Fortsätt till huvudinnehåll

Spaniens fulaste?

Torsdag morgon bjuder på tjock dimma. Planen är några timmar inne i Cádiz och eftersom man inte tillåter hundar på något kommunalt färdmedel över huvud taget här så överväger vi att ta bilen dit. Hela tankeverksamheten slutar så småningom med att vi tar bilen men inte in till Cádiz. Vi åker istället mot Portugal.
Vi har en hel hög med alternativ för dagens mål. I Sevilla stannar vi och handlar lite mat så vi klarar oss ett par dagar. I Sevilla är trafiken tät. Vi åker på motorvägen som är gratis. Efter någon mil så blir trafiken åter normal. Här har landskapet åter ändrats och är nu ett böljande landskap med åkrar, citrusodlingar, olivträd men framför allt bärodlingar. I området kring Huelva ligger några av Europas största bärodlingar. Här odlas främst jordgubbar och hallon, men även blåbär och björnbär. Jordgubbarna är så goda just nu och vi köper med oss några att mumsa på. Landskapet är täckt av dessa plast tunnlar. Inte det vackraste.
Vi bestämmer oss för att åka till ett ställe vi var på förra året. Isla Christina. Här stod vi på en helt ny ställplats då och vi gillade den. Vi hoppas nu att det finns plats för oss och vår lilla bil. Det är kö vid incheckningen men plats det får vi. Här stöter vi ihop med vänner som vi träffade förra året i Portugal. Det blir kramkalas. Det är så roligt att träffa gamla goa vänner. 
Solen är fortfarande uppe även om en del moln ☁️ gör allt för att skymma den, när vi ger oss av till fots in till Isla Christina. Vi har av någon fått höra att här bor Spaniens fulaste människor. Nu ska vi spana. 
En annan sak vi hört om är den fiskaffär som ligger några hundra meter bort. Den ska vara något utöver det vanliga med tonfisk som specialitet. Butiken är jättefräsch och känns ny och modern. Faktiskt värd ett stopp på vår promenad. 
Att gå in till stan tar dryga 20 minuter. Man går bredvid en ganska trafikerad väg, men på en separat gångväg som på kvällen är belyst. Vi går en runda inne i stan och vi tycker att de kanske är liiiite fulare här. Eller är de fula människorna inomhus...?🤪 Vi hittar ett litet café/restaurang där vi stannar för en kaffe och churros. Churros är ett friterat bakverk som man enligt tradition doppar i varm choklad. Vi tar kaffe istället. Allt detta kostar oss ca 30 kronor. 

Vi kommer tillbaka till bilen när klockan passerat 20. Vi hamnar ganska snart i våra vänners husbil. Det är klart bekvämare hos dem än i vår. Kvällen går rasande fort men vi hinner dela med oss av varandras resor och händelser under det gångna året.
Om vi får sova i natt det återstår att se. Minos har så fullt upp med att hålla koll på alla katter 🐈 som smyger omkring. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...