Zahara med Z.

Vilken fin plats vi hittade att parkera på för natten. Utsikten över det blågröna vattnet var som en tavla när vi satt utanför vår bil ända långt efter att mörkret lagt sig runt oss. I ögonvrån ser vi en skugga röra sig i mörkret framför vår bil. Något på fyra ben som snabbt försvinner in i mörkret. Minos drar igång ett skall som skrämmer bort allt. Vår vakthund sköter sig. Undrar vad det var? Gris, hund...? 

Ett av målen med våra resor är att se nya platser och att verkligen stanna till om det dyker upp något intressant. Vi börjar bli riktigt bra på det. Resan idag fortsätter i ett vackert böljande jordbrukslandskap med höga berg runt om. På sluttningarna ligger vita små pittoreska byar. Vi svänger av vägen för att göra ett stopp i Olvera. Byn har en kyrka och ett fort högt uppe på en klippa. På väg in i byn ser vi när de med tankbil desinficerar trottoarer mm. Vi åker även igenom en dusch som desinficerar vår bil. Det känns lite märkligt. 🤔

Uppe vid kyrkan ligger kyrkogården. Det kanske inte är det man i första hand besöker men vi kan inte låta bli. Den är så vacker. Det är blommor överallt, fotografier och vackra stenar. Det är en speciell känsla att gå där. Ett lugn som ändå andas historia. Fortet är öppet för besökare och kostar 2 euro. Man släpper bara in ett par i taget. Vi nöjer oss med att se det på håll från utsidan. Längs en av gatorna hittar vi en servering som har fått massor av rekommendationer. Köket öppnar om en timma så vi får nöja oss med en kaffe och lite tapas. Värt att veta är att från den här byn går Via Verde de la Sierra till Puerto Serrano. Vad är det tänker du? Det är en superbra led att vandra eller cykla. Den är 38 km. På 1930 talet började man bygga järnvägar i Spanien. Flera av dem blev klara men fick aldrig räls. En av dem är denna. Det är perfekt att cykla på då det inte är några jobbiga backar. Vi cyklade den för ett par år sedan och kommer säkerligen att göra det igen. 

Vi åker vidare och hamnar vid en damm. Här parkerar vi med ett gäng surfare. Alla har vi VW. En sk parkvakt stannar till och talar snällt om att det inte är tillåtet att övernatta men vi får gärna tillbringa dagen här. Han hänvisar till parkeringen uppe i byn för natten. Han talar också om att det är förbjudet att bada i dammen men hundarna får. Det är det viktigaste för oss. Minos skulle nog kunna bada hela dagarna om han fick. Vattnet är klarblått men botten är dyig och tvärdjup så det hade ändå inte varit aktuellt för bad för vår del. Vi äter lunch innan vi ger oss upp till byn. 

Zahara... vi har hört talas om den någonstans men vet inte var. Även här ligger byn längs berget och högst upp en fästning/borg. Värmen är tillbaka. 27 grader och strålande sol när klockan passerat 17, det är ingen lämplig temperatur för  längre vandring så vi tar en kortare sväng i olivskogen. Det blir inte vad vi kallar vandring, snarare en promenad. Gaia gillar vägen, eller snarare oliverna som ligger på vägen. Råa oliver kan väl inte vara goda. Ovanför våra huvuden samlas ett tiotal gåsgamar som svävar på termikens luftströmmar. Mäktigt stora fåglar. De mäter 2-3 meter mellan vingarna och är 90-120 cm långa. 

Vi har trappor och backar i vår by ( Torrox) men Zahara har tuffare backar. Vi tar en kaffe innan vi ger oss upp för backarna bland de vita husen. Att gå upp på berget tar ca 30 minuter i lugn takt. Vi hinner precis se borgen innan solen färgas blodröd och kryper ner bakom bergen i horisonten. Vi traskar på nedför berget och går in bland de trånga gränderna i byn och tillbaka till bilen. Mörkret kommer snabbt och byn ändrar skepnad när gatlyktor tänds. Ännu en dag med nya intryck går mot sitt slut.