Hemester

Just nu tycks det mesta vara lite halvkaotiskt. Hela världen lider just nu av virusets framfart. Vädret här i Dalarna är inte heller stabilt. Vi försöker ändå att göra det bästa av dagarna. Idag bestämde vi oss för att gå någon vandringsled i närområdet som vi inte tidigare gått. På Faluns hemsida kan man hitta en del ledbeskrivningar. Vi hittade en i Svärdsjö som bara var 7 kilometer. Den lät intressant ända till vi läste att man rekommenderade gummistövlar.

Jonas, min svåger kom då att tänkta på en led han gått i sin ungdom. Lostigen. Det tar dryga kvarten med bil härifrån till starten av leden. Vi packade i lite fika och en lättare lunch för han trodde inte att den var så lång.

Bilen parkerade vi vid Finngärds fäbodar. Här går leden förbi parkeringen. Vi väljer att gå den medsols. Vädret är som sagt lite hit och dit. Solen skiner ibland, det blåser lite och ibland mycket. Tidvis trycker molnen ihop sig och spyr ut en och annan hagelby. Det är verkligen ett aprilväder. Leden är riktigt bra och väl utmärkt så det är lätt att hitta.

Efter 6 kilometer och ca 1,5 timme stannar vi och lagar lunch vid Logärdsdammen. Inne i vikarna ligger fortfarande lite is kvar trots att det nu är 10 grader på dagarna. Vi har med vårt lilla primuskök och snart puttrar en varm kycklingsoppa. Den värmer skönt. Minos som vi faktiskt låtit springa lös passar på att vila en stund.

Vi har nu sett att det är ca 2 mil att gå leden runt sjön. Egentligen så har vi inte mat för en 5 timmars tur men vi knallar på. Hittills har leden mest gått på stig men nu blir det skogsväg en bra bit så nu matar kilometrarna på. Vi passerar genom ett område där en skogsbrand satt dina spår. Vi hittar även en lägerplats med vindskydd och grill.

Nästa stopp blir efter ytterligare 6 kilometer. Nu blir det kaffe med utsikt. Det sitter fint med värmande kaffe efter att ha gått i ganska hård vind den sista biten. Dessutom en bit uppför.

Nu återstår bara sista biten, ca 6 km. Skogen har fått en del stryk av alla stormar som varit den sista tiden. Det är flera ställen där vi får gå omvägar runt vindfällorna. Leden går genom flera fäbodar och passerar många sommarstugor. På ett ställe råkar Minos ut för en liten olycka som gör honom blodig. Först ser det otäckt ut men det visar sig att det inte är någon större fara. Troligen har han fastnat i någon pinne. Han blöder från hakan. När vi kommer ner till sjön igen då får han tvätta av sig och allt blir normalt igen. Det såg faktiskt riktigt otäckt ut. 

Sista kilometrarna blir lite jobbigare för oss. Inte för att vägen är jobbig, bara lite lerig. Nej nu börjar energin att ta slut. Vi gör inget annat än pratar mat vilket egentligen inte gör saken bättre. Till slut kommer vi fram till bilen. Nu är det bara en kvart hem. Minos somnar direkt när vi startar. Han har varit otroligt duktig idag. 

Väl hemma undrar vi över hur Jonas kunde ha så fel. Det visar sig att han hade pratat om en helt annan led. 

Nu är det så att vi är helnöjda ändå med dagen. Leden var jättebra och ganska lätt. Lite mer mat...

Vi kommer säkert att gå den igen...