Vi passerar polcirkeln

Det har blivit tisdag. Vi har sovit gott på parkeringen vid Storfors. Den här kan vi rekommendera. Det är dags för en långpromenad med hundarna innan vi ska åka vidare. Vi går förbi campingen och det naturrum som ligger några hundra meter bort. Här går det vandringsleder åt alla håll. Det finns även en freesbeegolfbana, och ett friluftsmuseum som visar hur samerna bodde.

Vi väljer en led som går längs den brusande forsen och är totalt 2,6 mil enkel. Vi kommer bara att gå en kort bit efter den. Kanske två till tre kilometer. Efter ca 1 kilometer finns en fin grillplats iordninggjord. Det är så roligt att se, för här sitter en hel familj. Mamma, pappa, 3 barn och mormor och morfar med sina vänner. En härlig liten utflykt. Vi hejar och går vidare. Det sitter varningsskyltar här. Varning för stenras. Här och var har det rasat ner stora stenar. 

På tillbakavägen gör vi ett besök på naturrummet. Här finns utställning om samerna och deras liv, en annan om bergen runt om och ett par konstutställningar av lokala konstnärer.               

Vi kastar loss och åker vidare. Vi åker i ett vackert fjällandskap med kala fjäll där snön ligger kvar i svackorna. Fjällen tillhör bergskedjan Saltfjället och Svartisen. Svartisen är Norges näst största glaciär. Det hade varit intressant att se men molnen hänger tunga och det lutar åt regn idag, så det känns inte riktigt som vi vill gå i bergen idag. Det finns flera glaciärer att se efter vägen om vi vill.
Det är ca 1 timmes resa till vi passerar polcirkeln. Kommer du ihåg när vi passerade den sist? Det var strax söder om Jokkmokk. Där var det en tavla som talade om var vi var. En helt vanlig rastplats. Här i Norge är det helt annorlunda.

Här ligger ett hus med restauranger och affärer. Självklart finns det troll, både stora och små.

Ute finns det olika landmärken att beskåda och vyn runt om är så vacker med alla fjäll.
Precis när vi är på väg till bilen igen så börjar det att regna.

Det blev ett lagom stopp för oss med lite fika och en kortare promenad. Nu rullar vi vidare.
Vi har hittat ett övernattningsalternativ utanför Mosjön. Det ska vara en större parkering vid ett friluftsområde av något slag. Dessutom ligger den vid strandkanten.
Regnet har öst över oss under större delen av dagen men nu när vi kommer fram spricker himlen upp och solen tittar fram. Det är trots allt ganska varm.
Några hundra meter från husbilen ser vi en trappa som går uppför ett berg. Vi går ut och kollar vad det är. Trappor är ju inte direkt Lokes favorit så jag tar honom och går längs stranden medan Lars-Erik och Minos går upp en bit för att kolla. Efter några minuter ringer han och säger att jag måste gå upp. Jag går och lämnar Loke vid husbilen och börjar sedan min vandring uppför trapporna. Det är varmt och det är ganska höga steg. Halvvägs upp möter jag dem. De är nu på väg ner. Jag knatar på uppför. Svetten sprutar om mig. Det här var riktigt jobbigt men häftigt. Tänk att de har byggt den för hand. De har tagit dit äkta sherpas från Nepal som under tre år har byggt på den. Nu återstår bara ett par hundra steg innan den är helt färdig och man kan gå till toppen. Trots att den inte är färdig så invigdes den under sommaren av Norges drottning.
Nu tillbaka till mitt flåsande. När jag väl kommer upp med svetten rinnande i ansiktet så här även de blodtörstiga myggorna hittat hit. Det är svårt att stå still och njuta av utsikten men för ett ögonblick så tar jag mig tid.
Dags att vända ner igen.
2200 trappsteg( höga och ojämna huggna ut natursten) senare så är jag tillbaka nere där jag startade. Benen känns som gelé och darrar. När jag kommer tillbaka till husbilen har min älskling gjort korv med bröd. Klockan är 22,15. Det smakar underbart gott. Efter det blir det en välbehövlig dusch och sen hopp i säng.

Idag, onsdag vaknar vi och det regnar ute. Trappen som vi gick igår syns knappt i dimman men den känns i min kropp. Ena knäet och min ena fotled tycker nog att det är total vilodag idag. Det var ju tur att vi tog den igår. Som vanligt efter frukost så blir det en timmes promenad innan vi åker vidare. Idag får vi se var vi hamnar. Vi har egentligen inget mål förrän Kristiansund.
Efter ett par timmars körning på E6 så börjar det bli dags för ett stopp. I en app hittar vi en parkering vid en vandringsled. Parkeringen ligger någon kilometer från vägen rakt in i en skog. Lars-Erik hade nog till en början tänkt att vi kunde stanna för natten, men nej för mig. Det är inte det roligaste stället. Vi tar oss ut på vandringsleden som ska vara ca 2,5 kilometer. Den går i en helt vanlig skog en bit, sen ut på ett kalhygge. Det är 26 grader varmt och solen steker. Det känns som att var i en öken. Stigen är uselt uppmärkt och ännu sämre underhållen vilket gör att vi tillslut inte ser den och det ska vara en kilometer kvar. Vi får helt enkelt gå på skrå. Vi vet ungefär åt vilket håll bilen är. Vi går över en sådd åker och genom trassliga snår. Nu är inte humöret på topp. Den som lagt upp denna plats i appen och lovordat den, den skulle jag vilja ha tag på nu.
Slutet gott allting gott. Vi hittade tillbaka.
Vi kör vidare en timme och kommer till Steinkjaer och hittar där Paradisbukta. En strand med en stor parkering. Det kostar 29 NOK att stå här ett dygn. Om det är hysat lugnt här på natten så blir vi nog kvar ett tag då det de närmaste fem dagarna ska bli uppemot 35 grader.