Fortsätt till huvudinnehåll

Kall dusch

Oron i världen växer åter när viruset åter tar ett grepp om mänskligheten. Än så länge känner vi oss trygga här i Spanien. Framför allt med det liv vi lever just nu.
Idag går vår resa åter genom ett snustorrt jordbrukslandskap. Det är ett under att något kan växa här. Vi ser stora fält med något som vi tror är bomull. Vi hade ingen aning om att det odlas här. 
En hel del energi produceras här. Det är stora skogar av vindsnurror och stora fält av solfångare som vinklas efter solen. 

Vi stannar till i Arcos de la Frontera. Det blir ett dopp vid den konstgjorda badplatsen vid dammen. Vi hade nog tänkt stanna och sova här men området runt badplatsen är inte det fräschaste och hundarna behöver också få bada. Termometern har tagit ett jätteskutt idag. Prognosen sa 25 grader men verkligheten blev något annat. 37,5 grader. Då är det skönt att åka bil med ac. Vi bestämmer oss för att åka till havet och hoppas på lite svalare temperatur. 10 mil till bara....
Vi stannar vid playa de Valdequeros som ligger strax norr om Tarifa. Här kan hundarna springa lösa på den milslånga stranden och svalka sig i Atlanten. I horisonten syns Afrika. Vi hade egentligen tänkt sova på parkeringen men längtan efter en sval dusch tar oss till en camping några hundra meter bort. Där får vi även skugga av träden vilket hundarna behöver. De är helt slut av värmen och promenaden. 


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

Sociala mediers påverkan.

Eftersom det ännu inte lättat helt ute i Europa så avvaktar vi ett tag till med att åka. Vi har nu återvänt till Sundborn och kommer att stanna här minst ett par veckor. Vi har hittat ett litet projekt att ägna oss åt ett tag. Vi tänkte sammanfatta vår tre veckor långa resa i de norra delarna av landet och fjällvärlden. Vad var bäst, bra, mindre bra och kanske inte alls bra. Vi börjar med vad vi tyckte var bäst. Det blir faktiskt flera saker. Vädret i början var faktiskt bäst. 30 grader i fjällen är ju inte illa. Att få tillfälle att bada i de små fjällsjöarna och bäckarna det är annars bara sådant som man ser på bild. Visst, det var många gånger svinkallt i vattnet men otroligt svalkande efter en lång vandring på kalfjället i gassande sol. Nästa sak som var bäst var nog vandringen på Storhogna. Här fick vi lite av allt. Ensamma på fjället, fin natur, härligt väder och så de där baden i vattenfallen. Vad var bra eller toppen? Hela resan egentligen men ska vi enas om några sa

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans