Fortsätt till huvudinnehåll

Bullerbykänsla

Igår lämnade vi Öland. Vi kände oss ganska klara med ön för den här gången även fast vi haft helt otroliga dagar där. Det finns så mycket vackert att se. Innan vi lämnade ön tog vi en vända ner till Stora Rör. Där ligger ett stenugnsbageri som vi hade hört så mycket om. Typiskt! Stängt måndagar. Ja men då har vi i alla fall en sak att se fram emot nästa gång vi kommer till ön.
I Kalmar stannar vi till på vägverkets trafikplats och tömmer gråvatten och fyller på färskvatten. Vi rullar norr ut och ska göra ett stopp i Timmernabben. Vad gör man där tänker du? Jo, Dä bor en fd kollega till Mari som kommer att bli överlycklig när vi kommer. Jo men visst blir det så. Hade önskat att vi hade kunnat kramas efter nästan två år. Vi tar en utomhusfika i solen på Jennys altan, med social distansiering. Nybakade bullar i solen. Mmm. Det satt fint kan jag lova. Vi tackar för oss och lovar att komma tillbaka när vi kan kramas igen och Coronan har bleknat bort. 
Vi hade kunnat stanna där över natten men vi har siktet inställt på Stensjö som ligger strax norr om Oskarshamn. Det är en jätte gammal by som numera är som ett slags levande friluftsmuseum. Härifrån går flera kortare vandringsleder och ostkustleden passerar här. Det är otroligt vackert här och troligen ännu vackrare när all grönska kommer. Vi kommer att försöka komma hit en gång till en annan årstid. Vi hinner att gå lederna som runt i omgivningarna och även se kalvar och lamm. Natten på parkeringen blir jättelugn. 
Resan fortsätter norrut på tisdagen. I Västervik gör vi ett stopp för att tanka. Solen skiner men det blåser rejält. Vi tänker tillbringa natten utanför Norrköping så därför passar vi på att nyttja dagen i Västervik istället för att åka bil på dagen. Vi åker ut på Gränsö som ligger ca 1 mil bort. Här ska det finnas en 12 km lång vandringsled som ska vara jättefin. Vi parkerar vid Gränsö kanal, precis där leden startar.  Vill man inte gå hela så går det bra att bryta av och gå kortare. Det gör vi. Vi tänkte gå hela men hungern slår till. Fattar inte hur vi tänkte? Varför tog vi inte med mat och lagade efter vägen? Det finns massor av bra ställen som vi kunde ha stannat på. Vi får helt enkelt ha andra halvan kvar till en annan gång. Kanske då även ta med kajaken och paddla en sväng. 
Ibland undrar jag om vi är väldigt underliga. Vi verkar njuta av det mesta i naturen. Men idag kan man inte låta bli. Solen skiner och det går att gå i t-shirt på vandringen som går genom hagar och ut på kala klippor. Här varierar naturen men är ändå typisk för kusten. Marken är täckt av blå och vitsippor och det börjar faktiskt komma små gröna knoppar i träden. Vid slottet står en Magnolia som börjar slå ut. 
Sent på kvällen, lagom till solen går ner kommer vi fram till Ågelsjön strax utanför Norrköping. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill