Fortsätt till huvudinnehåll

Naturkatastrof eller hämnd?

Nu har vi kommit fram till vår by och vårt hem i Andalusien. Vi startade den 9 september från Sundborn. Resan ner hit slutade på 410 mil som tog oss 13 dagar. Vi har inte åkt den kortaste och inte heller den snabbaste vägen. Vi vill se och uppleva så mycket som möjligt på vägen.
När vi lämnade Pyrenéerna så åkte vi mot Torrevieja. Vi har aldrig varit in i Torrevieja så det var dags för det tyckte vi. Vi känner ganska många som har boende där så det är intressant att se var ni alla håller till. Min ( Maris) systers svärföräldrar har ett hus där och nu blev vi inbjudna dit. Vi fick en härlig helg hos dem med massor av god mat och en underbar gästvänlighet.

Det bor i Jardin del Mar som ligger några kilometer från centrum och havet. Naturligtvis så tog vi en promenad ner dit. Värmen var tryckande så Minos tog ett dopp i en fontän efter vägen. Torrevieja och flera andra ställen i närheten drabbades för ett par veckor sedan av det värsta regnet på 100 år. Här och var såg man fortfarande spår efter översvämningen. Stränder som var bortspolade, vägar som var borta, översvämmade åkrar mm. Moder Jord ger tillbaka när vi jävlas med henne. Jag antar att detta kommer att påverka priser och tillgång på en del grönsaker och frukter som importeras av Sverige.

Vi hade det i alka fall bra dessa dagar. Vi var på ett av Jan o h Mias favoritställen och åt lunch. Svensken på Hörnet är tydligen känt där för din plankstek. Det är ett mycket större utbud av restauranger och affärer i Torrevieja än i vår by Torrox. Det gör också att det verkar vara billigare att äts ute i Torrevieja. Vi åt varsin planka, tog en varsin öl, salladsbuffé och efterrätt för två personer. Det slutade på 22 euro för oss två. Något som vi inte gillade var MYGGEN. Troligen har översvämningen gjort att myggen nu kommer. Vi fick massor av bett så nu får vi klia varandra.
Söndag morgon vinkade vi adjö och gasade på de sista 44 milen till vår by.
Skönt att komma hem.
Det är nästan 6 månader sedan vi åkte och det syns i huset. Våra växter är döda och hela huset är täckt av ett tunt lager sand/damm. Nu blir det ett par dagar för att städa, handla och tvätta. Men vad gör det när vi nu åter kan njuta av sköna ljumma kvällar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...

Komosse

Söndagar brukar vara den dag man sover längst men idag vaknar vi tidigt. Det kan bero på att vi somnade ovaggade tidigt igår. Den sista veckan har varit fylld av SISTA.... Det har varit avsked i olika former. Det är klart att det känns i hjärtat när man lämnar älskade vänner, men vi lämnar inget för gott. Det har snurrat många tankar genom skallen under veckan men nu är vi äntligen där. Det är nu det  börjar.  Vi befinner oss just nu i Kvarntorp som inte ens finns på kartan men det ligger utanför Dalstorp i Tranemo kommun. Här bor våra underbara vänner i sitt underbara hus. Här trivs vi. Lugnt och stilla och allt är enkelt, precis som vi vill. I går hade vi en slappdag hos dem. Lite skogspromenad i närområdet och god mat på kvällen.    I dag vaknar vi till ett disigt, dimmigt, 10 gradigt landskap. Många hade nog valt en inomhusaktivitet idag, men inte vi. Idag blir det utflykt till  Komosse . Vi packar kläder för väder och lite mat. Inget smakar ...