Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från maj, 2019

Sunnanäng, en idyll vid Siljan

Dagarna lunkar på i Sundborn. Våren och försommarens blommor slår ut och naturen får tillbaka sin färg. Vädret har skiftat den sista tiden. Ömsom regn och ömsom sol. Någon dag med värme men överlag så har maj varit kall. Regnet behövs för det är torrt i skog och mark.  Den 25 maj ska vi ha en minnesstund för Lars-Eriks pappa som gick bort när vi var på väg ner till Spanien i höstas. Nu ska det bakas och fixas.  Soliga och varma dagar passar vi på att vara ute och njuta av omgivningarna i Sundborn. Vi hinner även med att hjälpa min syster och deras familj med deras trädgård. Nu är det hög tid att förbereda mat och fika inför helgen. Jag ska göra två stora smörgåstårtor och baka kakor till kaffet. Det är tur att jag nu kan låna köket hos min syster. När jag sätter igång så är det bra att ha ytorna som inte finns i husbilen. Smörgåstårtorna ska läggas ihop minst ett dygn innan de ska ätas. Det är för att de ska bli saftiga. Det blir en med kött och en med fisk och skaldju

Planer för sommarens resa

Nu har vi stått still ett tag, vilket faktiskt är skönt, men någonstans inne i huvudet snurrar tankarna om nästa resa, Det är faktiskt så att vi ändå är sugna på att åka. Häromdagen satt vi t.o.m. och kollade på flygresor ner till värmen i Spanien. Vi tycker att det har varit lite för kallt här. Vi hade nog räknat med lite varmare. Kanske är det så att man allt för väl minns förra årets sommar. Visst var det varmare i maj då än nu? Det är utfärdat eldningsförbud i stora delar av Dalarna. Det är riktigt torrt  i skog och mark och det är också något vi minns, skogsbränderna. Det vill vi inte uppleva igen. Vi har en plan efter midsommar. Det är att åka norrut. Höga kusten är första målet. Det är ganska outforskat för oss tillsammans. Vidare ska vi till Umeå där äldsta dottern bor, innan vi åker vidare mot Norge. Vi planerar att besöka området kring Kebenekaijse och Stora Sjöfallet för att sedan åka mot Lofoten. Från Lofoten åker vi sedan längs kusten söderut. Vi tänkte ta två till tre

FIKA!

FIKA! Det är nog det svenskaste ordet vi har. Vad jag vet så fikas det inte någonstans som vi gör i Sverige. Vi har nu varit i Sundborn i fyra hela dagar och vi har nog på dessa dagar fikat mer än vi har gjort totalt de senaste  6 veckorna. Min mamma älskar att baka. Här är en kladdkaka hon bjöd på i helgen.  Det här är våra mammor. Frasses mamma Ulla till vänster och min mamma Märta till höger. Vi gratulerar Ulla på hennes 80 års dag. Klart det blev lite fika. En Budapest tårta. Våra mammor är så glada över att ha oss här igen. Vi har ju tur att de bor på samma ort och bara en mil ifrån Sundborn. Vi ska umgås så mycket vi hinner med dem. De är de värda. Dessutom kan de nog behöva en hjälpande hand med lite praktiska saker i sina hem.  Det här är nostalgi på hög nivå. Det är inte ett vanligt rum hos någon av våra mammor.... Nu börjar ni kanske förstå vad det är... Det är Frasses mamma Ulla som har det här fantastiska dockskåpet.  Det finns en del mat man sa

Bästa parkeringen

I torsdags kväll rullade vi in i Sundborn. Tidigare under dagen hade vi hämtat en bil som vi kan ha under tiden vi är här. Jag var även och handlade på ICA Maxi i Falun där jag tidigare har jobbat. Det tog nog rekordlång tid att handla då jag träffade så många som jag inte sett på mer än ett halvår. Alla ville ju veta hur vi har det och vad vi gjort och vad vi kommer att göra. Sundborn är en liten by en mil utanför Falun. Sundborn är känd för Carl Larsson-gården. Här verkade den kända målaren och hans hustru. Deras hem är idag ett välbesökt museum. Miljön runt huset är en mycket vacker trädgård och granne ligger Hyttnäs med sin prunkande trädgård. Det är dock ännu lite för tidigt för alla blommor så det tar vi senare. Husbilen står nu parkerad bara hundra meter från Carl Larson-gården, på min syster och hennes familjs gård. Vi har tänkt att stå här fram till midsommar. Kanske det blir någon utflykt i omgivningarna under de kommande veckorna om reslusten faller på. Det känns gansk

Ett kärt återseende.

När vi lämnar Trollhättan så har vi egentligen ingen riktig plan för vad vi ska göra eller var vi ska åka. Vi närmar oss Dalsland och Värmland. Här finns ju många fina vatten att paddla i, fina skogar att vandra i och massor av fin natur att nyttja. Nu är ju inte vädret riktigt med oss så vi känner inte riktigt för det som vi egentligen vill göra. Vi hamnar så småningom i Åmål. Vi hittar en parkering vid ett friluftsområde med fina spår att vandra eller cykla. Det blir några turer runt där i skogen men Åmål känns inte som något vi behöver utforska mer så det blir bara en natt där. Vi åker vidare i Värmlandsskogarna och passerar Deje där vi har gamla vänner som vi träffat för många år sedan på en semester i Frankrike. Nu är det ju inte så att alla har förmånen att vara lediga från jobb. Det visar sig att just den här dagen är ingen hemma. Så kan det gå när man är som vi, lite väl spontana ibland. Det får bli en annan gång. Nu går färden längs väg 62 som går bredvid Klarälven. Det

Trollywood

Det har blivit måndag igen. Vi behöver inte gå till jobbet idag heller. Det är helt ofattbart att vi faktiskt lever vår dröm. Nu är det ju inte så att alla dagar är fyllda av stora äventyr eller magiska vyer. Vi är ju i Trollhättan och det är kanske inte något man drömmer om att få åka till men nu är vi här och vi ser till att även Trollhättan blir ett minne.  Vi går över Spikön som ligger ganska centralt. Här är parken fylld av skulpturer och blommor. Vi får även se en broöppning.                   Jag kunde helt enkelt inte låta bli att ta en bild av denna stackare som ser ut att skämmas eller frysa. Trollhättans kyrka har en annorlunda placering. Kyrkor brukar ju ligga centralt men denna ligger på en ö alldeles ensam mitt bland Vattenkrafts kraftstationer. Det var visst något kraftbolag som skänkte kyrkan till staden på 1800 talet och då lät de bygga den på kraftbolagets mark, eller hur det nu var. I alla fall så tycker jag att den ligger vackert där på klipporna.

Stackars bäver

Våra planer ändras ännu en gång. Troligen är det inte den sista gången heller. Vi har ju tidigare valt bort en månad i Skåne eftersom vi måste upp till Dalarna tidigare än tänkt. Då tänkte vi istället ta lite västkusten eller Dalsland med lite paddling men vädret lockar inte till det just nu. Vem hade inte räknat med snö och enstaka plusgrader i maj! Vi hamnade nu i Trollhättan av alla ställen. Vi får passa på att vara lite kulturella sådana här dagar. Det blir ett besök i slussområdet som Vattenkraft har. Jättefint område med fina promenadvägar. Helt klart värt ett besök. Vi har visst varit här för dryga 20 år sedan men minnet behöver friskas upp lite. Det är inte säsong just nu för båtarna vilket man kan förstå. Vem vill vara ute till sjöss i den här kylan. När vi går längs kanalerna så kommer räddningstjänsten med sina brandbilar. De parkerar sina brandbilar och går till fots. Det ser ut som de letar något Plötsligt får vi syn på en bäver nere på botten av en torrla