Städjan 1131 möh

Om man vaknar tidigt en morgon då har man några alternativ. Somna om eller kliva upp. Det blev somna om idag. Något senare väcks jag igen av samma ljud. Ibland kan naturen föra ett himla oväsen. Idag är det göken. Nåväl, halv nio är väl ok.  Solen  lyser från klarblå himmel och värmen är tillbaka. Det blir utefrukost.
Vi packar för en halvdagstur upp på Städjan. Tina och Bengt som vi träffade på igår, har lite svårt att bestämma sig om de ska gå med. I sista stund bestämmer de sig för att följa med. Den första delen är ganska flack, lite svagt uppför. Ganska lätt vandring. Städjan ser härifrån ut som en vulkan eller en kamelpuckel. Det är verkligen ett annorlunda berg. Det är Dalafjällens sydligaste topp som reser sig 1131 möh. Han som skrivit vår nationalsång ska visst ha inspirerats av detta berg.

Solen är riktigt varm idag vilket gör att sista biten upp blir svettig. Här brantar det på rejält. Det är inte långa biten men det stiger över 200 höjdmeter. Väl uppe kommer belöningen. Utsikten härifrån är enastående. Runt om ser man alla fjäll och här och var ligger snön kvar. Här uppe hittar vi även Makaonfjärilen som ska vara Sveriges största fjäril.
Vi är långt ifrån ensamma här uppe. Hela tiden kommer nya toppbestigare upp och några går ner. En strid ström av människor. Det märks tydligt att svenskarna semestrar hemma och att friluftslivet är populärt. Det här kräver en hel del av alla som vistas här ute för att miljöpåverkan ska bli så liten som möjligt. Det är inte helt självklart för alla hur man ska bete’ sig ute i skog och mark. Även här ser vi några spår som inte borde finnas.
Nedför går det fortare och det känns i knäna. Vi går en bit bort från berget och stannar för att laga lunch. Det är otroligt torrt trots att snön nyligen försvunnit. Det råder eldningsförbud och det är befogat. Mossan knastrar under våra fötter när vi går. Att göra upp eld är inte att tänka på. Vi har vårt lilla primuskök som vi lagar maten på. Solen står högt på himlen och steker oss. Minos hittar en snöfläck där han rullar runt för att svalka sig. Vi steker våra sista kroppkakor. De sitter riktigt fint i våra magar innan vi går vidare.

Hela vandringen med alla stopp tog nästan 6 timmar och tog oss ca 12 kilometer. En lagom tur i värmen. I bäcken före parkeringen är vi några tuffingar som passar på att ta ett svalkande dopp. Temperaturen är inte direkt badvänlig men ett svalkande dopp sitter skönt. Kanske det var 10 grader....Efter en after walk  tillsammans utanför husbilarna, packar vi ihop och åker vidare. Vi får se om våra vägar korsas igen på resan. Vi hamnar i Lofsdalen för kvällen medan Tina och Bengt styr mot Funäsdalen. Man vet att man är i fjällen när renarna samlas utanför ICA butiken som här i Lofsdalen.

Vi hinner med en kortare tur i kvällssolen över vitblommande myrar. Här blommar hjortronen för fullt. För varje dag och ju längre vi åker så blir det mer och mer myggor.