Fortsätt till huvudinnehåll

Upp på fjället igen

Jaha vad har vi för dag idag då? Äntligen fredag skulle många säga. För oss spelar det ingen större roll vad det är för dag. Vi gör det bästa av alla dagar. 
Vi lämnar parkeringen i Sogne kring klockan 8. Jo, vi har vaknat tidigt. Det har varit tyst och lugnt på parkeringen trots att den ligger ganska centralt. Vi hade sällskap av några bilar till och även de ger sig av tidigt. Det var gratis att stå på den mellan 17-08. 
Vi tar nu sikte på Sognefjällen/Jotunheimen. Det verkar vara en fin väg över kalfjället. Vi stannar efter vägen innan Skjölden på en rastplats med utsikt över fjorden. Här blir det utefrukost. Fjorden är Europas längsta, världens näst längsta fjord och den är 1300 meter djup. Respekt! Nu på morgonen ligger den spegelblank och morgonljuset leker med bergen och de små husen. Det är nästan svårt att ta in allt. Det blir många bilder tagna efter vägen från bilfönstret. Efter Skjölden börjar klättringen. Vägen är riktigt smal och den ringlar sig uppför bergskanten. Det är nästan lite för spännande när vi får möte. Framför allt om det är en buss eller annat stort. 
Vi ser på vissa ställen att vissa träd är helt bruna. Som om löven har torkat. Efter den här vägen är det massor. Undrar om det är frost som gjort detta? När vi kommer upp på ca 650 meters höjd så passerar vi trädgränsen och det blir kalfjäll. Här är naturen enastående. Det är så vackert så man vill stanna överallt. Här och var står bilar och husbilar parkerade längs vägen. Vi ser tält som små färgglada knoppar ute på fjällen. Norrmännen är bra på det där med att gå på tur. 
Det är mest mindre husbilar här och det kan man förstå. Det är klart mycket lättare att fricampa med en mindre bil. Det känns som att det inte bara är vi som har valt att gå ner i storlek. Att göra om små transportbilar till övernattningsbilar verkar också ha blivit populärt. Vi har aldrig tidigare sett så många som övernattar i sina bilar som vi gjort den här sommaren. Nu börjar även vi att fundera på om det kan vara en lösning för oss när vi är i Spanien över vintern.
Strax före klockan 11 kommer vi upp på 1300 möh. Här hittar vi en parkering vid en liten fjällsjö. Vi packar en liten ryggsäck och ger oss ut på fjället. Det går en led upp men vi viker av från den och går rakt ut i naturen. Här finns snö för hundarna att rulla i och massor av fjällsjöar att bada i. Ja inte vi då utan hundarna. Solen steker på himlen. Det är väl inte riktigt vad vi trodde att vi skulle gå i bara shorts och bar överkropp här uppe. Det är tur att vi har med vatten. Visst, det går att dricka ur sjöar och bäckar men här står en del vatten still och bäckarna kommer från glaciärer och det vattnet ska man inte dricka. Efter tre timmar kommer vi tillbaka. Nu är det trötta hundar och våra magar är hungriga. 
Vi sitter ute i solen och njuter ett par timmar. Sen är det dags igen. Den här gången blir det en kortare tur.
 
Vi går någon kilometer bort längs vägen. Här finns en rastplats med en utsiktspunkt. Man ser härifrån flera glaciärer och även Norges högsta berg.
Vattnet är glasklart och kallt men runt om är det gnistrande grönt. Marken är täckt av mjuk grön mossa.
Ängsull, tror jag att det heter, växer här runt sjöarna. Här och var går det får och betar. Det här är bomull för själen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill