Äkta Norgeväder

Det har blivit måndag. Inget jobb som väntar idag heller. Det är nu 4 veckor sedan vi lämnade Sundborn. Tiden går fort och än dröjer det innan vi återvänder.
Innan vi bryter upp från nattens lägerplats och åker vidare så går vi en promenad i skogen. Så här års brukar det bli långa promenader i skogen med blicken riktad nedåt sökandes efter det gula. Det blir nästan så idag med fast det blir hjortron istället för kantareller. Det blir knappt en liter hjortron och några deciliter blåbär. Precis lagom att ätas någon dag när vi vill lyxa lite. Vi har ju begränsat med frys så det går inte att lagra för mycket. Det ät jättegott om hjortron här uppe men de behöver nog en vecka till för att mogna riktigt.

Efter några mil på vägen stannar vi för kaffe. Stoppet blir vid ett värdshus med en utkiksplats över en fors. Det är skyltat en vandringsled med en tunnel men när vi kommer dit så är den belamrad med en massa bråte så vi får vända. Det såg lovande ut med alla skyltar till vandringsleder men de flesta lederna var på flera mil och det är för långt idag. Innan vi åker passar vi på att fylla i några liter diesel. 14,15/ liter är nog det billigaste vi sett. Det regnar till och från hela dagen. Bergen ligger inlindade i moln så vi ser inte så mycket som vi önskat. Vi närmar oss nationalparken Svartisen och hoppades kunna se de bergstopparna, men det är omöjligt idag. Vi bestämmer oss istället för att stanna ganska tidigt. Vi behöver ta reda på en jättedisk och hundarna behöver få gå en långpromenad.

Vi hittar så småningom en parkering vid den här forsen. Här går två forsar ihop till en. Det går flera vandringsleder härifrån åt olika håll och varierade längder. En av dem går upp mot en av Norges större glaciärer- Svartisen. Tyvärr är den leden för lång för oss just nu, men det finns andra....

En av lederna tar oss förbi gamla fångstgropar, kolmilor och en festplats. Den är bara ca 3 kilometer och helt platt. Den går mest i skog och efter älven. På festplatsen hittar vi den här skylten. Trycker man på den......ja då få man skylla sig själv. Då slår råttfällan igen ......

Hotellet som ligger här ser ut att ha haft sina glansdagar.  Kan inte tänka mig att det skulle vara fullsatt. Det här stället ligger ganska långt ifrån allt och inget. Det man kan göra här är nog att fiska och en del vandring. Vi hoppas att det är lite klarare väder i morgon så vi kan få en skymt av bergen.

Vi går upp till det stora vattenfallet som syns i bakgrunden vid husbilen. Det ligger bara dryga kilometern från husbilen. Det är fin väg att gå. Skogen runt om är knallgrön och här och var lyser det av röda omogna hjortron.
Vattnet störtar ner med en enorm kraft och ett öronbedövande ljud. Vi hittar ingen led som tar oss längre uppför fallet. Vi får nöja oss med att se det nedifrån. 

Vid pilen är vattenfallet Kjemofossen som är smältvatten från glaciärsjön Kjemosjön.
Vi befinner oss nu någon mil norr om polcirkeln och ca 10 mil från Mo i Rana. Det är redan en betydlig skillnad på ljuset på natten. Det blir inte mörkt men i alla fall skymning. Förvisso så är det mulet och småregnar när vi går till sängs strax före midnatt.