Fortsätt till huvudinnehåll

Prins Bertils stig

Att vi hamnade t i Halmstad beror ju på att vi måste fixa inställningen av framvagnen på husbilen. Den enda vi hittade som kunde i närtid var Euromaster i Halmstad. Vi har fått en tid kl 10,30 så efter frukost åker vi dit. Det är bara ett par mil så det går fort att åka. Medan bilen är där tänker vi handla eller, jag handlar och Frasse tar hand om Minos. Det behövs fyllas på med det mesta i våra matförråd. Jag hänger med till verkstaden för att höra hur lång tid det kommer att ta. Om de ska ha bilen i flera timmar så får handlingen vänta. Frasse kliver ur möts upp av en kille från verkstan. De pratar med varandra men jag hör inte vad de säger. Däremot så synd det på hela Frasse att det inte är positivt. Hur är det möjligt? De kan inte ta vår bil!! Blir man glad? Näää! Här har vi väntat över hela långhelgen på detta. Killen är schysst och ringer runt till sina konkurrenter och till slut hittar han en som kan hjälpa oss.
Frasse släpper av mig vid ICA Maxi så jag kan handla medan han åker iväg och fixar bilen. Äntligen är bilen redo för att ge sig ut på vägen igen. Skakningarna är nu borta.
En bekant till oss har rekommenderat Prins Bertils stig i Halmstad. Vi har för några år sedan gått den norra delen genom rhododendronparken så nu tar vi den södra delen. Den tar oss över stränder och genom hagar längs havet. En enkel väg att gå. Det är mer som en vanlig gång/cykelväg än en vandringsled. Det är många ute och går och cyklar i det fina vädret. Det blir trots allt en skön promenad i solen längs havet, ca 15 km. Kanske inte en av de roligaste leder vi gått( enligt vår smak) men ändå en helt ok promenad längs havet.
Sen eftermiddag efter lite mat så beslutar vi oss för att åka mot Skåne och Söderåsens nationalpark.
En mil innan Örkelljunga hittar vi en lugn avskild plats att tillbringa natten på. Här finns en stor parkering och ett bad. En gammal bandyplan är nu uppgrävd och verkar som det ska bli en damm av något slag. Här är det tyst och lugnt och vi är helt själva.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...