Fortsätt till huvudinnehåll

Ser inte ett skit!!!!

Natten har varit förhållandevis lugn trots att parkeringen låg precis vid vägen. Någon enstaka lastbil har hörts tidigt på morgonen.
Vi åker vidare söderut. Vi behöver tanka och fylla på vatten samt tömma gråvatten och toa. Strax norr om Sevilla hittar vi en Repsolmack som har den servicen. Det är perfekt och borde finnas på fler ställen tycker man. Vi har en app där man kan söka närliggande eller efter planerad körrutt. Vissa ställen känns inte så fräscha men den här är riktigt bra.
Vi åker vidare mot dagens mål. Puerto Serrano. Här ska det finnas en cykel/vandringsled som går på en järnväg som byggdes under inbördeskriget men som aldrig blev en järnväg. Ca 200 mil av denna är idag på olika ställen i Spanien just cykel och vandringsled. Den här som vi valt ska vara en av de bästa. Den är totalt 3,6 mil. Eftersom det skulle vara järnväg så är det ganska platt. Leden heter Via Verde de la Sierra. Vi kan varmt rekommendera denna.
Leden är märkt och varje kilometer är markerad

Som vanligt har vi packat in hundarna i deras kärror. Vi har inte elcyklarna med. Cykelleden är inte så kuperad så det går bra utan el. Klart man får ta i lite...

 Liiiiite svårt att komma förbi alla dessa bräkande ulltussar. Minos och Loke som är vallhundar har det kämpigt i sina kärror. De hade nog helst hoppat ur och vallat lite. Efter några hundra meter är vi förbi den här flocken. Vi stöter på dem igen på vägen tillbaka.
Vacker natur längs vägen som tar oss fram i den Spanska landsbygden

Vägen är jättebra och det är staket längs sidorna. 

Eftersom det skulle vara järnväg så är det tunnlar genom bergen. Tunnlarna är av varierande längd.

Det är inte bara får. Här går flera hundra getter lösa. Ovanför våra huvuden svävar ett gäng örnar eller gamar. Stora är de i alla fall.
Vägen går längs floden Guadalete.


Tunnlarna är långa. Här kör vi in i en som är 500 meter. Lyse eller pannlampa är ett måste. Plötsligt säger Frasse åt mig att vänta för han SER INTE ETT SKIT. Jag vänder mig om och ser att han inte tagit av sig solglasögonen. Det är totalt kolsvart inne i tunneln.

Den längsta vi åker igenom är 900 meter. Den har automatiskt lyse. Ute är det ca 18 grader, men inne i tunnlarna är det betydligt kallare.

Vi har packat ner så vi kan koka kaffe. Vi stannar efter ca 15 kilometer på en rastplats. Här finns restaurang, pub och övernattningsmöjligheter. Man kan även hyra cykel här. Kaffe och bulle sitter gott innan vi vänder tillbaka. Nu har vi känt av vägen så vi släpper ut Minos så han får springa en bit innan fåren. Jag lovar att det går undan.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D
Skicka en kommentar
Läs mer

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans
En kommentar
Läs mer

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill
Skicka en kommentar
Läs mer