Fortsätt till huvudinnehåll

Hemester

Just nu tycks det mesta vara lite halvkaotiskt. Hela världen lider just nu av virusets framfart. Vädret här i Dalarna är inte heller stabilt. Vi försöker ändå att göra det bästa av dagarna. Idag bestämde vi oss för att gå någon vandringsled i närområdet som vi inte tidigare gått. På Faluns hemsida kan man hitta en del ledbeskrivningar. Vi hittade en i Svärdsjö som bara var 7 kilometer. Den lät intressant ända till vi läste att man rekommenderade gummistövlar.
Jonas, min svåger kom då att tänkta på en led han gått i sin ungdom. Lostigen. Det tar dryga kvarten med bil härifrån till starten av leden. Vi packade i lite fika och en lättare lunch för han trodde inte att den var så lång.

Bilen parkerade vi vid Finngärds fäbodar. Här går leden förbi parkeringen. Vi väljer att gå den medsols. Vädret är som sagt lite hit och dit. Solen skiner ibland, det blåser lite och ibland mycket. Tidvis trycker molnen ihop sig och spyr ut en och annan hagelby. Det är verkligen ett aprilväder. Leden är riktigt bra och väl utmärkt så det är lätt att hitta.
Efter 6 kilometer och ca 1,5 timme stannar vi och lagar lunch vid Logärdsdammen. Inne i vikarna ligger fortfarande lite is kvar trots att det nu är 10 grader på dagarna. Vi har med vårt lilla primuskök och snart puttrar en varm kycklingsoppa. Den värmer skönt. Minos som vi faktiskt låtit springa lös passar på att vila en stund.
Vi har nu sett att det är ca 2 mil att gå leden runt sjön. Egentligen så har vi inte mat för en 5 timmars tur men vi knallar på. Hittills har leden mest gått på stig men nu blir det skogsväg en bra bit så nu matar kilometrarna på. Vi passerar genom ett område där en skogsbrand satt dina spår. Vi hittar även en lägerplats med vindskydd och grill.
Nästa stopp blir efter ytterligare 6 kilometer. Nu blir det kaffe med utsikt. Det sitter fint med värmande kaffe efter att ha gått i ganska hård vind den sista biten. Dessutom en bit uppför.
Nu återstår bara sista biten, ca 6 km. Skogen har fått en del stryk av alla stormar som varit den sista tiden. Det är flera ställen där vi får gå omvägar runt vindfällorna. Leden går genom flera fäbodar och passerar många sommarstugor. På ett ställe råkar Minos ut för en liten olycka som gör honom blodig. Först ser det otäckt ut men det visar sig att det inte är någon större fara. Troligen har han fastnat i någon pinne. Han blöder från hakan. När vi kommer ner till sjön igen då får han tvätta av sig och allt blir normalt igen. Det såg faktiskt riktigt otäckt ut. 
Sista kilometrarna blir lite jobbigare för oss. Inte för att vägen är jobbig, bara lite lerig. Nej nu börjar energin att ta slut. Vi gör inget annat än pratar mat vilket egentligen inte gör saken bättre. Till slut kommer vi fram till bilen. Nu är det bara en kvart hem. Minos somnar direkt när vi startar. Han har varit otroligt duktig idag. 
Väl hemma undrar vi över hur Jonas kunde ha så fel. Det visar sig att han hade pratat om en helt annan led. 
Nu är det så att vi är helnöjda ändå med dagen. Leden var jättebra och ganska lätt. Lite mer mat...
Vi kommer säkert att gå den igen...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans