Dolomitsubstitut

Vi hade tänkt oss att under maj månad vandra i Dolomiterna som ligger i Italien. Nu är det ju inte att rekommendera om ens möjligt så vi får helt enkelt nöja oss med en liten kulle istället. Att vandra i Sveriges större berg och fjäll är inte heller optimalt pga årstiden. Var blir det då?
I flera år har vi pratat om Kinnekulle. Vi har hört att det ska vara perfekt för cykling och vandring. Det finns flera leder i olika längder. Den längsta är 45 kilometer. Den bestämmer vi oss för att under ett par dagar utforska. Att gå den på en dag eller två är bara dumt. Det ska finnas tid för att stanna och njuta av naturen.

Vi parkerar husbilen i stenbrottet som ligger några kilometer från Hällekis. Det är söndag och tidig eftermiddag när vi kommer och det är många som har gjort en helgutflykt hit. Här finns en sjö med ädelfisk och många har köpt fiskekort och hoppas på något gott till middag. Några har med sig grill och lagar till sin middag ute i det fria. Själva gör vi en lunch i husbilen innan vi packar med en matsäck och ger oss ut på tur. Det är den orangea leden vi ska gå och den passerar stenbrottet uppe på kanten. Vi går den norr ut mot Hällekis. Det är i sista stund att gå för att se alla vitsippor som blommar här i Munkängarna. Tror aldrig jag sett så många. Snart är det ramslökens tur att täcka marken med sina vita blommor.

Leden slingrar sig genom skogen, över ängar, genom gårdar och ner mot havet...jag menar sjön Vänern. Här känns det nästan som att det är havet som vi ser. Första stoppet blir lite kaffe på en bänk på Hällekis camping med utsikt över sjön. Vänern ligger helt spegelblank och lockar till bad och paddling men det får bli en annan gång även om temperaturen idag stigit till shorts och t-shirts väder.
Stigen slingrar sig fram längs den dramatiska kusten. Klipporna påminner oss om Kroatien. I en vik hittar vi en strand och här får Minos bada och simma.

Med ny energi knallar vi vidare genom skog och mark. Nu går det svagt uppför. Efter några timmar och dryga milen så kommer vi upp till utsiktstornet. Här blir det mat till Minos och en fika till oss. Nu börjar energiförrådet hos oss tömmas. Som tur är det bara nerför och ca 20 minuters promenad kvar innan vi är tillbaka.

Det är bara vi och en husbil till som övernattar här. Det är så lugnt...
På morgonen har temperaturen sjunkit och det blåser en isande vind. Vi får besök av några vänner och det blir en coronafika ute innan de åker vidare. Vi packar för en heldag på den orangea leden.

Idag går vi söderut. Den delen går mer över åkrar. Vi kommer förbi Råbäckshamn som är precis som den heter, en liten hamn. Här finns plats för 5 husbilar och vi bestämmer oss för att till kvällen flytta hit. Vi fortsätter en timme till innan vi stannar och lagar oss en riktig lunch. Vi hittar lä bakom en bod vid en fotbollsplan. Inte naturskönt men perfekt för ändamålet. Vandringen fortsätter i en fascinerande natur som består bl.a. av stenformationer.
Lite sommarkänsla får vi även om vinden är kall...

Totalt blir det idag 20 kilometer till på Kinnekulleleden. Resten låter vi nog vara outforskat av oss. Vi flyttar bilen ner till hamnen. Här får vi sällskap av två husbilar till som under kvällen njuter av solnedgången.