Natten var lugn på platsen vi stod på. Vi lämnar Sjöaltesjön bakom oss och styr mot Örkelljunga. Vi gör ett kort stopp på ställplatsen vid Bengt i Örkelljunga för att tömma toa. Det blir även ett litet besök inne i husbilshallarna där vi kollar in de stora bilarna för de stora plånböckerna. Visst är en del av bilarna jättefina men faktiskt så tycker vi att de är för stora för vårt ändamål.
Söderåsens nationalpark ligger bara några mil bort från Örkelljunga. Vi parkerar vid huvudentrén i Skäralid. Det finns gott om plats för oss idag men att sova här är inte tillåtet. Värdinnan på naturrummet intygar dessutom att det förekommer en del inbrott och skadegörelse här. Att inte folk kan låta bli! 😡.
Vi packar med oss lite fika och går sedan Lialeden som är en av de längre lederna, dryga 7 kilometer. Vi går den motsols. Bara några hundra meter efter att vi kommit iväg så ser vi en snok. Troligen den största vi sett. Stigen går genom den knallgröna bokskogen längs en liten bäck. Det är som en liten djungel med alla djur som skuttar omkring. Minos har fullt upp med alla möss som springer i de prasslande löven. På några ställen är det ganska knöligt att gå då stigen går på vassa stenar. Det är även ett par rejäla backar men annars är den lättgången. På slutet av leden ligger det sk Hjortsprånget som är en klippa som sticker ut över den djupa ravinen. Det påstås att man förr i tiden jagade ut hjortar över stupet. På darrande ben går jag ut på den för att se utsikten. Jag gör allt jag kan för att komma över min höjdskräck.
Nere vid parkeringen har flera familjer samlats för att ha picknick. Det finns flera grillar och bänkar i den stora parken nere vid den lilla dammen.
I appen park4night har vi hittat ett ställe ca 1 mil bort som verkar vara bra. Vi räknar inte med att vara ensamma där. Traneröds mosse är ett naturreservat och här ska visst den sällsynta Lappugglan ha slagit sig ner. Det är de som vill se ugglan och vi som står på parkeringen. Ingen mer husbil. Från parkeringen går ett par vandringsleder. Solen går ju inte ner så tidigt då vi hinner med en till idag. Den längsta är drygt 5 km.
Söderåsens nationalpark ligger bara några mil bort från Örkelljunga. Vi parkerar vid huvudentrén i Skäralid. Det finns gott om plats för oss idag men att sova här är inte tillåtet. Värdinnan på naturrummet intygar dessutom att det förekommer en del inbrott och skadegörelse här. Att inte folk kan låta bli! 😡.
Vi packar med oss lite fika och går sedan Lialeden som är en av de längre lederna, dryga 7 kilometer. Vi går den motsols. Bara några hundra meter efter att vi kommit iväg så ser vi en snok. Troligen den största vi sett. Stigen går genom den knallgröna bokskogen längs en liten bäck. Det är som en liten djungel med alla djur som skuttar omkring. Minos har fullt upp med alla möss som springer i de prasslande löven. På några ställen är det ganska knöligt att gå då stigen går på vassa stenar. Det är även ett par rejäla backar men annars är den lättgången. På slutet av leden ligger det sk Hjortsprånget som är en klippa som sticker ut över den djupa ravinen. Det påstås att man förr i tiden jagade ut hjortar över stupet. På darrande ben går jag ut på den för att se utsikten. Jag gör allt jag kan för att komma över min höjdskräck.
Nere vid parkeringen har flera familjer samlats för att ha picknick. Det finns flera grillar och bänkar i den stora parken nere vid den lilla dammen.
I appen park4night har vi hittat ett ställe ca 1 mil bort som verkar vara bra. Vi räknar inte med att vara ensamma där. Traneröds mosse är ett naturreservat och här ska visst den sällsynta Lappugglan ha slagit sig ner. Det är de som vill se ugglan och vi som står på parkeringen. Ingen mer husbil. Från parkeringen går ett par vandringsleder. Solen går ju inte ner så tidigt då vi hinner med en till idag. Den längsta är drygt 5 km.
Kommentarer
Skicka en kommentar