får hålla oss i Sverige de kommande halvåret.
Vi vill inget hellre än att få krama om våra mammor. Eftersom de tillhör riskgruppen så kan vi nu inte ens komma nära dem. Vi har inte varit i kontakt med människor på länge mer än att vi handlat mat och andra nödvändigheter men ändå kan vi inte känna oss säkra.
Så, nu är vi i Sverige och tar dagen som den kommer. Vi är ute så mycket vi bara kan och orkar. Vi är på väg till Dalarna och beräknar vara där till påsk. Vi flyttar oss bara korta sträckor och försöker att fricampa.

Idag rullade vi över Ölandsbron efter att ha fyllt upp med vatten och gasol. Det har gått åt en del gasol de sista nätterna när det varit flera minusgrader. Vi vill ju inte frysa. På Trafikverkets rastplats i Kalmar fanns både tömmningsplats, vattenpåfyllning (gratis) och gasolpåfyllning. Guldstjärna till Trafikverket här.

Vi väljer att åka söderut på Öland trots att molnen hänger tunga där. Norrut ser det ut som solen skiner. Vi passerar ett antal väderkvarnar efter vägen. Det är gott om dem här.

I Kastlösa svänger vi av mot Alvaret och åker ett par kilometer på en liten grusväg. I slutet av den finns en liten parkering och rastplats. Härifrån går flera vandringsleder ut över Alvaret. En av dem , Mörbylångaleden går på en gammal banvall. Vägen är spikrak i minst 5 kilometer. På båda sidor går stenmurar som någon byggde för väldigt många år sedan. Järnvägen lades ner på 1960 talet och är sedan dess vandrings/ cykelled. Den passar perfekt för Minos att springa på. Inte en människa syns till. Undrar om det någon gång är vindstilla här....Ja visst ja, Öland kallas vindarnas ö och här av den anledningen finns många väderkvarnar.

Dikeskanten är helt blå av blåsippor. Jag tror aldrig jag sett så många på ett ställe. Annars har inte våren gjort så stora framsteg här än. Kan tänka att det är galet vackert här en försommardag när ölandstok och annat blommar. Troligen mer folk också.

I dryga går två timmar går vi vägen spikrakt fram till vi kommer över på andra sidan ön. Vi stannar och värmer oss med en soppa som vi tagit med. Att ta med matsäck är det bästa man kan göra när man går ut i naturen. Det smakar sååååå gott, även om det är enkel mat.

Fyra timmar senare kommer vi tillbaka till husbilen. Vi bestämmer oss för att stanna kvar över natten.  Passar därför på att baka lite matbröd på kvällen. Vi försöker att göra det mesta själva och köpa så lite färdigt som möjligt. Det blir även lite matlagning. Kvällsmaten blir en lasagne och vi gör även ordning mat för morgondagen som troligen blir matsäck. Vad, det får du veta i morgon.