Fortsätt till huvudinnehåll

Ruttändring

Torsdagsmorgonen bjuder på strålande sol och behaglig värme. Vi tar en ny tur upp till glaciären. En lagom förmiddagspromenad på ca 8 kilometer. När vi kommer tillbaka är det dags för kaffe.
Innan vi checkar ut klockan 14 så diskar vi och jag hinner även göra en deg för matbröd. Den kommer att få jäsa medan vi åker. Vi kommer att stanna efter ca en timme och då ska det gräddas bröd och lagas lunch. Ja det blir en ganska sen lunch. Vi äter när vi behöver och vill. Det är inte som när man jobbade med lunchraster.....
De flesta har för flera timmar sedan lämnat campingen när vi rullar söder ut mot Sognedal.
Vi stannar till vid en annan glaciär som faktiskt egentligen är samma men en annan ände av den. Den här ligger precis efter vägen. Bara några hundra meter att gå. För ca 20 år sedan var vi här när Lars-Erik cyklade Jotunheimen runt. Glaciären ser faktiskt ganska lika ut som då. Den här har is ända nere vid vattnet.
Vår lille Minos hoppar glatt ner i det iskalla vattnet. Det är så galet kallt. Max 5 grader. Vi får lov att ta upp honom. Det kan inte vara hälsosamt. 



På parkeringen ligger ett gång kor och tar en siesta. Vi får höra att de nästan alltid är här. Minos tycker att de är döläskiga så han hoppar snabbt in i bilen igen. Loke däremot är gammal och världsvan. Han bryr sig inte ett dugg.                              
Vi åker vidare längs den slingrande vägen som går upp och i nästa stund går den ner. Vägen går igenom många tunnlar och några är 6,5 kilometer. Längs vägen går det kor, får och getter. Det ser man aldrig i Sverige.
Strax efter klockan 18 rullar vi in på parkeringen i Sognedal. Vi har hittat en parkering ganska centralt som är gratis på natten. Där står vi tillsammans med ett par andra husbilar i natt. Vi har planerat att i morgon åka vidare ner mot Flåm och den kända Rallarvägen. Där kan man ta tåget upp och cykla ner, vilket vi tänkte göra. Nu sitter vi här på kvällen och planerar och då visar det sig att tåget är fullsatt över hela helgen. Nu får vi tänka om. Det blir en ruttändring för oss.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill