Närkontakt med ....vad då?

Vi lämnade Trondheim sent på söndag eftermiddag. Vi hade under dagen bestämt att vi ville köra på kvällen när solen inte var fullt lika varm. Vi hade även tagit beslutet att inte åka Altlanterhavsvägen som vi tidigare planerat. Istället tar vi vägen över Dovrefjäll, dvs samma väg som Therese och Johannes åkt tidigare på dagen. Vi ställer in gps på en parkering mitt på fjället vid en utsiktsplats.

Vi kommer fram strax före 11 på kvällen och hinner ta en kopp te med Therese och Johannes innan det blir sovdags. I morgon blir det tidig uppgång. Klockan ringer klockan 7.

Det blir utefrukost med nybakade scones. Det blir en tur upp på berget Snöhätta idag. Ja inte för mig och hundarna då. Det är ingen bra väg att gå med hund. Snöhätta är faktiskt högre än Kebnekaise. De tar bussen klockan 8,30 som går en kilometer bort från parkeringen. Man måste åka buss för det är förbjudet område en bit för att det tidigare var militärt område där man provbombade så området känns väl inte helt säkert. Med packade ryggsäckar med mat och annat för dagen så ger de sig av.
Jag och hundarna får lite egentid. Den börjar med att baka matbröd. När det är gjort framåt lunch så går vi upp till viewpoint Snöhätta. Det är en promenadväg uppför ett litet berg. Det tar inte lång stund att gå de ca 1,5 kilometerna upp. Uppe på toppen har man byggt ett mycket annorlunda hus. Här kan man sitta och beundra utsikten över Snöhätta och andra berg. Om man har tur kan man se vildren, fjällräv eller myskoxe. Långt, långt bort skymtar vi några myskoxar men jag hade aldrig sett dem om jag inte haft en kikare. Även i den ser de ut som små mörka pluttar. En kvinna har däremot med sin superkikare och låter mig och någon till titta i den. Wow. Mitt wow kommer så småningom under eftermiddagen att blekna.

Bergsbestigarna klarar av sitt berg med bravur. De kommer tillbaka strax efter klockan 15. Nu blir mitt wow blekt. De har sett myskoxar på mycket nära håll, precis framför bussen och faktiskt på ett par andra ställen med. Nu är de ganska trötta så det blir en fika ute innan Therese och Johannes åker vidare. Än en gång säger vi hej då.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

Läs mer

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...

Läs mer

En resa genom ett sjukt Europa

Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända? Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’. Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...

Läs mer

Leta i den här bloggen