Lördagsgodis för själen

När vi vaknar på lördag morgon så ligger nog de flesta vi känner kvar i sina sängar och kramar kudden. Vi flyttar husbilen till en plats med den här utsikten innan vi äter frukost. Sämre frukostutsikt kan man ha.
Efter frukost så packar vi ryggsäckarna för en heldag på fjället. En husbilsgranne tipsade om en led som kommer att ta oss 4-6 timmar att gå. Vi har ju en gamling att ta hänsyn till och idag är det som de flesta andra dagar, SOLIGT.
Strax före 11 ger vi oss ut på fjället. Det känns som vi är ensamma på jorden. Efter en timme letar vi på en plats för att göra kaffe. Efter kaffet går vi vidare mot dagerns mål. En glaciär, nu igen. Den här gången kommer vi ända fram och dessutom är vi helt ensamma här. De tidigare vi varit till har det gått turistbussar till. Den här är mer svårtillgänglig. Det är så häftigt att stå här vid en is som kan var 10000 år eller mer. Häftigt och spännande. Vi tar det försiktigt här för det händer att stora delar ger sig av nedåt och då har man ingen chans. Vill man så kan man med guide gå härifrån och upp på glaciären.
Vi säger hej då till isen och knallar på över fjället. Det är ganska lätt terräng att gå i och leden är väl synlig. Plötsligt hör vi ett välbekant ljud. Det knorrar i magarna. Det är dags för lunch. Vi letar en plats där hundarna kan få lite skugga. Det är inte det lättaste på ett kalfjäll. Det blir mot en liten bergvägg. På menyn står det idag äggröra med stekt potatis och bacon. Det sitter fint i våra kurrande magar
Efter ca 5 timmars vandring kommer vi tillbaka till husbilen. Vi har då gått ca 12 kilometer. Dagens hjälte blir än en gång Loke. Han har tufflat på över berg och dalar trots sin höga ålder. Imponerande. Båda hundarna lägger sig i husbilen och somnar direkt medan vi plockar ihop och gör oss redo för avfärd.

Vi tänker försöka ta oss ända ner till Hamar ikväll. Det blir en körning på några timmar. Eftersom hundarna sover och är nöjda, magarna är fyllda så gäller det att passa på att köra. I Otta blir det ett stopp för kvällsmat och lite tanktömning. När vi lämnar Otta är klockan närmare 19 och det är 26 grader ute. Det är så man får nypa sig i armen. Vi hade väl aldrig kunnat drömma om detta väder i Norge. En dag med regn på 5 veckor....

När vi lämnade Sundborn den 24 juni så antecknade vi mätarställningen på bilen. Strax före Lillehammar har vi under de 6 veckorna åkt 500 mil. Det hinner bli några mil till innan vi är tillbaka i Sundborn. Men oj vad mycket vi har sett. I morgon kommer vi nog att passera gränsen till Sverige om vi inte hittar på något annat. Man vet aldrig med oss.

Nedan får du åka med en bit efter den vackra vägen från fjället.