Nu har vi kommit fram till vår by och vårt hem i Andalusien. Vi startade den 9 september från Sundborn. Resan ner hit slutade på 410 mil som tog oss 13 dagar. Vi har inte åkt den kortaste och inte heller den snabbaste vägen. Vi vill se och uppleva så mycket som möjligt på vägen.
När vi lämnade Pyrenéerna så åkte vi mot Torrevieja. Vi har aldrig varit in i Torrevieja så det var dags för det tyckte vi. Vi känner ganska många som har boende där så det är intressant att se var ni alla håller till. Min ( Maris) systers svärföräldrar har ett hus där och nu blev vi inbjudna dit. Vi fick en härlig helg hos dem med massor av god mat och en underbar gästvänlighet.
Det bor i Jardin del Mar som ligger några kilometer från centrum och havet. Naturligtvis så tog vi en promenad ner dit. Värmen var tryckande så Minos tog ett dopp i en fontän efter vägen. Torrevieja och flera andra ställen i närheten drabbades för ett par veckor sedan av det värsta regnet på 100 år. Här och var såg man fortfarande spår efter översvämningen. Stränder som var bortspolade, vägar som var borta, översvämmade åkrar mm. Moder Jord ger tillbaka när vi jävlas med henne. Jag antar att detta kommer att påverka priser och tillgång på en del grönsaker och frukter som importeras av Sverige.
Vi hade det i alka fall bra dessa dagar. Vi var på ett av Jan o h Mias favoritställen och åt lunch. Svensken på Hörnet är tydligen känt där för din plankstek. Det är ett mycket större utbud av restauranger och affärer i Torrevieja än i vår by Torrox. Det gör också att det verkar vara billigare att äts ute i Torrevieja. Vi åt varsin planka, tog en varsin öl, salladsbuffé och efterrätt för två personer. Det slutade på 22 euro för oss två. Något som vi inte gillade var MYGGEN. Troligen har översvämningen gjort att myggen nu kommer. Vi fick massor av bett så nu får vi klia varandra.
Söndag morgon vinkade vi adjö och gasade på de sista 44 milen till vår by.
Skönt att komma hem.
Det är nästan 6 månader sedan vi åkte och det syns i huset. Våra växter är döda och hela huset är täckt av ett tunt lager sand/damm. Nu blir det ett par dagar för att städa, handla och tvätta. Men vad gör det när vi nu åter kan njuta av sköna ljumma kvällar.
Söndag morgon vinkade vi adjö och gasade på de sista 44 milen till vår by.
Det är nästan 6 månader sedan vi åkte och det syns i huset. Våra växter är döda och hela huset är täckt av ett tunt lager sand/damm. Nu blir det ett par dagar för att städa, handla och tvätta. Men vad gör det när vi nu åter kan njuta av sköna ljumma kvällar.
Kommentarer
Skicka en kommentar