Fortsätt till huvudinnehåll

Senja, en ö i norra Norge

På fredag förmiddag lämnar vi Sverige efter att ha gjort ett stopp vid Riksgränsen.
Naturen på Norska sidan är vacker med berghällar och små sjöar. Här är det mer hus än på svenska sidan. Vägen blir direkt smalare så det gäller att ha tungan rätt i munnen. Nu är det oftast Lars-Erik som kör för att han blir så lätt åksjuk den stackaren. Jag kör gärna men trivs även att sitta bredvid och tar gärna en massa kort under tiden. Det blir så mycket bilder så jag försöker att gallra bort en del. Det är inte alltid bilderna blir så bra när man tar dem i farten.
Här längst upp i Norge, eller det är ju faktiskt 100 mil kvar till nordligaste Norge men dit tänker vi inte åka. Men här är vi nu i alla fall. Strax norr om Narvik. 




Vårt första stopp blir när det kurrar i magen. Med en underbar utsikt lagar vi till en makaronipudding. Myten om att man bara äter konserver och pulversoppor när man bor i husbil, den slår vi hål på. Vi lagar riktig mat och ungefär samma som hemma. 
Vi åker vidare bland fjordar och berg och hamnar så småningom i en hamn i en liten liten by. Den här ställplatsen kostar 150 nok för en natt och då ingår el och vatten. Det är inget vi egentligen behöver men för en gångs skull får det vara värt det.


Nu blir det kaffe i gröngräset med ryggen mot en stuga som ger oss lä. Det är faktiskt en ganska kall vind som snålt blåser från havet så att sitta i lä är skönt. Vi njuter av solen en stund innan vi går till byns mataffär. Där ska det gå att ta ut pengar. Ställplatsen betalas med kontanter som läggs i en låda eller med norska motsvarigheten till SWISH. Vi har inget av dem. Det visar sig även att butiken INTE tar våra kort. Vi har både VISA och Master Card men inget av dem fungerar. Vad gör vi då? Den här byn var ganska tråkig ändå så vi bestämmer oss för att åka ett par mil till. Vi drar ur sladden och kastar loss.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Det är svårt att hålla blicken på vägen när det är så vackert. Havet är på sina ställen turkost som medelhavet och med bergen i bakgrunden så blir det som en tavla.
I varje liten hamn ligger färgglada fiskebåtar. Det fiskas ju på en del i Norge. Vi får se om vi så småningom tar oss en fisketur.



Vi kommer till Mefjordvaer som ligger längst ut på en udde. Här ska det finnas en parkering som man får stå och sova på. Vi har läst i apparna som vi har att den ska vara jättebra. Naturligtvis även gratis.
Byn ligger längst ut på ön och här är det bara hav utanför.
Vi går en vända in till byn. Där träffar vi ett par från Svalbard. De är här på semester med sin hund Atka. Minos och Atka finner varandra och busar en lång stund. Det blir två trötta hundar till kvällen. Bilden är tagen av Atkas matte Mia.
Den här raststugan finns vid parkeringen som vi står på. Den har en eldstad inomhus och en helglasad vägg som vetter mot havet. Här kan man sitta och njuta av utsikten om det är ruggigt ute. Vilken smart grej. Den gillar vi. Nu kommer vi nog inte att behöva den eftersom vädret är bra. Klarblå himmel och bara en lätt vind. Temperaturen på dagen ligger på ca 16 grader och på kvällen kryper den ner mot 10. Helt ok för att vara i Norge tycker jag.
Från parkeringen kan man gå till flera utkikspunkter. Vi går upp på berget närmast när klockan passerat 23. Vi sitter där och tittar på solnedgången som egentligen inte blir någon solnedgång eftersom solen inte går ner. Bilden är tagen lite tidigare på dagen då vi var upp.
Utsikten är.....ja vad ska man säga.



Den här bilden är tagen vid midnatt uppifrån berget. Där nere nästan mitt på står vi med utsikt över havet och bergen. Det passar oss som hand i handske. Parkeringen ligger bara några hundra meter från den lilla byn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...