Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Naturkatastrof eller hämnd?

Nu har vi kommit fram till vår by och vårt hem i Andalusien. Vi startade den 9 september från Sundborn. Resan ner hit slutade på 410 mil som tog oss 13 dagar. Vi har inte åkt den kortaste och inte heller den snabbaste vägen. Vi vill se och uppleva så mycket som möjligt på vägen.
När vi lämnade Pyrenéerna så åkte vi mot Torrevieja. Vi har aldrig varit in i Torrevieja så det var dags för det tyckte vi. Vi känner ganska många som har boende där så det är intressant att se var ni alla håller till. Min ( Maris) systers svärföräldrar har ett hus där och nu blev vi inbjudna dit. Vi fick en härlig helg hos dem med massor av god mat och en underbar gästvänlighet.

Det bor i Jardin del Mar som ligger några kilometer från centrum och havet. Naturligtvis så tog vi en promenad ner dit. Värmen var tryckande så Minos tog ett dopp i en fontän efter vägen. Torrevieja och flera andra ställen i närheten drabbades för ett par veckor sedan av det värsta regnet på 100 år. Här och var såg man fortfarande spå…
Nya inlägg

Över och igenom

Vi har valt att ta vägen genom Pyrenéerna den här gången. Det är absolut inte kortaste eller snabbaste vägen. Vi gillar bergen och hoppas att vädret ska tillåta en skön vandring.
Någon mil före gränsen hittar vi ett ställe för natten nära en lite stad. Det märks att det är ett populärt ställe att cykla på för det kryllar av cyklister och reklam för cykelturer. Nu är det en som saknar sin cykel....Natten blir upplyst av ett rejält åskoväder men bara lite regn. När vi vaknar på morgonen är himlen åter blå. Vi diktar in oss på en skidort ett par mil bort. Vägen går i ziczac uppför berget till dryga 1800 möh. Här uppe är vi nästan ensamma. Vi packat matsäck och ger oss ut på en dagstur.
Underbara berg men vi bestämmer oss att åka vidare mot havet. Vädret här i bergen ska bli blött de kommande dagarna så det avgör saken för oss.  Vi passerar gränsen till Spanien på eftermiddagen. Nu gäller det att hitta ett ställe för natten. Det visar sig att det blir inte det lättaste. Ett ställe vi åker…

8000 korkskruvar

Söndag kväll kommer vi fram till en vingård i distriktet Chablis. Vingården ligger i en by som heter Beine. Här finns flera vinproducenter. Eftersom vi kommer fram ganska sent så är det stängt över allt. Byn är liten och har en liten affär med begränsade öppettider. Vingården har plats för 7 husbilar och det är väl tilltagna platser med häck mellan. Vatten och el är gratis och finns på varje tomt, alltså står man helt gratis här. Det är vi och en husbil till.
Middagen idag blir hembakad pizza som gräddas i vår omniaugn. Den blir riktigt god.
Kvällspromenaden går vi inne i byn. Byn känns ganska öde men man hör röster inne i husen. Eftersom det blev en ganska lång körning även idag så är vi ganska trötta. Innan vi kryper till sängs så testar vi vår utedusch som vi köpt på Biltema.  Den funkar riktigt bra.
Eftersom vi går till sängs tidigt på söndagen så vaknar vi ganska tidigt på måndag morgon. Natten har varit riktigt lugn. Nu på morgonen hör vi traktorer för det är första skördedagen.…

Vandring i vindalen Mosel

Det blev två nätter på camping Klusserath i Moseldalen. Campingen var enkel men hade det vi behövde. Den kostade bara 8 euro vilket är ca 85.- för en natt. Bredvid campingen ligger en ställplats som kostar ungefär lika. Om vi inte hade varit i behov av lite bekvämligheter så hade vi nog valt den istället. Priset var ungefär detsamma. Båda två har gott om platser.

Klusserath ligger längs floden Mosel nära gränsen till Luxemburg. I byn finns massor av vinkällare att besöka. Dessa hade mycket sparsamt med öppettider den här helgen. Om du ska hit, tänk på att handla det du behöver innan för i byn finns ingen riktig affär. Här finns bageri med det nödvändigaste som mjölk, ägg och lite annat.
Under september hålls flera vinfestivaler i dalen och i den här byn blir det i slutet av månaden.
Moseldalen bjuder på fin vandring med varierade längder och svårhet. Vi valde en led som var 18 kilometer och gick till grannbyn. Har man cykel med sig ( vi hade inte det denna gång) så får man en fin cyke…

Fredag den 13e

Idag har det blivit några mil för mycket på de tyska vägarna. Vi har bestämt att inte köra så långt men på något sätt så höll det inte idag. Det har varit galet många vägbyggen, olyckor mm som gjort att det varit mer köer än vi någonsin upplevt. Om det är för att det är fredag den 13e det tror vi inte på. Ja ja det rullar i alla fall.
Trafiken i Tyskland är inte som i Sverige. I Sverige kan man vara ensam på vägen i flera mil och ändå bara få köra i 70. Här i Tyskland på de större vägarna är det på vissa ställen fri fart trots den höga intensiteten på trafiken. Det blir lätt köer och om det är en trafikolycka kan man bli stående flera mil bort i timmar. En stor eloge till trafikmoralen här. Här hjälps man åt och visar hänsyn. Vid köer så är det naturligt att hålla åt sidan ifall utryckning kommer. Ingen som tränger sig och ska fram. Blixtlåsprincipen fungerar perfekt. Gud nåde den som inte blinkar vid filbyte.....En tanke som slår oss och som blir påtaglig här har naturligtvis med mil…

Äntligen på väg söderut

Nu var det ett tag sedan vi uppdaterade här på bloggen. Det har sina orsaker. Efter resans Norge fokuserade vi de första dagarna på att hitta en bil att bygga om inför kommande resa till Spanien. När vi väl hittade bilen vi ville ha då gick nästan all tid till att bygga om den. Kolla in på instagram, där finns hela bygget dokumenterat.

Vi har även haft en jobbig tid eftersom vår älskade hund Loke fick lämna oss efter en tids sjukdom. Det har varit en fruktansvärd tid med så många tårar.
Nu är vi bara tre som rullar söderut i vår nya äventyrsbil som fått namnet Mini-a-Tyra (miniatyra). Vi har ju haft namn på våra vanliga husbilar så det är klart att även denna får ett namn som matchar de tidigare. Våra bilar har haft bland annat namnen Tyra och Även-Tyra. Passar bra till bloggen och instakontot.
Vi åker nu mot Spanien där vi räknar med att stanna till någon gång i vår. Resan ner kommer nog att ta cirka två veckor. Vi uppdaterar frekvent på instagram. Här på bloggen kommer uppdatering n…

Lördagsgodis för själen

Vi tänker försöka ta oss ända ner till Hamar ikväll. Det blir en körning på några timmar. Eftersom hundarna sover och är nöjda, magarna är fyllda så gäller det att passa på att köra. I Otta blir det ett stopp för kvällsmat och lite tanktömning. När vi lämnar Otta är klockan närmare 19 och det är 26 grader ute. Det är så man får nypa sig i armen. Vi hade väl aldrig kunnat drömma om detta väder i Norge. En dag med regn på 5 veckor.... När vi lämnade Sundborn den 24 juni så antecknade vi mätarställningen på bilen. Strax före Lillehammar har vi under de 6 veckorna åkt 500 mil. Det hinner bli några mil till innan vi är tillbaka i Sundborn. Men oj vad mycket vi har sett. I morgon kommer vi nog att passera gränsen till Sverige om vi inte hittar på något annat. Man vet aldrig med oss. Nedan får du åka med en bit efter den vackra vägen från fjället.