Fortsätt till huvudinnehåll

Storfiskaren fixar lunchen

Måndag förmiddag så rullar vi äntligen ut på vägarna igen. Planen är en långresa upp till norra Norge och vidare söderut genom hela Norge. Vi har några delmål på vägen upp. Vårt första stopp blir i Orbaden som ligger mellan Arbrå och Järvsö. Vi stannar för att göra lunch. Här finns en konferensanläggning och spa, men även en camping. Allt ligger naturskönt vid en lång sandstrand. Den är självutnämnd som Hälsinglands riviera.

Vi fortsätter uppåt via Ljusdal, Delsbo och Hassela innan vi kommer fran till Lars-Eriks syster som bor i Hassel, ca två mil från Matfors. Vi har blivit lovade av hennes granne att få fiska i deras damm. Jag köpte ett metspö för 50.- innan vi åkte i höstas. Jag tänkte att det kunde vara kul att ha. Nu kommer det till användning men förhoppningarna på det är inte så stora. Frasse och Loke står tyst och stilla och väntar på det magiska rycket i linan.

Efter bara en kort stund har de lyckats ta upp dagens lunch. Två öringar som läggs i folie tillsammans med smör och salt. Några minuter på grillen och vi får en supergod lunch., Tillsammans med kokt potatis, rödlök och creme fraiche på tunnbröd....Så himla gott. 
Efter tisdagens underbara lunch så rullar vi vidare. Dagens första stopp blir norr om Sundsvall vid Indalsälvens delta som är ett naturreservat. Efter eftermiddagskaffet tar vi en promenad längs leden som bara är dryga tre kilometer. Vi passerar några hängbroar och just dessa på bilden gillar inte hundarna att gå på så vi får bära dem över.

Leden går dels på stig och dels på så här fina trävägar. De leder oss fram till en strand i deltat. Vi vänder om och går tillbaka till husbilen.
På eftermiddagen kommer vi fram till Smitinge havsbad och naturreservat utanför Härnösand. Här finns en stor parkering precis vid en stor fin sandstrand. Från parkeringen går det flera vandringsleder med varierande längder. Vi väljer att gå en som är ca 4 kilometer och som går till några grottor. Det är en ganska stökig vandring för hundarna med branter, rötter och sten. När vi närmar oss grottorna så får grabbarna stanna och kolla på utsikten medan jag går för att kolla grottorna. Det är alldeles för trixigt för att hundarna ska klara av vägen.
Det är inte helt enkelt att ta sig fram över allt men leden är bra märkt. Naturen är otroligt vacker.
När jag nästan är framme tvingas jag vända tillbaka. Om jag hade haft andra skor och Lars-Erik varit med så hade jag tagit mig ända fram men nu väljer jag att vända om. Det känns inte helt tryggt att klättra runt här själv i fel skor. För stor olycksrisk.
Jag får i alla fall se en hel del märkliga formationer som inlandsisen en gång har skapat.
Vägen tillbaka går runt en vacker sjö som jag inte lyckades få med på bild. Vi kommer tillbaka till husbilen lagom innan regnet. Om solen hade visat sig och det varit lite varmare i luften så kanske det hade blivit ett dopp här. Istället så gör vi lite kvällsmat. Vi trodde nog att det skulle vara någon mer husbil här eftersom vi sett så många efter vägen, men vi är helt själva på parkeringen. Under kvällen kommer en tjeckisk bil och de slår upp tält på stranden. Strax före midnatt sitter vi här och konstaterar att det är mycket ljusare här än i Dalarna. I morgon fortsätter vi mot Höga Kusten.

Kommentarer

  1. Känner igen det där med hundar som inte vill gå över metallgaller!
    Tror de förlorar avståndsbedömningen genom gallret eller så tror de inte att gallret ska hålla dem uppe utan att de ska falla rakt igenom.

    Ha en underbar resa norrut och söderut igen.
    kram / Monica HC

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill