Fortsätt till huvudinnehåll

Ruttändring

Torsdagsmorgonen bjuder på strålande sol och behaglig värme. Vi tar en ny tur upp till glaciären. En lagom förmiddagspromenad på ca 8 kilometer. När vi kommer tillbaka är det dags för kaffe.
Innan vi checkar ut klockan 14 så diskar vi och jag hinner även göra en deg för matbröd. Den kommer att få jäsa medan vi åker. Vi kommer att stanna efter ca en timme och då ska det gräddas bröd och lagas lunch. Ja det blir en ganska sen lunch. Vi äter när vi behöver och vill. Det är inte som när man jobbade med lunchraster.....
De flesta har för flera timmar sedan lämnat campingen när vi rullar söder ut mot Sognedal.
Vi stannar till vid en annan glaciär som faktiskt egentligen är samma men en annan ände av den. Den här ligger precis efter vägen. Bara några hundra meter att gå. För ca 20 år sedan var vi här när Lars-Erik cyklade Jotunheimen runt. Glaciären ser faktiskt ganska lika ut som då. Den här har is ända nere vid vattnet.
Vår lille Minos hoppar glatt ner i det iskalla vattnet. Det är så galet kallt. Max 5 grader. Vi får lov att ta upp honom. Det kan inte vara hälsosamt. 



På parkeringen ligger ett gång kor och tar en siesta. Vi får höra att de nästan alltid är här. Minos tycker att de är döläskiga så han hoppar snabbt in i bilen igen. Loke däremot är gammal och världsvan. Han bryr sig inte ett dugg.                              
Vi åker vidare längs den slingrande vägen som går upp och i nästa stund går den ner. Vägen går igenom många tunnlar och några är 6,5 kilometer. Längs vägen går det kor, får och getter. Det ser man aldrig i Sverige.
Strax efter klockan 18 rullar vi in på parkeringen i Sognedal. Vi har hittat en parkering ganska centralt som är gratis på natten. Där står vi tillsammans med ett par andra husbilar i natt. Vi har planerat att i morgon åka vidare ner mot Flåm och den kända Rallarvägen. Där kan man ta tåget upp och cykla ner, vilket vi tänkte göra. Nu sitter vi här på kvällen och planerar och då visar det sig att tåget är fullsatt över hela helgen. Nu får vi tänka om. Det blir en ruttändring för oss.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...