VAL!!!!!

Vi skaffade husbil för drygt 20 år sedan. Då var vi inte många på vägarna. Dessutom var vi alltid bland de yngsta. Här uppe är nästan varannan bil man möter en husbil. Nästan alla är utländska. Det är nog husbilar från hela Europa.Vi har till och med sett en rysk husbil. Vårt kära grannland Finland är nog de som är mest representerat här, tätt följt av Sverige. Det är trots detta många som tältar. Det kan nog också bero på den friluftstrend som råder. Nu har ju det mesta två sidor. En bra och en mindre bra. En av de mindre bra är att det på de norska vägarna kan bli ganska trångt. Vägarna är som bekant smalare än vi är vana vid och ska man mötas så får man ibland stanna för att det ska gå. Det blir helt enkelt för trångt. En annan mindre bra sak är att det också blir svårare att hitta parkeringar eller lediga campingar. En tredje kommer senare i inlägget. Det positiva är att folk tar sig ut för att upptäcka, man umgås och träffar nya vänner.

Vi lämnar byn Å som ligger längst ut på Lofoten, tidigt på torsdagsmorgonen. Redan klockan 7 åker vi. Vi ska inte ta färjan till Bodö som går härifrån. Nej vi har mer att se innan vi lämnar Lofoten. Att vi åker så tidigt beror på att färjan går klockan 7 och 9 på morgonen vilket då leder till ökad trafik vid de tiderna. Vi tänkte slippa det. Vi åker samma väg tillbaka för det finns ju ingen annan. Nu får jag se den andra sidan av vägen. Vi tänker köra några mil och sen stanna och göra frukost.

Solen står redan högt och värmer gott. Det är inte ett moln på himlen. Det blir nog en fin dag idag.

Plötsligt får jag syn på den. En fena, två fenor....det är tre eller fyra valar en liten bit ut. Nu blir det tvärbromsning och sen springer vi ut för att se dem. Äntligen. Att fota blir inte riktigt prioriterat. Vi står där helt förstummade av fascination. Tänk att vi äntligen fick se dem livs levande. Nu återstår frågan- vad var det för valar vi såg?

Det kurrar friskt imagen när vi kommer fram till Hauklandstranda. Det är redan fullt på parkeringen trots att klockan bara är 9. Vi hittar tillslut en plats att parkera på, en plats med utsikt.

Det lutar lite men vi ska ju bara stå här över dagen så det gör inte så mycket. Frukosten sitter fint. 

Loke har naturligtvis spanat in stranden och vill direkt ner och busa.

Minos väntar på att få gå ner till stranden. Medan jag gör i ordning en matsäck att ta med så tar Lars-Erik med hundarna ner på stranden och busar. Det är ännu ganska tomt på stranden närmast oss. Nu åker boomer bollen fram. Tack Anna för att Minos fick den. Han älskar den. Kolla in filmen här.

Där borta på hyllan står vi tillsammans med några till. Stranden längst bort har en parkering för husbilar. Där får det plats ett 20 tal. Den är gratis och naturligtvis full en solig dag som denna i semestertid. Vi är ändå nöjda med vår plats.  Stranden är långgrund med vit finkornig sand. Det här ska vara  Norges finaste strand och faktiskt även med på Europatoppen. 2015 blev den nominerad som en av världens vackraste. Jag kan förstå det. Nu är det ju det där med vattentemperaturen. Inte är det varmt inte och jag brukar ju inte vara en badkruka.

Det verkar ha varit något evenemang här nyligen för det är uppsatt någon slags inhägnad bana. Kanske beachvolleyboll eller något liknande. Det förklarar kanske varför det är så många bilar här så tidigt. De kom helt enkelt igår!

Matsäcken är packad så vi ger oss av på en vandring upp på berget Mannen. Det är en bitvis tuff vandring och vår lilla Loke kämpar duktigt på.

Nu är vi på väg upp på berget. Vad ligger där? En pappkaffemugg från caféet på stranden. Vad är det för fel på folk? Vem släpar med sig kaffe hit i en mugg och sen bara slänger det? Hoppas de brände sig på tungan så den trillade av. Jag blir så himla arg när jag ser sånt här. Det här är baksidan med turister. Det finns alltid några som förstör så det i slutänden drabbar även andra. Jag kan förstå att invånarna på Lofoten tycker att det får vara nog med turister även om det är en stor inkomstkälla för dem. Turismen tär på deras ö. Ta stranden här. Så många människor denna dag. Var ska alla göra sina behov....Nä nu ska jag sluta vara negativ.
WOW vilken natur. Älskar den mer och mer för varje dag som går. Undrar just hur allt detta blev till.....

Det här är belöningen när man kommer upp. En riktig panoramautsikt över Lofoten. Nåja nu gick jag ju inte ända upp eftersom vi har gamle Loke med oss. Sista biten upp på toppen hade varit för tuff för honom så jag och han stannade här medan toppbestigarna från Kebnekaise tog sig lite högre upp.

Vi stannar här och förbereder för en fikastund. Kan inte låta bli att tycka att det känns som vi är i alperna. Det går får på sluttningarna och betar precis som det gör i Italienska alperna. Jaja, kaffet smakar gott med hembakad kanelbulle. Att gå ner går betydligt enklare och snabbare. Kanske för att vii släpper loss hundarna så de får springa lösa ner. Det är säkrare både för oss och för dem. Till och med busiga Minos sköter sig

Längs sjön som vi såg från ovan går en slingrig väg. Jag och Minos bestämmer oss för att gå den. Solen värmer gott från klarblå himmel så Minos passar på att ta ett svalkande dopp i fjällsjön på väg upp. Jag avvaktar. När vi kommer tillbaka har de andra redan kommit fram till husbilen. De har väntat på oss i en halvtimme. Lars-Erik är sugen på att åka vidare. Men först.....jag måste bara bada. Häftigt att badat här och dessutom norr om polcirkeln. Det har inte alla gjort. Här nedan ser du beviset. Jag gjorde det till slut. Det gick faktiskt ganska bra att komma i men det var ISKALLT. Jag är ingen badkruka trots allt.

Vi åker sedan vidare någon mil till en camping vi såg igår. Den ligger vid havet och där finns en massa öar. Vi hoppas på lite paddling. Nu är det ett par veckor sedan vi stod på camping och efter alla fjällturer och vandringar så börjar behovet av att tvätta bli ganska stort. Därför kommer vi att stå här två nätter. I natt ska det vara sista natten för i år med midnattssol. Här är den. Njut.