Vi har inte haft bästa uppkopplingen under resan i vildmarken i Norrland. Det har därför varit svårt att få till några inlägg. När vi nu har uppkoppling så känner jag mig översvämmad av bilder och tankar om vad vi gjort och inte gjort. Det kan bli lite stökigt skrivet och jag kanske inte fått med alla bilder eller ord som jag hade önskat. Men här kommer det nu ytterligare en sann historia från vårt liv.
Här fick du en kort film om våra nästan fyra dagar i Kebnekaise fjällen. Nedan följer sedan några fler bilder och filmsnuttar från toppbestigningen.
Vi parkerade husbilen på långtidsparkeringen vid fjällstationen i Nikkaloukta. Det kostar 30 kronor dygnet att parkera. Ska du campa så kostar det från 100.-. Det var halvfullt med bilar och bara någon enstaka husbil fanns på plats. Vi hade ganska gott om platser att välja på. Längst ner finns även toalett och vattenpåfyllning att nyttja. När vi installerat oss gick bara en kortare promenad eftersom vi ville vila inför de kommande dagarna. Istället gick vi igenom packning och mat som skulle bäras med de två milen till fjällstationen vid Kebnekaise.
På söndagen när vi ätit lunch så bar det så iväg. Frasse och Minos ska gå före upp till fjällstationen och sova där på natten för att vara på plats tidigt på måndag morgon. Det ska bli riktigt bra väder så det gäller att passa på. Jag och Loke kommer inte att gå till toppen. Loke som är 14 år ska tillsammans med mig försöka sig på att gå de 2 milen till fjällstationen. Klarar han det så är det en prestation. Vi följer Frasse och Minos ca 6 kilometer innan vi vinkar av dem och önskar dem lycka till. Vi vänder tillbaka till husbilen och packar våran ryggsäck inför morgonen. Vi tänker gå tidigt för att ha hela dagen på oss så vi kan ta det lugnt. Det är respekt till Loke som är så gammal.
När vi vaknar på måndagen så är himlen klarblå och solen är varm. 9,30 knallar vi iväg. Att gå med packning var ganska länge sedan vi gjorde, åtminstone med så här många kilon. Minos bar sin egen mat men jag får bära Lokes. Nu väger det inte så mycket men varje gram räknas.
Det går att fuska om man vill. Dels kan du åka båt ca 6 kilometer men det går även att åka helikopter ända upp. Nu är det här min åsikt....Här är vi i vildmarken, ska det då flyga helikoptrar i luften hela dagarna.....Även om det nu ska vara helikoptrar av en speciell sort som inte ska låta så mycket så låter de rejält ändå. Det flygs upp 100 tals varje dag. Är det miljötänk? Vandring har ju blivit väldigt inne de sista åren och det märks. Det är så mycket folk här. Vad leder det till? Nedskräpning och annat. Skäms alla ni som inte tar med er skräpet hem. Inte nog med det. Längs leden har någon sprayat på en klippvägg. Men var ska det sluta.
Så nu har jag fått gnälla lite.
Strax efter klockan 16 kommer jag och Loke fram. Frasse och Minos har också klarat sitt idag. De tog toppen och ner på dryga 8 timmar. Galet bra. Dagens hjälte blir ändå Loke som gått hela vägen. Fast för mig är alla fyra hjältar.
Frasse hittade igår en guldplats till tältet. Platsen är i lä bakom en klippa och med en enastående utsikt över hela dalen. Här vilar vi nu ut under kvällen. Vi ligger i tältöppningen i shorts och t-shirt och värms av solen. Det har varit över 20 grader idag. Alla är trötta så strax kring 22 tiden säger vi godnatt. Nästa dag väntar vandringen tillbaka.
Tidigt på måndag morgon beger sig Frasse och Minos upp mot sydtoppen. Jag och Loke har inte vaknat ännu, |
Långt där nere ligger dalen med vårt tält. |
Minos pustar ut en stund i den gamla toppstugan. Än är det en liten bit kvar. |
En hälsning från toppen. Känn lyckan och glädjen från någon som är nöjd.
Vilket äventyr! Men vad mycket snö, slipper man den om man väntar en månad till tro? Kebnekaise vore en dröm, kanske kommer vi dit också. Kul läsning, kul med folk som bloggar om annat än hudklåda och tvätt teknik bara för att bloggen ska uppdateras! Ska bli spännande att se vad ni hittar på härnäst :) Ha de!
SvaraRadera