Världens vackraste väg?

Tisdag morgon ringer väckarklockan på nytt. Nu ringer den halv 6! Det är jobbigt att vara ledig.
Vi har i natt stått på en parkering vid ett bad i Åndalsnes. Inte den vackraste platsen vi stått på direkt men den dög bra att sova på. Det var tyst och lugnt, och gratis.
Varför ska vi då upp så tidigt? Jo så här är det. Vi ska idag åka Trollstigen och kanske även Geiranger. Det beror på tiden och trafiken. Trafiken är orsaken till att vi nu går upp i ottan. Vi vill komma iväg före turistbussarna.
Morgonen är magisk vacker och solen värmer redan. Sjön eller fjorden ligger spegelblank och det kommer ett gyllene sken från solen på bergstopparna.
Det är bara drygt en mil till Trollstigen från vår sovplats. Vi börjar att åka uppåt och vi är helt ensamma. Vi möter endast en bil på hela vägen och när vi kommer upp är det bara någon enstaka där som övernattat i sina bilar. Det betalade sig väl att gå upp tidigt.
Jag har varit här tidigare. Sist för ca 30 år sedan. Det har hänt en del här uppe sedan dess. Nu finns det utsiktsplatser med gångbroar, restauranger m.m. Det var det inte då. Efter att ha ätit frukost här så åker vi vidare över fjället. Det är så vackert och längs vägen står husbilar som övernattar och massor med tält.

Nu har klockan tickat iväg och blivit 10. Vi närmar oss Gudbrandsjuvet. Vi har blivit tipsade om att göra ett stopp här. Det är fina forsar med gångbroar över. Väl värda ett stopp. Även här är vi nästan ensamma. En kort tur bort så kommer vi till Linge där vi ska ta färja över fjorden till Eidsdal. Färjan tar bara dryga 10 minuter.
Efter färjan så är det ca två mil till Geiranger. Eftersom det ännu inte har blivit lunchdags så åker vi mot Geiranger.

Det är först nu trafiken börjar tätna och turistbussarna rullar ut på vägarna. Geirangerfjorden ska väl vara en av världens vackraste fjordar. Vi har en himla tur och hittar en parkeringsplats på Örnesvingen som är en utsiktsplats. Här är det helt galet med folk. Det väller ut folk från turistbussar. Det kommer bilar som har gett sig själva sjutton på att parkera även om det inte går. Vi stannar inte kvar här många minuter. Vi rullar nedåt på den slingrande vägen. Den är nog minst lika slingrig som Trollstigen. Samtidigt som man kör ska man ju titta på utsikten också. Just idag ligger det två stora båtar i fjorden. Det är inte alla dagar som det är båt här och när det är det, ja då är det lite extra vackert....eller...Solen gassar från klarblå himmel. Det är 28 grader varmt och vindstilla. Två stora båtar som spyr ut avgaser i den stillastående luften gör att idag är sikten inte optimal för det där perfekta kortet som man ser i broschyrer.
Nåja. Vi åker ner och det börjar kurra i magen. Det har blivit lunchdags. Än en gång har vi tur och hittar en parkering precis vid vattnet vid en av båtarna. Nu blir det lunch.

Fjorden är populär att paddla på och det finns flera ställen att hyra kajak. Det går även sightseeingturer med båt eller ribbåt. Man åker då en bra bit ut i fjorden till de sju systrarna bland annat. Turen ska vara underbart vacker, men att köa timtals för biljett till den, nej tack. Det är inget för oss. Vi passerar Geiranger och inser att stanna i stan är inget som lockar. Det är så galet med folk. Över allt står de i kö för något. Klart det är mer folk idag när det är två gigantiska skepp här med flera tusen passagerare som är i land. Byn Geiranger är inte alls stor så det gör att det blir trångt.
Skeppet vi stod vid när vi lunchade har kryssningar som kostar ca 70000.- för 10 dagar. Jo jag tackar.

Vi åker genom byn och upp på andra sidan. Även här är utsikten bara helt underbar. Eftersom klockan tickat iväg och det har kommit iland ett gäng båtfolk så är det nu JÄTTE mycket bussar ute. Dalsnibba har väl de flesta hört talas om eller sett bilder ifrån.Om du klickar på den här länken så ser du en välbekant bild. Vi valde att INTE åka dit. Vi hade hört rykten om två timmars väntetid för att komma fram.
Vi valde att åka vidare mot Stryn. Inte ända fram men nästan. Vi kollade ut en väg över fjället. Den gamla vägen till skidliften. Den här lilla vägen var verkligen liten. En slingrande grusväg med begränsningar om max 8 meters bil. Vi förstår varför. Vägen är jättesmal och har höga stupande sidor. Här gäller det att ha tungan rätt i munnen.
Nu snackar vi natur. Galet vackert, nej det räcker inte. Vansinnigt galet magiskt sjukt vackert. Turkosblåa glaciärsjöar, likadana bäckar, fjäll med snö och glaciärer, klarblå himmel. Det här går inte att beskriva. Vi stannar och går en sväng. Tyvärr finns inga vandringsleder här men det går bra att gå lite hur som helst. Vi kommer till en av dessa sjöar. Där lägger vi oss i den mjuka mossan och bara njuter.
Tänk att vi har det så bra. Hundarna springer lösa. Minos är i sitt essä och plockar pinnar, dvärgbjörkar m.m. Loke badar och myser med oss i mossan.
Att dricka iskallt fjällvatten det är lyx.
Vi åker sedan vidare till Stryns skidanläggning. Där övernattar vi på parkeringen tillsammans med ett par andra husbilar. Gratis naturligtvis.

TJOHO VAD VI HAR DET BRA!