Fortsätt till huvudinnehåll

Hej då Atlanten

Idag fortsätter vår resa norr ut i Portugal. Vi har ingen tid att passa så vi tuffar på i vår takt. Vart vi ska? Ingen aning men hamnar säkert någonstans.
Vi lämnar ett soligt och varmt Sagres på söndag förmiddag. Idag är det jag som kör. Frasse sköter kartläsning och får bestämma vart vi ska. Vi åker en bit in i landet och vi åker norrut. Det duggregnar. Storkar har bon efter vägen och mimosan blommar för fullt.
Vi tar sikte på ett naturreservat några mil bort. Här finns orörda stränder, klippor och natur. Vi parkerar strax söder om Vilanova del Milfontes. Till en början känner jag mig väldigt skeptisk till platsen. En strand!
Vi går söder ut efter stranden och snart hamnar vi återigen i magisk natur. Här är berget av skiffer och det är massor av grottor. Just nu är det ebb så det går att gå efter stranden och in i grottorna. Att gå så här på underbart vackra stränder helt ensamma är som i en dröm. Hundarna är i himmelriket. De badar, busar, krattar och springer omkring. Det står helt klart att hit kan vi åka igen om så är.





Vi vänder tillbaka precis som havet nu gör. På vissa ställen blir det nu att blöta ner fötterna.
Vi bestämmer nu att ta vägen rakt in i landet. Åter igen så har vi inget egentligt mål.
Vägen går igenom ett jordbrukslandskap. Här betar kor, getter och får. På vissa ställen tycks tiden ha stannat för länge sedan, då åsnan får vara fordonet här.
Efter vägen ser vi också hur barken tagits bort på träden. Det är kork man plockat. Du vet väl att det där med att det växer färdiga korkar i korkekar, ja det är bara i filmen om Ferdinand. Nu ser landskapet faktiskt ut som i filmen. Barken på träden växer så småningom ut igen.
Vi inser nu att vi närmar oss en plats som goda vänner till oss pratat om. Det är vid en damm. Här kan man stå med husbilen och ha utsikt över dammen. På andra sidan vägen ligger en restaurang. Där ska man visst kunna äta en underbart god kyckling. Vi svänger av mot detta ställe.
Vi kommer fram till dammen. Det är tragiskt att se hur lite vatten det är i. Inte ens halvfull.
 Vi går till restaurangen. Det är mörkt här inne och någon meny kan vi inte se. Språkförbistring uppstår men lyckas strax beställa grillad kyckling, tror vi.....Vi ska få vänta en timme så vi sätter oss och slappar en stund.
Klockan 16 portogisisk tid ska det vara klart. Vi sätter oss inne vid ett bord som är dukat för oss. Maria som driver denna restaurang är nog i 70 års åldern. Jag beställer in dryck till maten, rött vin. Maria kommer in med en hel tillbringare. Det talar sitt tydliga språk om hennes medelgäst. Vi får in maten och det är rejält med mat. Det roliga är, vi har ingen aning om vad det kostar men vi har i alla fall fått kyckling. Pommes som serveras är hemgjord och super gott. Ja allt smakar bra. Det kostar totalt 18,5 euro.
Efter maten sätter vi oss ute med resterna av vinet. På gården spatserar morgondagens meny omkring!
Några jägare kommer förbi. De är jättetrevliga och ger Minos av deras medhavda matsäck. Jag tror att de tog på sig jaktkläder, sa till frugan att de skulle jaga och drog sedan ut på krogrunda. De är glada i hatten redan när de kommer.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...
2 kommentarer
Läs mer

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...
4 kommentarer
Läs mer

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...
En kommentar
Läs mer