Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen

 Vi vaknar ovanligt tidigt på måndagsmorgonen. Det är ju arbetsdag och den störande trafiken kör igång före kl 6. Vi borrar ner huvudet i kudden en stund till. Efter frukost hänger vi på låset till gårdsbutiken. De säljer ost, kött, grönsaker mm, allt från gården... tror vi. Vi hänger rätt länge innan vi inser att den nog inte alls öppnar idag. Synd. Vi packar ihop och drar vidare istället. 

Efter dryga timmens körning behöver chauffören tömma blåsan. Vi kör av vägen och hamnar i en liten fin by. Här är en damm med så mycket öring att det fullkomligt kokar i vattnet. Tänk om vi haft en håv! Här blir det kaffe och en promenad längs ån innan vi far vidare. 

Nu börjar landskapet ändra karaktär. Stora fält börjar nu bytas ut mot berg och dalar. Vägen går uppför och ringlar sig som en orm mellan klippor. Det är inte lätt att komma upp i tillåten hastighet och det tar sin gilla tid att åka. Man kommer inte så långt på en timme men vad gör det. Vårt internet funkar inte som vi önskar så det har blivit att köra efter den gamla hederliga kartboken. Vi har lyckats snappa upp att det ska finnas fina vattenfall precis intill vägen vi åker på. Oftast är det bra skyltat till sevärdheter men de kommer också lite snabbt på så det är lätt att köra förbi. Självklart så kör vi förbi men hittar snabbt en plats att vända på. 

Det är bara några hundra meter att gå från bilen men det är tuffa metrar. Det är en rejält brant gallertrapp ner så vi måste bära hundarna. Belöningen finns där nere. Äntligen får Minos bada. Lyckan är fullkomlig. Gaia studsar fram i vattnet och försöker hinna i kapp. Underbart att se dem leka. Stället är över förväntningar. Fina vattenfall som bildar en lagun. Självklart så måste jag bada. Det är skönt att äntligen svalka sig. 




Resten av färden idag har vi två sovande hundar. De är helt slut efter vattenleken. Vi parkerar för natten på en stor parkering vid en liftstation. Det är gångavstånd till Schweiz härifrån. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...