Fortsätt till huvudinnehåll

Tarifa regnbågsbyn

 Det blev tre nätter på Camping Paloma. Det kostade 16 euro för en natt men 13 om man stannade längre. Vi kände att vi gott kunde ta några dagar här och utforska omgivningarna. När fredag kväll infann sig då fylldes campingen upp av spanjorer. De enda utlänningarna var vi och ett par från Frankrike. Spanjorer gillar verkligen att umgås. Här parkerar man tre eller flera bilar/ husvagnar i grupp och dukar upp till fest. Att det just nu är en pandemi som sprider sig verkar inte bekymra ett dugg. Visst, många håller avstånd och bär sitt munskydd men när träffas då brister liksom allt. Det sägs att 80 % av smittspridning sker inom familjen. Vi håller oss på avstånd och tvättar händerna. 


Tarifa har vinden, stranden och haven. Vinden kan för många upplevas som att den aldrig tar slut. Här samlas de som är glada för just det, vinden. Havet kokar i en symfoni av färger. Windsurfare, kitesurfare och alla möjliga andra surfare har här sitt paradis. Det är nästan så man får be om ursäkt för att man inte surfar. Stranden är milslång och säkert hundra meter bred så det finns gott om plats ändå. Vi nöjer oss med långa promenader längs stranden och vandringsleder i bergen. Jodå, det finns också. Även mountainbike leder. Varför inte hänga med på en ridtur i solnedgången eller en safari på fyrhjuling. Här finns massor av aktiviteter. En del aktiviteter är inställda eller begränsade pga pandemin. Så är fallet med alla båtsafariturer där man kan få se delfiner, späckhuggare och andra valar. Det sparar vi till en annan gång. 


Tarifa ligger ett stenkast från Afrika. Utanför kusten åker stora lastfartyg. Då menar jag stora. De ser ut som stora öar som flyter där ute. Här ligger Europas sydligaste fastlandspunkt. Det är en ö som förbinds med en väg. Ön är sedan några år tillbaka ett reservat men var tidigare ett militärt område. Vägen ut dit är välbesökt. Här får man uppleva något så originellt som ett hav på varje sida. Här möts Medelhavet och Atlanten. 


Inne i Tarifa är det lika färggrant som ute på havet. Inne i gamla stan som ligger vid borgen, ringlar sig smala gränder med småbutiker, kaféer, barer och restauranger. Eftersom surfarna samlas här så är det lite hippiekultur här. Färgglada kläder, väskor mm hänger i butikerna. Vi slår oss ner på en av gatornas små serveringar och njuter av en kaffe och smörgås. 


Tre dagar här går fort. Vi kommer gladeligen att åka tillbaka någon gång. Kanske vi ska gå en surfkurs då? 

Från Tarifa är det bara 20 mil hem. Det blir ett längre stopp i Fuengirola för mat. Vi har aldrig varit in här så vi passar på att checka av det med innan vi åker tillbaka. 



Det blev en skön vecka med många nya intryck och minnen. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill