Medelhavssubstitut.

Vissa ställen är som vissa människor. Man känner direkt om man passar ihop. Så var det med stället vi stannade på den 1 maj. Djäknesundet ligger strax norr om Karlsborg har det där lilla extra som vi ibland söker. Det är egentligen bara en badplats men inte vilken som helst. Den ligger i en vik omgärdad av klippor. Vattnet är lika klart som i Medelhavet och sandbottnen är långgrund. Man blir nästan lurad att tro att man är vid havet.  Det som saknas idag är VÄRME. 

Vi parkerar på badplatsens parkering ett stenkast från Vättern. Här tänker vi stå för natten. En kilometer söderut ligger Granvik. Där finns ställplats, gästhamn, stugby, restaurang m.m. Inget är öppet. Restaurangen håller på att renoveras. Troligen har de nyligen tagit över. Vi har ett vagt minne att vi sett att den varit till salu. Från Granvik går ett antal vandringsleder. Förbi Djäknesundet går den orangea och blåa. Vi hoppar på den. Vi har någonstans läst att den ska vara ca 11 kilometer. Namnet på den, Djäknerundan, antyder att den går runt så att vi kommer tillbaka. Vi packar ner några mackor och kaffe innan vi ger oss av. Eftersom det regnar så känner vi inte för att laga mat ute. 

Naturen här är minst lika vacker som Tiveden. Efter ca 5 kilometer hittar vi ett vindskydd där någon nyligen eldat så vi får en värmande brasa att njuta när vi mumsar i oss vår matsäck. Nedanför vindskyddet ligger en liten sjö som är populär bland fiskare. Vi går leden motsols, rätt eller fel, men det gör att vi fick den fina biten först och den enkla biten sist. 

Naturen är som sagt vacker. På marken blommar gullvivan och här har häggen börjat slå ut och sprider sin doft. 

Vi kommer att återvända hit någon gång när vädret är bättre. Då ska vi paddla här bland de små öarna.