Vi är förföljda...

Ibland måste man chansa lite. Om man inte gör det så är det lätt att missa något. Om det sen inte blir bra, då har man i alla fall försökt. Bättre att ångra något man gjort än att ångra att man inte gjorde. Åtminstone gäller det i vår filosofi. Klart det finns undantag.
Vi chansar lite och svänger av vägen bara några hundra meter efter att vi kommit ut på den. En liten, liten skylt sitter på parkeringen och den har texten Sångbäcksfallet 400 meter. Klart att vi ska gå dit. En enkel promenadväg på 200 meter tar dig till toppen av fallet. Efter ytterligare 200 meter leder en lång brant trappa dig ner till fallet. Här nere möts du av en lummig sagolik miljö. Minos ska självklart bada här. För att komma nära fallet måste man klättra över stora stenar. Lite krångligt men om man tar det lugnt då går det.

Parkeringen till fallet ligger bara några hundra meter efter infarten till Storhogna, om du kommer från Vemdals hållet. Vi är nu på väg mot Klövsjö där det ska finnas en badplats.

Det känns välbehövligt när temperaturen ligger runt 30 grader. Vi hinner inte mer än dit innan vi får syn på en bekant bil som kommer åkandes. Tina och Bengt har hittat oss igen.

Parkeringen vid badet är även en ställplats. Här finns plats för 10 husbilar. Det finns inga faciliteter här. Man kan Swisha en frivillig summa på 100.- per natt som går till att underhålla och utveckla platsen.

Här stannar vi två nätter och bara har det bra. Vi får tid att lära känna varandra bättre. Det blir massor av bad i det 25 frasiga vattnet, lite spel och paddling.

Naturligtvis utforskar vi omgivningen till fots. Ca 15 minuters promenad bort ligger en gammal hembygdsgård som är ett kulturminne. Här ligger även en turistinformation. Under sommaren kan man vissa dagar handla lokala produkter här. Tyvärr inte när vi är här.

På en loppis i byn fyndar vi ett fotbollsspel och ett hopprep. Fotbolls spelet kommer att bli en succé på kvällen. Det blir en lokal turnering.

Kvällen avslutas med ett dopp i en magisk solnedgång. Klövsjö har verkligen levererat. Vackert väder, vacker miljö och inte så jättemycket knott och mygg.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...

Läs mer

Mycket vill ha mer.

Det spelar ingen roll hur lediga vi är. Inget jobb att behöva gå till, inga tider att passa... Tiden går så fort så fort. Under de veckor vi varit i Sverige har nya idéer vuxit fram. Det är inte helt ovanligt att vi får lite idéer. Ibland är det helt galna, ibland blir det till en slags utmaning. Ni som hängt med oss ett tag vet att vi förra året byggde om en vw transporter till en enklare variant av van. Den har varit så bra på våra kortare resor att vi nu tog och sålde den. Vi sålde den för att bygga en ny, ännu bättre. Det här är vår gamla som nu är i ägo av ett ungt orienterar par som är jättenöjda. Hoppas de får lika roligt med den som vi har haft. Under de sista veckorna på vår senaste resa tillbringade vi flera kvällar med att leta efter en bra bil. Vi satt och gjorde ritningar och letade efter inspiration på Pinterest och på instagram. Till slut hittade vi en bra bil, i Falun. Det första vi gjorde när vi kom tillbaka var att åka och titta på den. Den såg helt o...

Läs mer

En resa genom ett sjukt Europa

Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända? Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’. Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...

Läs mer

Leta i den här bloggen