Fortsätt till huvudinnehåll

En skön tur går mot sitt slut

Natten blev ganska ok. Trafiken tystnade och det blev ganska lugnt. Vi sov ganska gott men vaknade tidigt då trafiken kom igång liksom ett vägarbete strax utanför. Vi kontaktade hotellägaren och sa att vi kommer att lämna en dag tidigare. Han ursäktade sig för att rummet inte var helt ok. De hade tagit över i höstas och höll nu på för fullt att fixa till det. Det märktes att det var på gång för möblerna var helt nya. Vi påpekade att han snarast måste sätta in en fläkt. Det fanns en del mögel som vi inte tyckte kändes ok. Det blev bara en natt i Albufeira. Det berodde nog mest på att vi helt enkelt inte fick ut något av stan. Den passade helt enkelt inte oss. Innan vi fortsatte vidare hann vi med en av stränderna utanför stan.
Klipporna här är fulla av fossiler. Fascinerande. Den timme vi har här på klipporna är den bästa timmen vi har här i Albufeira.


Vi är världsmästare på snabba beslut. Nu vänder vi om mot Spanien och staden Huelva. Här finns Columbusmuseet. Det låter intressant för åtminstone en av oss. Det blir Frasse som går in medan jag stannar med Minos. Vi lagar lite mat medan vi väntar.
 Vi åker samma väg tillbaka. Ute på slätten har storkarna bon i varenda stolpe. Vi ser flera hundra storkar efter vägen.
 Efter att ha ätit så ändras besluten igen. Nu bestämmer vi oss för att köra ända hem. Vi räknar med att vara framme strax efter 9 på kvällen.
Innan solen ramlar ner helt gör vi ett stopp i en olivlund och kokar lite kaffe. Vi är nu en bit in i landet och här blåser det kallt. Det sitter fint med kaffe o h en liten promenad innan vi hoppar in i bilen. Vi passerar så småningom över bergen och där kryper kvicksilvret ner till 12 grader och ett lätt duggregn trillar ner. Trafiken flyter på och vägen är bred och fin.
När vi kommer ner till kusten igen så är värmen tillbaka. Precis som vi räknade med så kommer vi hem strax efter 9. Nu blir det att tömma bilen innan vi går och lägger oss. Minos är så glad att vara hemma igen. Äntligen kan han sova på sin soffa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...