Fortsätt till huvudinnehåll

Storfiskaren fixar lunchen

Måndag förmiddag så rullar vi äntligen ut på vägarna igen. Planen är en långresa upp till norra Norge och vidare söderut genom hela Norge. Vi har några delmål på vägen upp. Vårt första stopp blir i Orbaden som ligger mellan Arbrå och Järvsö. Vi stannar för att göra lunch. Här finns en konferensanläggning och spa, men även en camping. Allt ligger naturskönt vid en lång sandstrand. Den är självutnämnd som Hälsinglands riviera.

Vi fortsätter uppåt via Ljusdal, Delsbo och Hassela innan vi kommer fran till Lars-Eriks syster som bor i Hassel, ca två mil från Matfors. Vi har blivit lovade av hennes granne att få fiska i deras damm. Jag köpte ett metspö för 50.- innan vi åkte i höstas. Jag tänkte att det kunde vara kul att ha. Nu kommer det till användning men förhoppningarna på det är inte så stora. Frasse och Loke står tyst och stilla och väntar på det magiska rycket i linan.

Efter bara en kort stund har de lyckats ta upp dagens lunch. Två öringar som läggs i folie tillsammans med smör och salt. Några minuter på grillen och vi får en supergod lunch., Tillsammans med kokt potatis, rödlök och creme fraiche på tunnbröd....Så himla gott. 
Efter tisdagens underbara lunch så rullar vi vidare. Dagens första stopp blir norr om Sundsvall vid Indalsälvens delta som är ett naturreservat. Efter eftermiddagskaffet tar vi en promenad längs leden som bara är dryga tre kilometer. Vi passerar några hängbroar och just dessa på bilden gillar inte hundarna att gå på så vi får bära dem över.

Leden går dels på stig och dels på så här fina trävägar. De leder oss fram till en strand i deltat. Vi vänder om och går tillbaka till husbilen.
På eftermiddagen kommer vi fram till Smitinge havsbad och naturreservat utanför Härnösand. Här finns en stor parkering precis vid en stor fin sandstrand. Från parkeringen går det flera vandringsleder med varierande längder. Vi väljer att gå en som är ca 4 kilometer och som går till några grottor. Det är en ganska stökig vandring för hundarna med branter, rötter och sten. När vi närmar oss grottorna så får grabbarna stanna och kolla på utsikten medan jag går för att kolla grottorna. Det är alldeles för trixigt för att hundarna ska klara av vägen.
Det är inte helt enkelt att ta sig fram över allt men leden är bra märkt. Naturen är otroligt vacker.
När jag nästan är framme tvingas jag vända tillbaka. Om jag hade haft andra skor och Lars-Erik varit med så hade jag tagit mig ända fram men nu väljer jag att vända om. Det känns inte helt tryggt att klättra runt här själv i fel skor. För stor olycksrisk.
Jag får i alla fall se en hel del märkliga formationer som inlandsisen en gång har skapat.
Vägen tillbaka går runt en vacker sjö som jag inte lyckades få med på bild. Vi kommer tillbaka till husbilen lagom innan regnet. Om solen hade visat sig och det varit lite varmare i luften så kanske det hade blivit ett dopp här. Istället så gör vi lite kvällsmat. Vi trodde nog att det skulle vara någon mer husbil här eftersom vi sett så många efter vägen, men vi är helt själva på parkeringen. Under kvällen kommer en tjeckisk bil och de slår upp tält på stranden. Strax före midnatt sitter vi här och konstaterar att det är mycket ljusare här än i Dalarna. I morgon fortsätter vi mot Höga Kusten.

Kommentarer

  1. Känner igen det där med hundar som inte vill gå över metallgaller!
    Tror de förlorar avståndsbedömningen genom gallret eller så tror de inte att gallret ska hålla dem uppe utan att de ska falla rakt igenom.

    Ha en underbar resa norrut och söderut igen.
    kram / Monica HC

    SvaraRadera

Skicka en kommentar