Nya vägar

Nu har vi lämnat Sundborn och gett oss ut på en resa söderut i Sverige. Eftersom Coronaviruset fortfarande härjar runt och har lett till diverse restriktioner så håller vi oss kvar i vårt avlånga land. Denna resa har därför inte några mål, inte heller vet vi hur länge vi rullar. Kanske för evigt.....
Första stopp blir i gamla hemtrakter. Torsång-en pärla vid Dalälven. Vi parkerar vid Gammelgården med Prästtjärn som fondvägg. Här hade man förr i tiden kolmilor. Nu finns bara kvar en slogbod med eldstad.

Efter att ha avnjutit en lunch så vill vi ut i naturen. När vi bodde inne i byn så hade vi en favoritrunda. Kyrkstigen som den heter börjar vid roddklubben. Här ligger byns kyrkbåtar. Så här års är det så vackert med marken täckt av vitsippor och träden som börjar få klorofyllgröna knoppar. Kyrkstigen går från Torsång till Milsbo, ca 1 mil. Vi följer den en bit innan vi viker av på egna stigar.

Efter några hundra meter in i skogen kommer man till Värkbäcken. För att ta sig över den så måste man åka linflotte över. Den var vi med och byggde för ett antal år sedan. Platsen där den ligger har blivit en plats som ligger oss varmt om hjärtat. Här kan man sitta mitt i bäcken och bara vara.

Efter en tur i skogen där hundarna busat och badat så hamnar vi hos våra vänner. Det blir en coronafika med avstånd och naturligtvis utomhus.
Söndag morgon bjuder på ☀️ men inte så många grader och en kylig vind. Vi bestämmer oss för att stanna till eftermiddagen. Vi hinner därför med att se några fler vänner innan vi åker.
Klockan hinner bli 16 innan vi kommer iväg. Nu rullar vi på söderut. Idag kör vi efter kartbok istället för GPS. Vi har inget mål och ingen tid att passa så därför väljer vi en mindre väg som vi aldrig åkt. Efter Grängesberg svänger vi av mot Hörken, Yxsjöberg....Vi stannar till efter vägen och gör oss lite eftermiddags kaffe. Vi får fin utsikt men Yxsjöberg som är en prick på kartan är en gammal gruvby som nu är helt öde så det blir bara ett kort besök.
Så småningom tar asfalten slut och det blir grusväg. Det var inte väntat. Som tur är så är vägen ändå väldigt bra. Vi kör på lugnt och försiktigt och tur är väl det. Flera gånger flyger det upp stora fåglar ur dikena. Tror det kan vara Tjäder. Dessutom dammar det rejält så vi ska vara glada att vi inte möter någon.

Efter 2 mil på grusväg kommer vi fram i Hällefors. Här väljer vi att svänga höger mot Grythyttan.
I Grythyttan har vi heller aldrig varit så det ska bli intressant att se vad som finns här. Grythyttan är för oss mest känt genom Carl-Jan Grankvist och de traditionella utemöblerna.

Vi parkerar vid ett bad. Här finns en fin sandstrand, en grillkåta, berghällar m.m. Tänk om det ändå vart lite varmare. Kanske att jag hade vågat mig på ett bad eller varför inte en mysig picnic på klipporna i solnedgången? Det kommer tid för det också lite senare.
Innan det blir kväll så tar vi en tur i omgivningarna. Allt är stängt och öde, det är ju söndagkväll.