Det har nu gått snart två veckor sedan vi kom tillbaka från vår semester i Portugal.
 |
Husbilen är åter tömd och parkerad hos goda vänner. Där står den i tryggt förvar och njuter av utsikten. Det är ca 4 mil dit och naturligtvis cyklade vi hem därifrån. När vi kom tillbaka har vi fått besök av vänner från Hedemora. De kommer i husbil och har med ett par kartonger som är våra. Lite som julafton att få öppna dessa. Jag hade ingen aning om vad det var i dem. Det visade sig att det var våra djupa tallrikar, reservhjul till cykelkärrorna samt lite annat ditt och datt.
På kvällen blev det ett kärt möte för Frasse. Några gamla arbetskamrater var på arbetsresa i Nerja. Kvällen ville de ägna åt oss. Vi bokade bord på San Roque. Det är den restaurang vi tidigare varit på- Även denna kväll satt vi ute och åt även om termometern hade det kämpigt att hålla kvicksilvret uppe. |
 |
| Den 16 februari läser på de lokala nyheterna att det ska vara risk för vågor upp till 3 meter. Vi tar en promenad ner till havet för att se om det stämmer. Trots att det inte blåser speciellt mycket så är vågorna riktigt höga. Kanske inte riktigt 3 meter, men höga är de. Vi sätter oss på ett cafe längs stranden och avnjuter en god liten glass med jordgubbar. |
 |
| Två veckor hinner förändra en hel del. Det är faktiskt årstider även här. Skillnaden mellan dem är inte lika påtaglig som i Sverige men det märks skillnad. Det är väl lite vår här. Fikonträden börjar få blad och små små fikon syns. Det luktar så gott om dem. Vi förknippar fikondoften med Kroatien. Det var där vi första gången pallade fikon. Vi hade massor i en skål och frossade till frukost. Du vet väl att man äter dem med skalet på.... |
 |
| Shuffla, shuffla. Dessa orangea klängväxter pryder murarna runt om byn. De blommar så alldeles vansinnigt. Tyvärr så doftar de inte speciellt mycket. Däremot så börjar jasminen blomma och DEN doftar. Jag älskar våren. |
 |
| Vallmon lyser röd lite här och där. |
 |
| Mandelträden blommar fortfarande men nu är det på slutet. |
 |
| Någon som vet vad det här är? |
 |
| Vårt citronträd är full i blom och knoppar |
Minos har fått hjorthorn att tugga på. Han har ett enormt tuggbehov och tuggar gärna sönder sina leksaker. Tack och lov så håller han sig till sina saker. Skor och annat låter han vara. Hornet kostade c 150.- men ska tydligen kunna räcka ett år. I skrivande stund har han haft det i två veckor och än är det inte slut. Ett vanligt tuggben tar slut på någon timme.
Fredag 22 februari skördar vi våra första egna citroner. Det är en stor dag. Vi firar med hemgjord fläskkorv och potatismos ute i solen.
Loke har ju inte varit så pigg den sista tiden. Det har faktiskt varit riktigt illa. Han vill inte äta och har bara sovit hela dagarna. Nu bestämmer jag mig för att laga egen mat till honom. Kyckling och ris med lite grönsaker blir det i första koket. Tro det eller ej men nu äter han med god aptit och vi har fått tillbaka vår Loke-busig och glad igen.
På eftermiddagen är det boule enligt tradition. Boule eller petanca som man säger i Spanien spelas varje fredag klockan 15 men just denna fredag är det landskamp mot England. Se sån stil han har. Det går riktigt bra och Sverige vinner över England.
Lördag eftermiddag får vi besök av norske damer. Vi inviger bordet som Frasse byggt och skålar för att vi har det så bra. Självklart bjuder vi på lite tapas.
Måndag efter frukost tar vi cyklarna för att åka till Maro. Det ligger öster om Nerja. Frasse har i helgen bitit sönder en tand och börjar nu att få lite ont. Just i Maro har vi hittat en tandläkare som pratar engelska och skandinaviska-danska-, och som vi hört ska vara bra. Vi åker dit för att kolla. Det är ju bara två mil bort och en lagom utflykt. Vi packar matsäck och planerar för en stund på stranden. Vi hittar snabbt till tandläkaren men han har ingen tid förrän på fredag. Vi får väl hålla tummar och tår för att tanden håller sig i styr till dess.
Vi styr istället ner mot stranden. Där är vi ensamma så när som på ett par stycken. Minos har med sin freesbee. Frasse drar på ett långkast till mig och Minos springer för livet för att hinna fånga den före mig. Vi båda möts någon stans i luften och en rejäl krock får mig på fall. 22 kilo hund som kommer i full fart ( ca 40km/h) och hoppar så den träffar någonstans på kroppen, jag lovar att det känns. Minos klarar sig oskadd. Jag landar i sanden och känner att det gör ont lite över allt. Minos har freesbeen och jag räddade min telefon. Det hela slutade med ett blödande finger, ett skrubbsår på armen, ett vridet knä och en stukad fot. Med flera skadade kroppdelar sätter jag mig mer och vilar en stund. Inget brutet tack och lov så jag klarar att cykla hem. Efter smällen har vi en skön stund på stranden med hundbus och gofika.
Klockan 17 är vi bjudna till en restaurang av ett par från Dublin/Slovakien som vi träffat i byn. De har köpt en husbil (sin första) och ska nu ut på en 7 månader lång resa till östeuropa. De har fått en del tips av oss inför resan och i kväll har de bjudit in sina vänner till en restaurang för att säga hej på ett tag. Vi hamnar på en riktig fest. Här är det mest spaniorer så nu får vi helt plötsligt massor med nya kontakter och denna gång med äkta spaniorer. En kväll som denna önskade vi att vi kunde mer spanska. Jag förstår en hel del och kan väl en del ord men det är långt kvar till en riktig konversation.
Kommentarer
Skicka en kommentar