Fortsätt till huvudinnehåll

Där vägen tar slut

Fri som fågeln skulle man kunna säga om oss. Vi har ingen tid att passa och tar dagen som den kommer. Vi gör det vi vill och känner för. Önskar bara att vi kunde flyga....

Andra natten på Lofoten blir vid Marinmuseet och Lofotenakvariet i Kabelvåg. Här finns en stor parkering med plats för ett 20 tal husbilar. När vi kommer vid 16 tiden är det vi och två till bilar. In till stan, som är pytteliten är det 10 minuters promenad.
Vid museet finns Lofotens äldsta by. Här finns även ett fint hotell vid vattnet och en gästhamn. 
Det finns några öar utanför och viken ligger skyddad så det är nog ett bra ställe att paddla, men vi hoppar över det. Vi går en vända och kollar in omgivningarna innan vi avslutar kvällen i husbilen. Där plockar vi fram broschyrer om Lofoten och gör upp en rutt för de kommande dagarna.

Kabelvåg är som många andra byar en fiskeby. Här ligger de karakteristiska små båthusen på rad. Det går att hyra båt nere i hamnen om man vill ge sig ut på egen tur. Efter frukost och en promenad med hundarna så åker vi vidare. 
Vi åker till en början på E10 men svänger sedan av på en mindre väg. Vägen slingrar sig fram runt fjordar och genom tunnlar. Överallt lyser det turkosblåa vattnet.
Vi skulle kunna stanna hur ofta som helst för det finns så mycket att se efter vägen men vi får lov att sålla lite. Jag passar på att fota från bilfönstret
Jodå, det här är Norge. En kritvit strand med kristallklart vatten. Det är ju bara ett fel, det är så galet kallt i vattnet.

Det är så magiskt vackert. Att flera filmer har hämtat inspirationen här ifrån Lofoten det kan vi lätt förstå. Bergen som kuliss till det klara vattnet och all grönska på land.




Här och var efter vägen ser vi får som går på eller längs vägen. Minos vill gärna ut till dem.
Vi passerar Reine som är en jättefin ö. Här känns det dock alldeles för turistigt för oss.

Vårt mål för dagen är Å. Å är en liten liten fiskeby nästan längst ut på Lofoten. Åtminstone så långt du kan komma med bil. Där vägen slutar finns en stor parkering. Den är nästan full när vi kommer. Vi har tur och hittar en parkeringsruta till husbilen. Vi planerar att tillbringa natten här så vi kör upp på klotsar så att bilen inte ska luta. Bilar åker och bilar kommer. Flera husbilar får vända för att det inte finns plats för dem. Vi hade tur.
Det är en pittoreskt liten by med en camping, ett par restauranger, några friluftsmuseer och lite annat. Vi går ut på piren i hamnen och där får vi se en utter som skuttar runt. Tyvärr var den för snabb för oss så vi inte hann ta kort på den, för när Minos fick se den och började skälla, ja då dök den ner i vattnet.
Vi tänkte väl kanske att vi skulle lyxa lite här och ta en liten matbit men.....295.- för en hamburgare och 76.- för en liten öl och då pratar vi norska kronor. Det skulle bli 830 svenska kronor för oss två. Vi lagar nog middagen själva idag också.
På kvällen gör vi som de flesta andra verkar göra. Vi går ut på klipporna och sätter oss och tittar på havet. Det är så rofyllt med tystnaden. Vi hoppas att få se val eller tumlare. Vi spanar med kikare. Efter ett tag vill Lars-Erik gå tillbaka till husbilen. Jag stannar kvar och fortsätter med att bara titta ut över havet. En kvart efter att han gått så kommer det en tumlare. Det är väl typiskt. Dessutom hinner jag inte ta kort. Men jag har i alla fall sett den.
Vi tänkte gå till sängs tidigt på kvällen men på något sätt går tiden fort och det ju ljust när det är midnatt. Två dagar till är det midnattssol här. Det blev än en gång midnatt innan vi kom till sängs. Då rullar det fortfarande in bilar till parkeringen.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...