Varje morgon har vi vaknat på en ny plats. En del platser är superbra och en del, ja de dög väl en natt. I natt stod vi vid en liftstation. Bara en stor parkering, inget mer men vi skulle bara sova där. I regel är liftstationer tråkiga men ofta går det vandringsleder från dem. Det är en anledning till att vi står där. Från den här går en led som ansluter på en annan. Den går upp på toppen av le Dole. Eftersom vi har Gaia som är alldeles för liten för långa vandringar så tar vi bilen ett par kilometer till en annan parkering. Vi kommer ändå att få bära henne en lång bit. När vi gått ett par hundra meter så passerar vi gränsen till Schweiz. Leden går genom hagar där korna går och har det bra. Alla kor har bjällra och ljudet är nästan öronbedövande. Undrar om kor kan få tinnitus? Vi brukar skämta om att korna här i alperna har kortare ben på vänster sida. Man skulle kunna tro att det är sant för nästan alla står vända åt samma håll.
Det brantar på rejält på vissa ställen. Pulsen trummar på rejält. Höjden har naturligtvis också en påverkan. Vi startar på 1236 möh vilket är högre än Städjan (1131 möh). Toppen på le Dole är 1667 möh. När vi startar har vi inte som mål att gå ända upp men när vi kommit så långt att vi ser slutet då vill vi ända upp.
Belöningen kommer där uppe. Utsikten är obeskrivlig. Nedanför ser man Lac Leman med Genève i den sydliga änden. Rakt över ser man Europas högsta berg, Mont Blanc med sina 4810 möh. Runt om syns stora delar av Alperna. Idag har himlen en del moln men ändå ser man otroligt långt. Jag kan bara tänka mig hur det sett ut en dag med klarblå himmel. Det här blev verkligen en höjdare.
Härifrån väljer vi att åka en lite mindre väg mot Albertville. Ja just den orten som hade vinter-OS 1992. När vi passerar Annecy beslutar vi oss för ett stopp. Vägen går längs sjön och det är över 30 grader så det är klart att vi ska bada.
Kommentarer
Skicka en kommentar