Fortsätt till huvudinnehåll

Spaniens fulaste?

Torsdag morgon bjuder på tjock dimma. Planen är några timmar inne i Cádiz och eftersom man inte tillåter hundar på något kommunalt färdmedel över huvud taget här så överväger vi att ta bilen dit. Hela tankeverksamheten slutar så småningom med att vi tar bilen men inte in till Cádiz. Vi åker istället mot Portugal.
Vi har en hel hög med alternativ för dagens mål. I Sevilla stannar vi och handlar lite mat så vi klarar oss ett par dagar. I Sevilla är trafiken tät. Vi åker på motorvägen som är gratis. Efter någon mil så blir trafiken åter normal. Här har landskapet åter ändrats och är nu ett böljande landskap med åkrar, citrusodlingar, olivträd men framför allt bärodlingar. I området kring Huelva ligger några av Europas största bärodlingar. Här odlas främst jordgubbar och hallon, men även blåbär och björnbär. Jordgubbarna är så goda just nu och vi köper med oss några att mumsa på. Landskapet är täckt av dessa plast tunnlar. Inte det vackraste.
Vi bestämmer oss för att åka till ett ställe vi var på förra året. Isla Christina. Här stod vi på en helt ny ställplats då och vi gillade den. Vi hoppas nu att det finns plats för oss och vår lilla bil. Det är kö vid incheckningen men plats det får vi. Här stöter vi ihop med vänner som vi träffade förra året i Portugal. Det blir kramkalas. Det är så roligt att träffa gamla goa vänner. 
Solen är fortfarande uppe även om en del moln ☁️ gör allt för att skymma den, när vi ger oss av till fots in till Isla Christina. Vi har av någon fått höra att här bor Spaniens fulaste människor. Nu ska vi spana. 
En annan sak vi hört om är den fiskaffär som ligger några hundra meter bort. Den ska vara något utöver det vanliga med tonfisk som specialitet. Butiken är jättefräsch och känns ny och modern. Faktiskt värd ett stopp på vår promenad. 
Att gå in till stan tar dryga 20 minuter. Man går bredvid en ganska trafikerad väg, men på en separat gångväg som på kvällen är belyst. Vi går en runda inne i stan och vi tycker att de kanske är liiiite fulare här. Eller är de fula människorna inomhus...?🤪 Vi hittar ett litet café/restaurang där vi stannar för en kaffe och churros. Churros är ett friterat bakverk som man enligt tradition doppar i varm choklad. Vi tar kaffe istället. Allt detta kostar oss ca 30 kronor. 

Vi kommer tillbaka till bilen när klockan passerat 20. Vi hamnar ganska snart i våra vänners husbil. Det är klart bekvämare hos dem än i vår. Kvällen går rasande fort men vi hinner dela med oss av varandras resor och händelser under det gångna året.
Om vi får sova i natt det återstår att se. Minos har så fullt upp med att hålla koll på alla katter 🐈 som smyger omkring. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill