Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans
Nya inlägg

Tarifa regnbågsbyn

 Det blev tre nätter på Camping Paloma. Det kostade 16 euro för en natt men 13 om man stannade längre. Vi kände att vi gott kunde ta några dagar här och utforska omgivningarna. När fredag kväll infann sig då fylldes campingen upp av spanjorer. De enda utlänningarna var vi och ett par från Frankrike. Spanjorer gillar verkligen att umgås. Här parkerar man tre eller flera bilar/ husvagnar i grupp och dukar upp till fest. Att det just nu är en pandemi som sprider sig verkar inte bekymra ett dugg. Visst, många håller avstånd och bär sitt munskydd men när träffas då brister liksom allt. Det sägs att 80 % av smittspridning sker inom familjen. Vi håller oss på avstånd och tvättar händerna.  Tarifa har vinden, stranden och haven. Vinden kan för många upplevas som att den aldrig tar slut. Här samlas de som är glada för just det, vinden. Havet kokar i en symfoni av färger. Windsurfare, kitesurfare och alla möjliga andra surfare har här sitt paradis. Det är nästan så man får be om ursäkt för att m

Kall dusch

Oron i världen växer åter när viruset åter tar ett grepp om mänskligheten. Än så länge känner vi oss trygga här i Spanien. Framför allt med det liv vi lever just nu. Idag går vår resa åter genom ett snustorrt jordbrukslandskap. Det är ett under att något kan växa här. Vi ser stora fält med något som vi tror är bomull. Vi hade ingen aning om att det odlas här.  En hel del energi produceras här. Det är stora skogar av vindsnurror och stora fält av solfångare som vinklas efter solen.  Vi stannar till i Arcos de la Frontera. Det blir ett dopp vid den konstgjorda badplatsen vid dammen. Vi hade nog tänkt stanna och sova här men området runt badplatsen är inte det fräschaste och hundarna behöver också få bada. Termometern har tagit ett jätteskutt idag. Prognosen sa 25 grader men verkligheten blev något annat. 37,5 grader. Då är det skönt att åka bil med ac. Vi bestämmer oss för att åka till havet och hoppas på lite svalare temperatur. 10 mil till bara.... Vi stannar vid playa de Valdequeros s

Zahara med Z.

Vilken fin plats vi hittade att parkera på för natten. Utsikten över det blågröna vattnet var som en tavla när vi satt utanför vår bil ända långt efter att mörkret lagt sig runt oss. I ögonvrån ser vi en skugga röra sig i mörkret framför vår bil. Något på fyra ben som snabbt försvinner in i mörkret. Minos drar igång ett skall som skrämmer bort allt. Vår vakthund sköter sig. Undrar vad det var? Gris, hund...?  Ett av målen med våra resor är att se nya platser och att verkligen stanna till om det dyker upp något intressant. Vi börjar bli riktigt bra på det. Resan idag fortsätter i ett vackert böljande jordbrukslandskap med höga berg runt om. På sluttningarna ligger vita små pittoreska byar. Vi svänger av vägen för att göra ett stopp i Olvera. Byn har en kyrka och ett fort högt uppe på en klippa. På väg in i byn ser vi när de med tankbil desinficerar trottoarer mm. Vi åker även igenom en dusch som desinficerar vår bil. Det känns lite märkligt. 🤔 Uppe vid kyrkan ligger kyrkogården. Det ka

Lite semester...eller

 Vi har nu varit i Spanien i vårt hus i tre veckor. Det har varit så varmt hela tiden att vi inte orkat göra mycket. Vi bor mitt i en by så det är en bit till havet och att gå upp i bergen är inte att tänka på när termometern visar 30 grader i skuggan. Det blir aldrig svalt, inte ens på nätterna.  Vi har nu gett oss ut på en semestertur. Vi har inget mål och ingen tid att passa, det enda vi bestämt är att ta inlandsvägen mot Atlanten.  Vår första natt blev på ett berg, El Torcal de Antequera, som är ett världsarv sedan några år tillbaka. Om du råkar vara i närheten och gillar häftig natur så kan vi varmt rekommendera att ta en tur hit. Det finns flera vandringsleder här, korta och längre, något för alla. Läs mer om det  här. Tro det eller ej men den här natten blev kall. En av oss ha frusit i natt. Vi har saknat svala nätter och trodde väl inte att det skulle vara så kallt här. Ganska skönt ändå. Frukosten blir utomhus med solen som sakta letar sig upp över bergen. En stenbock kommer

Toppenutsikt

 Varje morgon har vi vaknat på en ny plats. En del platser är superbra och en del, ja de dög väl en natt. I natt stod vi vid en liftstation. Bara en stor parkering, inget mer men vi skulle bara sova där. I regel är liftstationer tråkiga men ofta går det vandringsleder från dem. Det är en anledning till att vi står där. Från den här går en led som ansluter på en annan. Den går upp på toppen av le Dole. Eftersom vi har Gaia som är alldeles för liten för långa vandringar så tar vi bilen ett par kilometer till en annan parkering. Vi kommer ändå att få bära henne en lång bit. När vi gått ett par hundra meter så passerar vi gränsen till Schweiz. Leden går genom hagar där korna går och har det bra. Alla kor har bjällra och ljudet är nästan öronbedövande. Undrar om kor kan få tinnitus? Vi brukar skämta om att korna här i alperna har kortare ben på vänster sida. Man skulle kunna tro att det är sant för nästan alla står vända åt samma håll.  Det brantar på rejält på vissa ställen. Pulsen trummar

Äntligen

 Vi vaknar ovanligt tidigt på måndagsmorgonen. Det är ju arbetsdag och den störande trafiken kör igång före kl 6. Vi borrar ner huvudet i kudden en stund till. Efter frukost hänger vi på låset till gårdsbutiken. De säljer ost, kött, grönsaker mm, allt från gården... tror vi. Vi hänger rätt länge innan vi inser att den nog inte alls öppnar idag. Synd. Vi packar ihop och drar vidare istället.  Efter dryga timmens körning behöver chauffören tömma blåsan. Vi kör av vägen och hamnar i en liten fin by. Här är en damm med så mycket öring att det fullkomligt kokar i vattnet. Tänk om vi haft en håv! Här blir det kaffe och en promenad längs ån innan vi far vidare.  Nu börjar landskapet ändra karaktär. Stora fält börjar nu bytas ut mot berg och dalar. Vägen går uppför och ringlar sig som en orm mellan klippor. Det är inte lätt att komma upp i tillåten hastighet och det tar sin gilla tid att åka. Man kommer inte så långt på en timme men vad gör det. Vårt internet funkar inte som vi önskar så det h