Det blev tre nätter på Camping Paloma. Det kostade 16 euro för en natt men 13 om man stannade längre. Vi kände att vi gott kunde ta några dagar här och utforska omgivningarna. När fredag kväll infann sig då fylldes campingen upp av spanjorer. De enda utlänningarna var vi och ett par från Frankrike. Spanjorer gillar verkligen att umgås. Här parkerar man tre eller flera bilar/ husvagnar i grupp och dukar upp till fest. Att det just nu är en pandemi som sprider sig verkar inte bekymra ett dugg. Visst, många håller avstånd och bär sitt munskydd men när träffas då brister liksom allt. Det sägs att 80 % av smittspridning sker inom familjen. Vi håller oss på avstånd och tvättar händerna.
Tarifa har vinden, stranden och haven. Vinden kan för många upplevas som att den aldrig tar slut. Här samlas de som är glada för just det, vinden. Havet kokar i en symfoni av färger. Windsurfare, kitesurfare och alla möjliga andra surfare har här sitt paradis. Det är nästan så man får be om ursäkt för att man inte surfar. Stranden är milslång och säkert hundra meter bred så det finns gott om plats ändå. Vi nöjer oss med långa promenader längs stranden och vandringsleder i bergen. Jodå, det finns också. Även mountainbike leder. Varför inte hänga med på en ridtur i solnedgången eller en safari på fyrhjuling. Här finns massor av aktiviteter. En del aktiviteter är inställda eller begränsade pga pandemin. Så är fallet med alla båtsafariturer där man kan få se delfiner, späckhuggare och andra valar. Det sparar vi till en annan gång.
Tarifa ligger ett stenkast från Afrika. Utanför kusten åker stora lastfartyg. Då menar jag stora. De ser ut som stora öar som flyter där ute. Här ligger Europas sydligaste fastlandspunkt. Det är en ö som förbinds med en väg. Ön är sedan några år tillbaka ett reservat men var tidigare ett militärt område. Vägen ut dit är välbesökt. Här får man uppleva något så originellt som ett hav på varje sida. Här möts Medelhavet och Atlanten.
Inne i Tarifa är det lika färggrant som ute på havet. Inne i gamla stan som ligger vid borgen, ringlar sig smala gränder med småbutiker, kaféer, barer och restauranger. Eftersom surfarna samlas här så är det lite hippiekultur här. Färgglada kläder, väskor mm hänger i butikerna. Vi slår oss ner på en av gatornas små serveringar och njuter av en kaffe och smörgås.
Tre dagar här går fort. Vi kommer gladeligen att åka tillbaka någon gång. Kanske vi ska gå en surfkurs då?
Från Tarifa är det bara 20 mil hem. Det blir ett längre stopp i Fuengirola för mat. Vi har aldrig varit in här så vi passar på att checka av det med innan vi åker tillbaka.
Det blev en skön vecka med många nya intryck och minnen.
Kommentarer
Skicka en kommentar