Här börjar vägen ut i Europa...

Fiskebåtarna har kommit tillbaka efter nattens fiske när vi lämnar Estepona. Vi rullar nu ut på A7. Vårt mål för dagen ligger bara dryga timmen bort. Vi har aldrig varit i Tarifa så nu tänker vi kolla in det. I bloggar och på instagram så ser vi att många husbilsvänner har varit där.

Vi bestämmer oss för att denna natt stå på camping och vi vet att det finns ett par alldeles utanför stan. Efter att i morse ha vaknat helt genomförkyld och med en värkande rygg som gjorde att sömnen inte blev som den skulle så är vi inte i vår bästa form. En riktigt envis förkylning som klänger sig fast. Ryggont är ju inte heller att föredra och framför allt inte när vi nu ska vara ute med vår lilla campingbil. Nu är det bara att bita ihop. Ett par Alvedon och lite antiinflammatoriskt ska nog efter ett par dagar göra susen. 

När vi är ute med lillbilen så behöver vi in på camping kanske var tredje eller fjärde natt men på den här turen tror jag att vi lyxar lite. Det är skönt att kunna sätta upp tältet bak och få lite extra yta. 

Vi checkar in och gör oss lite lunch. Skönt att fylla magen innan vi går in mot Tarifa. Vi tänker gå på stranden och det är nog ca 5 km. Sanden närmast havet är stenhård så det är inga problem att gå. Vi tar det ganska lugnt och passar på att busa med Minos. Han har en boll med snöre som han springer omkring med. Upp och ner i vattnet. 

Solen värmer idag på en ganska klar himmel även om det upp över bergen samlats några moln. Vi tar på oss lite extra kläder idag eftersom vi inte är i toppform. Det blåser en del och vinden är lite kylig. 

Eftersom det nästan alltid blåser här så är det här ett populärt ställe för surfare av olika slag. Det surfas lite överallt....I vattnet, på land i sanden, i stora vattenpölar..Jo faktiskt så håller en kitekurs till i en stor pöl. Kite är de som surfar med en skärm, inte dataskärm utan som en liten fallskärm. Det går undan på vågorna. 

Vi tänkte ta oss ut på den lilla ön som ligger vid Tarifa och som ska vara Europas sydligaste punkt. Det går en väg ut till ön. Här går vi mitt mellan två hav, Medelhavet och Atlanten. Rakt framför oss ligger Afrika. Det ska vara ca 15 km och vi har hört att det finns de som simmat över. Galningar.. det går ju fraktskepp här som är de största vi sett. De är stora som öar. Här är det som smalast i sundet och det är en ganska intensiv båttrafik. Vi kommer ut på ön men här är det avstängt. Vi kommer inte så långt som vi tänkt. Ett par statyer efter vägen påminner om att här börjar vägen i Europa. 

Vi går istället in genom stan genom slingrande gränder och små torg. Överallt sitter skyltar om valsafari och båtbiljetter till Afrika. Byn känns så här års väldigt öde. Troligtvis har den ett uppsving under andra delar av året. På vägen tillbaka kollar vi in alla surfarna. Det hade varit roligt att testa men ryggen säger idag något annat. 

Vi kommer lagom tillbaka för att från bilen njuta av solnedgången. Sen blir det mat och resten av kvällen sitter vi och myser i vårt förtält. Nu har vi sett Tarifa och känner oss nöjda med en dag och natt här. I morgon åker vi vidare.