Fortsätt till huvudinnehåll

Lite mer kulturella idag än vanligt

Visst är det mysigt med en bukett nyplockade blommor! Jag vet inte om det är inbillning men det känns som om blommorna, i alla fall vissa, är mycket längre här uppe i norr. Vet inte vad det kan bero på men skulle det kunna ha med ljuset att göra? Vitsipporna vi såg vid Bjurälven var mycket längre än de söderut, fast de knappt slagit ut. Det är jag säker på.

Stekenjokk blev vårt hem för natten tillsammans med ett 20 tal husbilar till. Många lämnade parkeringen tidigt men vi stannade en stund och busade med Minos i snön en sista gång. När vi ska åka ser vi att stora delar av parkeringen nu har blivit avstängd. Vi vet inte varför men säkert är att nu finns det inte plats för så många. Flera parkeringar efter vägen har även de blivit igenbommade. Kanske kan det vara samerna som vill ha bort alla för att skydda sina renar. Det kryllar av renar med sina kalvar i området just nu. Överallt längs vägen den första kilometern ser vi renarna. Vi känner nästan lite ånger för att vi är här och nu. Kanske man borde öppna vägen senare på sommaren..
Vildmarken är meningen att vara just det, vildmark. Är det sociala medier som gör detta eller är det bara pandemins restriktioner som gör att då många nu är här...
Vi lämnar Vildmarken bakom oss och åker till Norgegården vid Klimpfjäll. Här kan du köpa goda våfflor, torkade delikatesser mm.
En bit längre bort går vägen upp till Fatmomakke sameviste. Vad vi inte vet och vi kommer att trotsa, är att det är grusväg i 6 km. En grusväg som är jättedammig och som en tvättbräda. Det är en av de sämsta vägar vi åkt. Uppe i Fatmomakke finns en camping för 100.- natten. Kan vara Sveriges billigaste. Vi ska bara stanna över dagen så vi parkerar på den stora parkeringen längst bort. Fatmomakke består av ca 80 lappkåtor och några gamla hus. Hela byn har en lång historia bakom sig.
Vi äter lite lunch innan vi fortsätter vår resa. Vi behöver ladda med lite tålamod för grusvägen tillbaka.



Vi siktar in oss på Marsfjället men när vi kommit en bit på den vägen så blir även den grus och vi har fått nog av skakiga tvättbrädor för idag. Vi stannar istället till vid Trappstegsforsen. Även här är det trångt på parkeringen. Om du är hungrig så passa på att ta en rödingsklämma, eller palt. Vi är mätta sedan lunchen så vi missar dessa delikatesser.
Nu börjar vi leta en plats för natten. Det är en jätte fin natur med massor av bra ställen att stanna på men ingen av dem passar oss. Vi vill kunna gå ut och gå utan att behöva gå på den trafikerade vägen. Det slutar med att vi hamnar i Vilhelmina. Vi parkerar på skidstadion en liten bit utanför. Perfekt för oss. Här finns motionsspår och en gångbana in till stan. Dessutom fina grönytor för Minos att busa på. Det tar ca 15 minuter att gå in till stan. På vägen passerar vi kyrkan. Den är lite ovanlig för sin tid då den är byggd i trä. Den står högt upp med utsikt över bygden. Strax nedanför kyrkan ligger kyrkstaden och ett museum. Just den här veckan är det stängt. Fast det hade säkert varit stängt ändå för klockan är över 20 när vi går genom stan.

Utanför vår dörr börjar nu hjortronen mogna. En vecka till med lite värme så...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans