Det här har vi längtat efter

På lördagen vaknar vi lite senare eftersom vi satt uppe VÄLDIGT länge och tittade på solnedgången. Efter en frukost utomhus i solen så blir det en långpromenad för Mari och Minos. Lars-Erik behöver vila sitt onda knä ett par dagar till så han går en kortare med Loke. Knäet gör ont efter vandringen i Kebnekaise med packning på ryggen. Vi ger det ett par dagr till så blir det nog bra.
Från parkeringen går det flera vandringsleder. Vi väljer en som går in mot bergen och ska var ca 5 km. Den går över myrar med spångar. Vi passerar några mindre sjöar och en fin å innan vi kommer ut i andra änden av byn. Det tog oss ungefär en timme att gå trots att det vara ganska blött och lite knöligt. 

När vi kommer tillbaka är disken diskad. Vi hade tänkt stå kvar ett par timmar till men vi bestämmer oss för att rulla vidare. Efter vägen i en annan by ( Senjahopen) hittar vi den här. Här kan man gratis tömma tankar och fylla på dricksvatten. Det passar vi på att göra. De finns lite här och var men vi vet inte när vi kommer till nästa. Det beror på vad vi hittar efter vägen att se och göra.

Det har blivit dags för lite kaffe så vi stannar efter bara en dryg mil. Här hittar vi en fin strand där hundarna kan bada. Vi tvåbenta tycker att det är lite för kallt.

Stranden ligger i Ersfjord. Här finns en parkering som man kan övernatta på. Det är även massor av tält här. Det verkar som många gör en helgutflykt hit och det kan vi förstå. Stranden är i världsklass. med finkornig vit sand och det är långgrundt. Vi tar vårt fika med oss och sätter oss på stranden en stund innan vi åker vidare. Vi hade kunnat stanna och bara slappat men det ligger precis vid vägen så det finns ingenstans att gå med hundarna.

Vi fortsätter och passerar så många fina ställen. Vi har nu siktet på Senja Hamn, eller Senja trollet som visst ska vara känt. Det ligger bara några mil bort men för att komma dit så blir det att passera några höga berg genom tunnlar. Vi stannar vid Senjatrollet som är en souvenirbutik, café och en liten park med en massa troll. Tidigare låg här världens största Troll som hade en restaurang ini sig. Den brann tyvärr ner i mars i år. På parkeringen utanför kan man övernatta. Även här finns tömning och vatten. Nu tycker vi att det är ganska tråkigt att stå här för det är bara en parkering mitt ute i ingenstans. Det ligger inte så långt från Hamn som egentligen är vårt mål. Lars-Erik tar med sig Minos och går för att kolla om det finns någon bättre plats, gärna vid vattnet, lite längre bort. När han kommer tillbaka har han ett leende på läpparna. Han har hittat ett kanonställe bar en liten bit bort. Vi rullar vidare ca 1 km där han svänger in på en gård till ett hus vid vattnet. Mannen med talets gåva har gått in och frågat om det finns någonstans i närheten som passar oss. Han blir då erbjuden att stå på deras gård. Björn, som hamn heter, och hans fru är supertrevliga och vi får stanna flera nätter om vi vill. Från deras tomt kan vi nu lägga i kajaken och paddla ut till öarna som vi så länge velat göra. Efter en fika i trädgården så blåser vi upp kajaken, byter om och tar med lite smått att äta. Björn och hans fru tipsar om bra öar att besöka. 

Vi paddlar bland öar med kritvita stränder och slipade klippor. Vattnet är så klart och turkost så det känns overkligt. Vi kommer till Färöan som ligger ett par kilometer bort. Här hittar vi en strand att gå i land på. En öde ö med denna strand. Vi känner oss som Robinson Cruse.

Den vita sanden är inte sand. Det är koraller. Hur exotiskt känns inte det?

Hundarna kan springa lösa på denna öde ö. De kan busa, bada och göra vad de vill. Vi går barfota och bara njuter.

Vi hittar den här! Det måste vara en valkota. Den är över en meter hög och står där som en stol. Undrar hur den kom dit?

Inte en människa, helt tyst, ett hav som ligger blankt.... De snöklädda bergen i bakgrunden och den vita stranden. Det är bara ett fel, det är för kallt i vattnet.

Vi går en runda på ön. En bit upp ligger en myr som är full av hjortron. Tyvärr så är de inte mogna än på ett tag. Vi går vidare upp på en kulle. Här är utsikten över alla öarna enorm.

Så småningom måste vi vända hemåt igen. Det börjar bli kyligt. Havet ligger nästan blankt och solen värmer. Plötsligt ser vi något framför kajaken. Vad är det som flyter på ytan? En boll, eller.......Det är en säl! Wow vad häftigt. Det hade vi inte väntat oss även om vi önskade det. Den simmar framför oss en stund innan den ger sig av. 

När vi gav oss iväg var det ebb och vattnet var långt ute, nu har det vänt och börjar komma tillbaka. Hundarna har skött sig och mest sovit när vi paddlat. Vi är lite frusna när vi kommer i land för vi har blivit blöta av våra blöta hundar. Nu vill vi snabbt få på oss torra kläder. Det ska vi tänka på till nästa gång att ta med.

jag går ut med hundarna medan Lars-Erik åker med Björn i bilen för att titta på något som Björn vill visa.

Här bor de och vi med i natt. Ett STORT tack för att vi fick låna er gräsmatta. Det här var guld värt för oss. Vi har haft en upplevelse vi sent ska glömma. Det är så vi nästan får nypa oss i armen. Nu hoppas vi att det blir fler fina dagar så att vi kan ta en till tur med kajaken inom kort. 

Om vi hade haft en drönare så hade vi kunnat filma allt från ovan. Nu får du nöja dig med att se öarna från Google Maps. Vi startade från den blå pricken och paddlade ut till ön med den röda markeringen.