Ett kärt återseende.

När vi lämnar Trollhättan så har vi egentligen ingen riktig plan för vad vi ska göra eller var vi ska åka. Vi närmar oss Dalsland och Värmland. Här finns ju många fina vatten att paddla i, fina skogar att vandra i och massor av fin natur att nyttja. Nu är ju inte vädret riktigt med oss så vi känner inte riktigt för det som vi egentligen vill göra. Vi hamnar så småningom i Åmål. Vi hittar en parkering vid ett friluftsområde med fina spår att vandra eller cykla. Det blir några turer runt där i skogen men Åmål känns inte som något vi behöver utforska mer så det blir bara en natt där. Vi åker vidare i Värmlandsskogarna och passerar Deje där vi har gamla vänner som vi träffat för många år sedan på en semester i Frankrike. Nu är det ju inte så att alla har förmånen att vara lediga från jobb. Det visar sig att just den här dagen är ingen hemma. Så kan det gå när man är som vi, lite väl spontana ibland. Det får bli en annan gång.

Nu går färden längs väg 62 som går bredvid Klarälven. Det är en mycket naturskön väg där det inte är så tät trafik. Vi närmar oss Råda som är en liten ort utanför Hagfors. Hagfors känner väl de flesta igen som Monica Zetterlunds hemstad. Även i Råda parkerar vi vid ett sportfält med löpspår. Här är lugnt och stilla. 

Råda ligger längs Klarälven och här finns en camping och en stugby precis vid stranden. Byn har även ett litet hotell. Är du intresserad av fiske eller annat friluftsliv så har du nog hittat rätt. Här finns fina vatten att paddla i, vandringsleder, fiskevatten och en makalös cykelled/rullskridskoled, Klarälvsbanan. Den går från Karlstad och upp hit. Den är asfalterad. Vill du åka längre så fortsätter du bara på Klarälvsleden ända till Sysslebäck nära norska gränsen.
Vi måste tillägga att i Råda är alla människor glada och hejar. Det blir flera trevliga möten med människor här.

Fin sandstrand på Rådas camping

Det blir en natt i Råda. Väderomslaget har inte kommit än så det snöar på morgonen när vi vaknar. Vi åker vidare. Nu mot Lindesnäs för att hälsa på en annan gammal vän, men....På vägen dit får vi ett telefonsamtal från honom. Deras hund har blivit dålig och måste läggas in så vårt möte blir inställt. Hoppas nu att hunden kryar på sig. Spontana som vi är så hittar vi snabbt på andra planer. På väg mot Leksand som är vårt mål denna vecka så kommer vi att passera Dalarnas största potatisleverantör och tillika våra vänner. Frasse har inte träffat dem på säkert 15 år så när dörren öppnas blir överraskningen total. Vi valde att bara åka dit eftersom vi vet att så här års är det normalt full aktivitet med att plöja och sätta potatis. I år har vädret dock försenat detta så nu blir vi varmt välkomnade.

Snöborg gård är en av de större odlarna i Sverige. De förser många butiker med sin goda potatis. Här odlar både konventionell och ekologisk potatis. Just nu finns det lite kvar av fjolårets skörd och snart kommer färskpotatisen. Ja visst ja, den ska ju sättas först och växa......

Gästvänligheten är stor och vi blir bjudna på middag till kvällen samt att stanna kvar över natten. Köttgrytan...den är magiskt god. 

Vi går en tur i skogarna runt deras gård. Minos springer lös och naturligtvis badar han i Dalälven. Vid en banvall växer denna raring. En mosippa, inte helt olik julrosen. Mosippan är landskapsblomma i Härjedalen och fridlyst i hela landet. Den är så vacker i sin enkelhet. Tack Janne och Ann med familj för en underbar dag.