Fortsätt till huvudinnehåll

Ser inte ett skit!!!!

Natten har varit förhållandevis lugn trots att parkeringen låg precis vid vägen. Någon enstaka lastbil har hörts tidigt på morgonen.
Vi åker vidare söderut. Vi behöver tanka och fylla på vatten samt tömma gråvatten och toa. Strax norr om Sevilla hittar vi en Repsolmack som har den servicen. Det är perfekt och borde finnas på fler ställen tycker man. Vi har en app där man kan söka närliggande eller efter planerad körrutt. Vissa ställen känns inte så fräscha men den här är riktigt bra.
Vi åker vidare mot dagens mål. Puerto Serrano. Här ska det finnas en cykel/vandringsled som går på en järnväg som byggdes under inbördeskriget men som aldrig blev en järnväg. Ca 200 mil av denna är idag på olika ställen i Spanien just cykel och vandringsled. Den här som vi valt ska vara en av de bästa. Den är totalt 3,6 mil. Eftersom det skulle vara järnväg så är det ganska platt. Leden heter Via Verde de la Sierra. Vi kan varmt rekommendera denna.
Leden är märkt och varje kilometer är markerad

Som vanligt har vi packat in hundarna i deras kärror. Vi har inte elcyklarna med. Cykelleden är inte så kuperad så det går bra utan el. Klart man får ta i lite...

 Liiiiite svårt att komma förbi alla dessa bräkande ulltussar. Minos och Loke som är vallhundar har det kämpigt i sina kärror. De hade nog helst hoppat ur och vallat lite. Efter några hundra meter är vi förbi den här flocken. Vi stöter på dem igen på vägen tillbaka.
Vacker natur längs vägen som tar oss fram i den Spanska landsbygden

Vägen är jättebra och det är staket längs sidorna. 

Eftersom det skulle vara järnväg så är det tunnlar genom bergen. Tunnlarna är av varierande längd.

Det är inte bara får. Här går flera hundra getter lösa. Ovanför våra huvuden svävar ett gäng örnar eller gamar. Stora är de i alla fall.
Vägen går längs floden Guadalete.


Tunnlarna är långa. Här kör vi in i en som är 500 meter. Lyse eller pannlampa är ett måste. Plötsligt säger Frasse åt mig att vänta för han SER INTE ETT SKIT. Jag vänder mig om och ser att han inte tagit av sig solglasögonen. Det är totalt kolsvart inne i tunneln.

Den längsta vi åker igenom är 900 meter. Den har automatiskt lyse. Ute är det ca 18 grader, men inne i tunnlarna är det betydligt kallare.

Vi har packat ner så vi kan koka kaffe. Vi stannar efter ca 15 kilometer på en rastplats. Här finns restaurang, pub och övernattningsmöjligheter. Man kan även hyra cykel här. Kaffe och bulle sitter gott innan vi vänder tillbaka. Nu har vi känt av vägen så vi släpper ut Minos så han får springa en bit innan fåren. Jag lovar att det går undan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...

Äkta Norgeväder

Det har blivit måndag. Inget jobb som väntar idag heller. Det är nu 4 veckor sedan vi lämnade Sundborn. Tiden går fort och än dröjer det innan vi återvänder. Innan vi bryter upp från nattens lägerplats och åker vidare så går vi en promenad i skogen. Så här års brukar det bli långa promenader i skogen med blicken riktad nedåt sökandes efter det gula. Det blir nästan så idag med fast det blir hjortron istället för kantareller. Det blir knappt en liter hjortron och några deciliter blåbär. Precis lagom att ätas någon dag när vi vill lyxa lite. Vi har ju begränsat med frys så det går inte att lagra för mycket. Det ät jättegott om hjortron här uppe men de behöver nog en vecka till för att mogna riktigt. Efter några mil på vägen stannar vi för kaffe. Stoppet blir vid ett värdshus med en utkiksplats över en fors. Det är skyltat en vandringsled med en tunnel men när vi kommer dit så är den belamrad med en massa bråte så vi får vända. Det såg lovande ut med alla skyltar till vandringslede...