Idag är himlen klarblå. Inte ett endaste moln på himlen. Vi nyttjar dagen till vila, vilket min fot behöver, och njuter av sol och värme, kaffe och hembakade kolakakor. Frasse kollar skid-VM på TV. Hon är fenomenal junioren Frida Karlsson. Grattis till henne. När solen så småningom börjar sänka sig ner tar vi en gemensam promenad men hundarna i olivlunden. Här går en åsna runt. Dock inte lös. Den är bunden i en jättelång lina. Här står han ensam hela dagarna. De första gångerna vi gick förbi var han lite reserverad för oss och hundarna. Nu har han vant sig och blir riktigt glad när vi kommer. Idag har vi med morot åt honom. Runt om i lunden blommar det nu något som ser ut som en slags lupin. Jag älskar lupiner. Sista promenader för dagen blir vid 22 tiden. Kvällen är ljum med 14 grader. Ute spelar cikadorna.  I morgon är en ny dag med nya möjligheter.

Det har nu gått snart två veckor sedan vi kom tillbaka från vår semester i Portugal. Husbilen är åter tömd och parkerad hos goda vänner. Där står den i tryggt förvar och njuter av utsikten. Det är ca 4 mil dit och naturligtvis cyklade vi hem därifrån. När vi kom tillbaka har vi fått besök av vänner från Hedemora. De kommer i husbil och har med ett par kartonger som är våra. Lite som julafton att få öppna dessa. Jag hade ingen aning om vad det var i dem. Det visade sig att det var våra djupa tallrikar, reservhjul till cykelkärrorna samt lite annat ditt och datt. På kvällen blev det ett kärt möte för Frasse. Några gamla arbetskamrater var på arbetsresa i Nerja. Kvällen ville de ägna åt oss. Vi bokade bord på San Roque. Det är den restaurang vi tidigare varit på- Även denna kväll satt vi ute och åt även om termometern hade det kämpigt att hålla kvicksilvret uppe. Den 16 februari läser på de lokala nyheterna att det ska vara risk för vågor upp till 3 meter. Vi tar en promenad ner

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl

Natten har varit förhållandevis lugn trots att parkeringen låg precis vid vägen. Någon enstaka lastbil har hörts tidigt på morgonen. Vi åker vidare söderut. Vi behöver tanka och fylla på vatten samt tömma gråvatten och toa. Strax norr om Sevilla hittar vi en Repsolmack som har den servicen. Det är perfekt och borde finnas på fler ställen tycker man. Vi har en app där man kan söka närliggande eller efter planerad körrutt. Vissa ställen känns inte så fräscha men den här är riktigt bra. Vi åker vidare mot dagens mål. Puerto Serrano. Här ska det finnas en cykel/vandringsled som går på en järnväg som byggdes under inbördeskriget men som aldrig blev en järnväg. Ca 200 mil av denna är idag på olika ställen i Spanien just cykel och vandringsled. Den här som vi valt ska vara en av de bästa. Den är totalt 3,6 mil. Eftersom det skulle vara järnväg så är det ganska platt. Leden heter  Via Verde de la Sierra . Vi kan varmt rekommendera denna. Leden är märkt och varje kilometer är markerad

När vi vaknar upp idag är det soluppgång och dimmigt. När solen kommit en bit upp på himlen skingrar sig dimman. Det är lite för kallt i luften för utefrukost men solen värmer vår husbil. Vi kommer snabbt iväg idag. Tror inte att vi kommer att komma tillbaka hit igen för det var för oss ett väldigt tråkigt ställe. Suspekt, unikt men tråkigt. Vi har även idag inget speciellt mål. Vi är på väg hemåt men ingen egentlig tid att passa. Saken är den med oss att när vi vänder hemåt eller har ett speciellt mål så har vi en tendens att gasa lite för mycket. Efter vägen idag händer en hel del. Naturen har ändrat sig och blivit ett böljande landskap med odlingar, olivlundar, grisar m.m. Vi passerar genom små typiska portugisiska byar. Ja kanske lite som igår men ändå väldigt annorlunda. Vi ser jättemånga storkbon eftervägen på telefonstolpar. De ligger där på rad. Säkert 10 storkpar eller mer. Vi svänger av en kortis mot en annan damm efter vägen. Dags för hundarna att få bada i s

Idag fortsätter vår resa norr ut i Portugal. Vi har ingen tid att passa så vi tuffar på i vår takt. Vart vi ska? Ingen aning men hamnar säkert någonstans. Vi lämnar ett soligt och varmt Sagres på söndag förmiddag. Idag är det jag som kör. Frasse sköter kartläsning och får bestämma vart vi ska. Vi åker en bit in i landet och vi åker norrut. Det duggregnar. Storkar har bon efter vägen och mimosan blommar för fullt. Vi tar sikte på ett  naturreservat några mil bort. Här finns orörda stränder, klippor och natur. Vi parkerar strax söder om Vilanova del Milfontes. Till en början känner jag mig väldigt skeptisk till platsen. En strand! Vi går söder ut efter stranden och snart hamnar vi återigen i magisk natur. Här är berget av skiffer och det är massor av grottor. Just nu är det ebb så det går att gå efter stranden och in i grottorna. Att gå så här på underbart vackra stränder helt ensamma är som i en dröm. Hundarna är i himmelriket. De badar, busar, krattar och springer omkring. De