Närkontakt med ....vad då?

Vi lämnade Trondheim sent på söndag eftermiddag. Vi hade under dagen bestämt att vi ville köra på kvällen när solen inte var fullt lika varm. Vi hade även tagit beslutet att inte åka Altlanterhavsvägen som vi tidigare planerat. Istället tar vi vägen över Dovrefjäll, dvs samma väg som Therese och Johannes åkt tidigare på dagen. Vi ställer in gps på en parkering mitt på fjället vid en utsiktsplats.

Vi kommer fram strax före 11 på kvällen och hinner ta en kopp te med Therese och Johannes innan det blir sovdags. I morgon blir det tidig uppgång. Klockan ringer klockan 7.

Det blir utefrukost med nybakade scones. Det blir en tur upp på berget Snöhätta idag. Ja inte för mig och hundarna då. Det är ingen bra väg att gå med hund. Snöhätta är faktiskt högre än Kebnekaise. De tar bussen klockan 8,30 som går en kilometer bort från parkeringen. Man måste åka buss för det är förbjudet område en bit för att det tidigare var militärt område där man provbombade så området känns väl inte helt säkert. Med packade ryggsäckar med mat och annat för dagen så ger de sig av.
Jag och hundarna får lite egentid. Den börjar med att baka matbröd. När det är gjort framåt lunch så går vi upp till viewpoint Snöhätta. Det är en promenadväg uppför ett litet berg. Det tar inte lång stund att gå de ca 1,5 kilometerna upp. Uppe på toppen har man byggt ett mycket annorlunda hus. Här kan man sitta och beundra utsikten över Snöhätta och andra berg. Om man har tur kan man se vildren, fjällräv eller myskoxe. Långt, långt bort skymtar vi några myskoxar men jag hade aldrig sett dem om jag inte haft en kikare. Även i den ser de ut som små mörka pluttar. En kvinna har däremot med sin superkikare och låter mig och någon till titta i den. Wow. Mitt wow kommer så småningom under eftermiddagen att blekna.

Bergsbestigarna klarar av sitt berg med bravur. De kommer tillbaka strax efter klockan 15. Nu blir mitt wow blekt. De har sett myskoxar på mycket nära håll, precis framför bussen och faktiskt på ett par andra ställen med. Nu är de ganska trötta så det blir en fika ute innan Therese och Johannes åker vidare. Än en gång säger vi hej då.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Torsång i mitt hjärta

Vi kommer att vara i Dalarna fram till midsommar och ska under den tiden försöka hälsa på så många som möjligt. Trots att vi har allt tid i världen så känner vi ändå att den inte räcker till. Dagarna och veckorna går så fort och det dyker ju hela tiden upp nya saker vi vill göra. Vi har varit till Torsång och hälsat på flera av våra vänner både på Sunnanö och inne i själva Torsång. Vi har gått längs våra gamla favoritstigar i skogarna och över ängarna. Eftersom vi bott här i nästan 12 år så har vi hittat många smultronställen när vi trampat stigar i skogarna. Undrar hur många hundra gånger vi trampat på denna stig. Hundarna kan den in och utan. Vi känner igen varje rot och gren. När vi flyttade härifrån så hände något med skogen. Ingen trampar längre på alla dessa stigar så vissa av dem börjar nu växa igen. I Torsång finns det två kyrkbåtar. Kyrkbåtar är något som bara finns i Dalarna. Det kanske också är något som på sikt försvinner om inte eldsjälar fortsätter att födas. D

Läs mer

En resa genom ett sjukt Europa

Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända? Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’. Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade vi tillsammans

Läs mer

Torrox, vår by i Spanien

Den vitkalkade byn ligger i Andalusien i provincen Malaga. Regionen är känd som Axarquia. Torrox Pueblo hör samman med Torrox Park, Torrox Costa, El Morche samt El Penoncillo. Byn ligger längs Route of Sun and Valley. Längs denna hittar man vinodlingar och flera andra mindre vitkalkade byar. Byn ligger ca 3 kilometer från stränderna på en liten kulle med en fantastisk utsikt över havet och bergen . Byn är känd för sina vitkalkade hus och sina slingrande smala gränder. De flesta fria från trafik. Byn har flera små torg och det största är en populär samlingsplats både för lokalbefolkningen och turister. Här finns några restauranger och pubar. I närheten av stora torget ligger den stora kyrkan som har sitt ursprung från 1600-talet. Stränderna , ca 3 kilometer bort är långa och har finkornig sand. Längs strandpromenaden i Torrox Costa hittar du massor av restauranger och serveringar. I ravinen finns en promenad väg som tar dig ner till stranden på ca 30 minuter. Vill

Läs mer

Leta i den här bloggen