En skön tur går mot sitt slut

Natten blev ganska ok. Trafiken tystnade och det blev ganska lugnt. Vi sov ganska gott men vaknade tidigt då trafiken kom igång liksom ett vägarbete strax utanför. Vi kontaktade hotellägaren och sa att vi kommer att lämna en dag tidigare. Han ursäktade sig för att rummet inte var helt ok. De hade tagit över i höstas och höll nu på för fullt att fixa till det. Det märktes att det var på gång för möblerna var helt nya. Vi påpekade att han snarast måste sätta in en fläkt. Det fanns en del mögel som vi inte tyckte kändes ok. Det blev bara en natt i Albufeira. Det berodde nog mest på att vi helt enkelt inte fick ut något av stan. Den passade helt enkelt inte oss. Innan vi fortsatte vidare hann vi med en av stränderna utanför stan.

Klipporna här är fulla av fossiler. Fascinerande. Den timme vi har här på klipporna är den bästa timmen vi har här i Albufeira.

Vi är världsmästare på snabba beslut. Nu vänder vi om mot Spanien och staden Huelva. Här finns Columbusmuseet. Det låter intressant för åtminstone en av oss. Det blir Frasse som går in medan jag stannar med Minos. Vi lagar lite mat medan vi väntar.

 Vi åker samma väg tillbaka. Ute på slätten har storkarna bon i varenda stolpe. Vi ser flera hundra storkar efter vägen.

 Efter att ha ätit så ändras besluten igen. Nu bestämmer vi oss för att köra ända hem. Vi räknar med att vara framme strax efter 9 på kvällen.
Innan solen ramlar ner helt gör vi ett stopp i en olivlund och kokar lite kaffe. Vi är nu en bit in i landet och här blåser det kallt. Det sitter fint med kaffe o h en liten promenad innan vi hoppar in i bilen. Vi passerar så småningom över bergen och där kryper kvicksilvret ner till 12 grader och ett lätt duggregn trillar ner. Trafiken flyter på och vägen är bred och fin.

När vi kommer ner till kusten igen så är värmen tillbaka. Precis som vi räknade med så kommer vi hem strax efter 9. Nu blir det att tömma bilen innan vi går och lägger oss. Minos är så glad att vara hemma igen. Äntligen kan han sova på sin soffa.