Fortsätt till huvudinnehåll

Grövelsjöns fjällvärld

Nu är vi ute på tur igen. Det borde ge oss tid och även motivation för ett och annat inlägg här.
Vi startade vår resa i lördags. Vi har inget egentligt mål den här gången utan ska försöka ta dagen som den kommer. Vi har haft många idéer på resmål. Eftersom det fortfarande är Corona tider med en del restriktioner så är vi kvar i Sverige ett tag till. Det blir en resa i fjällvärlden och ett delmål i Umeå. Hur länge vi reser runt den här gången det återstår att se.
Lördag förmiddag rullar vi ut ur ett soligt och varmt Sundborn. Målet är att ta oss till Grövelsjön, i nordligaste Dalarna.
Vi parkerar vid Sjöstugan där vi stått många gånger. Här får man parkera i 7 dygn. Vill man eller behöver, så finns en camping. Kvällen är ljummen då vi hinner en tur på fjället. Det känns helt galet att kl 22,30 gå i shorts och linne på fjället.
Söndagen bjuder på värme och några moln som skyddar mot solen när vi idag ska gå dryga två mil. Det blir en tur upp på Dalarnas högsta berg, Storvätteshogna, 1208 möh. Vi trodde att det skulle vara jättemycket folk här men som tur hade vi fel. På toppen vid den lilla sjön lagar vi mat, kroppkakor. Undrar hur många som ätit det uppe här. Minos är lycklig och rullar glatt runt på snöfläckarna och badar i de kalla fjällbäckarna. Sjön här uppe borde vara iskall men de senaste varma dagarna har gjort den badvänlig.
Hela turen med fika stopp och matstopp tar oss ca 8 timmar. Det blir skönt med en dusch innan vi kryper till sängs.
När vi kliver upp på måndagmorgon så har himlen fyllts med moln och temperaturen har sjunkit till normala 20 grader. Vi packar för en kortare tur till Silverfallet. En lättare tur som även lämpar sig för barnfamiljer. Vi har varit här flera gånger men idag blir det lite speciellt. Nästan hela ravinen är snöfylld. Hoppas nu att folk kan låta bli att gå ut på snön. Det är farligt då man lätt kan gå igenom.
Vår vanliga fikaplats är gömd under snömassorna så vi letar på en annan. Idag blir det stekt potatis och bacon. Potatisen kokade vi igår. Vägen tillbaka bjuder på nedförsbacke och ängsullsklädda myrmarker. Hjortronen blommar och göken kokoar. Leden är bitvis spångad och den håller man nu på att byta ut. Väder vind och alla fötter har slitit ut den som nu ligger här.
Hela rundan tar bara ett par timmar.
När vi kommer tillbaka plockar vi snabbt ihop och släpper handbromsen. Nu styr vi mot Nipfjället i Idre.
Helt otroligt men här står våra ’arbetskamrater’ 365degrees, Tina och Bengt från Köping. De lever ett liv som liknar vårt. Det blir en kväll med dem och en massa prat om kommande planer. Vi äter tillsammans men sen kommer de pyttesmå svidknotten och gör det outhärdligt. Det blir att flytta in och göra kväll. Tänk att så små kryp kan vara så irriterande.
I morgon fortsätter vi vår resa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill