Tivedens nationalpark

Efter vårt besök i Grythyttan stannar vi till i Loka brunn. Loka brunn är en liten by som idag är ett spa resort med restauranger och annat. Det är isande kallt ute och de ångande poolerna och bastu lockar. Tyvärr så är det stängt. Aldrig någonsin har vi varit så sugna. Typiskt.
Tjejen i receptionen ger oss tillåtelse att övernatta på parkeringen som ändå är helt tom. Efter en promenad i skogen kryper vi frusna upp i soffan med varsin kopp te och tittar ut på snön som vräker ner.

Temperaturen utomhus på natten har varit allt annat än skön. När vi vaknar ligger snön fortfarande kvar på gräsmattan. När det är så kallt så går det en del gasol för att hålla vårt hem varmt. Vi bestämmer oss för att åka till Karlskoga och fylla på gasol samt att där stå på Bofors ställplats. Ställplatsen ligger med utsikt över sjön och det tar ca 10 minuter att gå till stan. För 150.-/dygnet står man här med el, dusch och toa, vattenpåfyllning och tömning. Platserna är asfalterade med egen gräsmatta. Riktigt bra. Guldstjärna till Karlskoga. Det enda negativa kan vara den skatepark som ligger som granne (vi stördes inte) samt den grusplan där flera bilar samlades sent på kvällen.
Vi stannar en natt och hinner se en hel del. Bl.a. statyn av Agneta Andersson, känd kanotist från stan.

Så kom vi då till Tivedens nationalpark. Länge har vi sneglat hitåt men det har liksom inte blivit av. Nu är det så dags. Vi parkerar vid huvudentrén. Här finns en stor parkering, ett naturrum, flera grillplatser m.m. Härifrån går även de flesta vandringslederna.

Vi väljer att börja med den längsta som enligt info ska ta 6 timmar. Vi går i en skog som är magisk, nästan lite trolsk. De enda ljud vi hör är våra fotsteg och några fåglar annars är det öronbedövande tyst.
Leden vi går går runt en sjö och på andra sidan finns ännu en entré till reservatet-Vitasand. Här går några kortare leder. Vi viker av vår led och går den orangea rundleden som tar oss genom ett landskap som får oss att undra över hur allt egentligen har skapats. Hur såg det ut innan?

Att laga mat och äta i naturen är bland det godaste som finns. En korv med bröd kan vara det godaste man ätit, just då. Längs lederna finns flera bra rastplatser. Några som den här, med grillar, ved m.m. Jättefint ordnat och hoppas att det får fortsätta att vara så fint. 

Hade det varit varmare så hade det varit svårt att låta bli att bada här. En lång fin sandstrand som idag ligger helt öde. Här finns flera grillplatser och bord att sitta vid. Hit kan man åka med bil eller kanske på ryggen av en häst. Det finns även kanotuthyrning på några platser om man vill ta sjövägen.

Efter nästan en och en halv mils promenad i skogen så kommer vi tillbaka till start. Den led vi startade på var ca 9,5 km och vi tog ju en avstickare också. Trots det så gick vi på under 6 timmar med stopp för mat och fika.

Klockan har passerat 19 när vi kommer tillbaka. Det känns i våra fötter och det blir nu skönt att krypa upp i soffan med lite mat och en kopp te. Minos, jo du han är rejält trött och somnar direkt.

Natten har varit lugn här och nu har det blivit sista april. Gissar att det inte kommer att avfyras en enda raket här vilket är jätteskönt när man har hund. Minos har ännu inte blivit rädd men han visar tendenser så det är skönt att vara långt ifrån alla smällare.
Idag väljer tänker vi gå två kortare turer. Den röda och den grå. Båda tillsammans blir nog i alla fall dryga milen. Precis som igår så går vi i en skog som väcker tankar. Höga granar, stora stenblock, mossa i alla färger. Här och var ser man spår efter gamla skogsbränder. Det är så vackert och ändå har naturen inte riktigt vaknat efter vintern. Det porlar i bäckar och grodorna har lagt sina ägg. Kan bara fantisera om ytterligare hur vackert det blir när sommaren färgar skogen med sin färg och sina ljud.
Vi mellanlandar vid grillplatsen vid sjön nedanför naturrummet. Här sågs en bäver simma runt i morse. Självklart så är den inte kvar. Lunchen idag blir pannkakor. Nu kommer vår lilla Muurikka väl till pass. Suverän att steka på. Elden tar sig snabbt och pannkakorna gräddas snabbt över elden. Det här blir vår majbrasa. Mätta och nöjda tar vi den grå leden som tar oss förbi Stenkällan som är ett gäng enorma flyttblock som bildat grottor och de står mitt i en källa med kristallklart vatten. Här blir det eftermiddagskaffe och Minos får sin kvällsmat. Nöjda med dagen så blir det som igår, krypa upp i soffan och kolla på en film på vår externa hårddisk. Vi har nu varit utan telefon, internet, TV och radio sedan vi kom hit och vi börjar nu undra om det hänt något i världen?
För dig som kan tänka dig att åka hit, ta med rejäla skor. Det är ganska knöligt och stökigt att gå. Har man svårt att gå eller är rörelsehindrad så är inte lederna att rekommendera. Däremot så kan man gå längs vägarna eller på de träbroar man byggt vid naturrummet. Gå ut i skogen och bara njut och låt fantasin leda dig in i sagans värld.