Hej då Atlanten

Idag fortsätter vår resa norr ut i Portugal. Vi har ingen tid att passa så vi tuffar på i vår takt. Vart vi ska? Ingen aning men hamnar säkert någonstans.

Vi lämnar ett soligt och varmt Sagres på söndag förmiddag. Idag är det jag som kör. Frasse sköter kartläsning och får bestämma vart vi ska. Vi åker en bit in i landet och vi åker norrut. Det duggregnar. Storkar har bon efter vägen och mimosan blommar för fullt.

Vi tar sikte på ett naturreservat några mil bort. Här finns orörda stränder, klippor och natur. Vi parkerar strax söder om Vilanova del Milfontes. Till en början känner jag mig väldigt skeptisk till platsen. En strand!

Vi går söder ut efter stranden och snart hamnar vi återigen i magisk natur. Här är berget av skiffer och det är massor av grottor. Just nu är det ebb så det går att gå efter stranden och in i grottorna. Att gå så här på underbart vackra stränder helt ensamma är som i en dröm. Hundarna är i himmelriket. De badar, busar, krattar och springer omkring. Det står helt klart att hit kan vi åka igen om så är.

Vi vänder tillbaka precis som havet nu gör. På vissa ställen blir det nu att blöta ner fötterna.
Vi bestämmer nu att ta vägen rakt in i landet. Åter igen så har vi inget egentligt mål.
Vägen går igenom ett jordbrukslandskap. Här betar kor, getter och får. På vissa ställen tycks tiden ha stannat för länge sedan, då åsnan får vara fordonet här.
Efter vägen ser vi också hur barken tagits bort på träden. Det är kork man plockat. Du vet väl att det där med att det växer färdiga korkar i korkekar, ja det är bara i filmen om Ferdinand. Nu ser landskapet faktiskt ut som i filmen. Barken på träden växer så småningom ut igen.

Vi inser nu att vi närmar oss en plats som goda vänner till oss pratat om. Det är vid en damm. Här kan man stå med husbilen och ha utsikt över dammen. På andra sidan vägen ligger en restaurang. Där ska man visst kunna äta en underbart god kyckling. Vi svänger av mot detta ställe.
Vi kommer fram till dammen. Det är tragiskt att se hur lite vatten det är i. Inte ens halvfull.

 Vi går till restaurangen. Det är mörkt här inne och någon meny kan vi inte se. Språkförbistring uppstår men lyckas strax beställa grillad kyckling, tror vi.....Vi ska få vänta en timme så vi sätter oss och slappar en stund.

Klockan 16 portogisisk tid ska det vara klart. Vi sätter oss inne vid ett bord som är dukat för oss. Maria som driver denna restaurang är nog i 70 års åldern. Jag beställer in dryck till maten, rött vin. Maria kommer in med en hel tillbringare. Det talar sitt tydliga språk om hennes medelgäst. Vi får in maten och det är rejält med mat. Det roliga är, vi har ingen aning om vad det kostar men vi har i alla fall fått kyckling. Pommes som serveras är hemgjord och super gott. Ja allt smakar bra. Det kostar totalt 18,5 euro.

Efter maten sätter vi oss ute med resterna av vinet. På gården spatserar morgondagens meny omkring!
Några jägare kommer förbi. De är jättetrevliga och ger Minos av deras medhavda matsäck. Jag tror att de tog på sig jaktkläder, sa till frugan att de skulle jaga och drog sedan ut på krogrunda. De är glada i hatten redan när de kommer.