Fortsätt till huvudinnehåll

Abisko nationalpark

Vi lämnar Nikkaloukta efter att ha fyllt på vatten och betalat vår parkering. Vi har en tid att passa i Kiruna och vi kommer dit i god tid. Det är dags för ett veterinärbesök för Loke och Minos. För att åka in i Norge krävs att veterinär avmaskar hund och dokumenterar i passet. Vi har en tid hos Kiruna veterinärpraktik före kl 16. Vi kommer dit klockan 13,30 och det är ok. Hundarna får sina piller (som jag har köpt på apoteket) och veterinären skriver in i passen. Besöket kostar oss 300.-.
Vi hinner även med att handla lite på ICA Kvantum. Det behövs fyllas på med lite färskvaror, annars har vi så vi klarar oss länge till.
Torneträsk är en glaciärfördjupad sjö och är ca 70 km lång. Det är Sveriges sjunde största och näst djupaste. Djupast är Hornavan. Sjön har i regel is ända fram i juni. Längs den södra stranden går E10 mot Narvik. Här går även Malmbanan med tågvagnar fyllda med malm från gruvan i Kiruna. Vi åker nu mot Abisko som ligger efter vägen. Det är så otroligt vackert så det är svårt att hålla blicken på vägen. Det borde vara hastighetsbegränsning 20 km/h här. Allt annat blir ju farligt när det är så mycket att titta på.

Vi gör ett lunchstopp efter vägen och steker några nyinköpta färska hamburgare. Det sitter fint i magen innan vi rullar vidare mot Abisko.


I Abisko parkerar vi vid liften. Det ska visst vara ok att stå här och sova. Vi har en fantastisk utsikt över Torneträsk, alla berg och den kända Lapporten. När vi installerat oss ger vi oss åter ut på en lite kortare vandring.
För ca 10 år sedan gick vi här efter att ha avverkat  ca 11 mil vandring från Nikkaloukta till Abisko. Vi gick då en vandringstävling som heter Fjällräven Classic. Nu får vi mer utvilade njuta av naturen här i nationalparken. Från fjällstationen går en djup canyon med brusande forsar. Azurblått fjällvatten forsar fram bland klipporna.

Här finns flera vandringsleder med olika längder och det finns massor att se. Vi väljer att gå några kilometer uppströms innan vi vänder.
Här är typisk fjällnatur med dvärgbjörkar, fjällbjörkar, smörbollar, fjällsippor och annat som hör fjällmiljön till. Det är så klorofyllgrönt och vackert. 

Vid fjällstationen slutar kungsleden . Det är en av världens mest kända och vackraste vandringsleder. Leden är ca 40 mil lång och går genom fyra nationalparker. Vi har på denna resa klarat av två av dem.
Målgången går genom denna tunnel och det är magiskt att gå igenom här och höra samejojken. Tunneln berättar sin historia om renarna och dess årstider. Sätt på ljudet och njut.

Sena kvällen tillbringar vi i husbilen. Våra kroppar är ganska trötta efter Kebnekaiseturen. Lars-Erik somnar tidigt. Själv sitter jag uppe länge och ser midnattssolen färga himlen orange. Det är svårt att gå till sängs när det är så vackert ute.

Kommentarer

  1. Anonym15 juli 2019 kl. 04:54

    Att få uppleva midnattssolen är magiskt!
    Tillbringade en midsommarvecka vid Riksgränsen för länge sedan.
    Ljusare än så blir det knappast!

    Alltid lika kul att läsa om vad ni hittar på!
    kram / Monica HC

    SvaraRadera
    Svar
    1. grimloke16 juli 2019 kl. 12:07

      Det är jättehäftigt. Ljuset gör att vi har rubbat vår dygnsrytm en del. Men vad gör det när vi har all tid i världen...Kram till dig med.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Ut på tur, aldrig sur

Regnet fortsätter även på söndagen. Vi planerar att åka till våra vänner i Dalstorp söder om Ulricehamn. På vägen dit kommer vi att passera Ullared. Vi har aldrig varit där och heller egentligen aldrig lockats att åka dit. Efter Tv-serien om Gekås Ullared så har vi sagt att det skulle vara intressant att se om det stämmer överens med verkligheten. Idag är en perfekt dag att göra slag i saken. Det är ett av Sveriges mest besökta ställen så vi antar att det inte finns någon veckodag eller tid på dagen som det är lugnt. Vi kommer dit vid 12 tiden på söndagen efter löning. Jodå det är folk i dag också. På TV har man sett att folk står i kilometerlånga köer på morgonen bara för att komma in. De behöver inte vi idag. Det är bara att gå in. Väl inne så möts vi av ett inferno av människor med överfulla kundvagnar. Vad ska alla människor med allt till? Behöver man allt detta? Vi köper hundmat och några småsaker som vi i alla fall skulle ha köpt någon annanstans. Efter två timmar är vi ute och...
2 kommentarer
Läs mer

En resa genom ett sjukt Europa

  Igår strax efter kl 12 lämnade vi Torrox för att ta oss de cirka 370 milen till Sundborn. Lite extra spännande i dessa coronatider. Vi får se hur det går med alla länders olika restriktioner, utegångsförbud och lockdowns. P4 Dalarna har valt att följa vår resa. Därför ringer de oss varannan dag strax före kl 10 och kollar läget. I dag satt vi och tittade ut över havet medan vi pratade. Att då höra om hur vädret är i Dalarna just nu gör att vi undrar varför vi nu valt att åka dit. Ska vi vända?  Som sagt, i går startade vi och körde ca 45 mil. Vi passerade gränserna till 3 provinser utan att bli stoppade. I Granadaprovinsen såg vi ett par vägspärrar/poliskontroller vid några avfarter runt Almuñécar. Det är allt hitintills. Även om det inte är tillåtet så är det faktiskt möjligt att korsa landet i bil verkar det som. Vi som är skrivna i Sverige har rätt att köra igenom, sk transfer, för att ta oss ’hem’.  Vårt första nattstopp blev strax söder om Alicante. Här fricampade ...
En kommentar
Läs mer

Smurfigt...

Vi stog kvar på parkeringen vid Via Verde de la Sierra i natt tillsammans med tre andra husbilar. Om det inte varit för en hund som skällde nästan hela natten så hade det varit skönt. Även idag kommer vi iväg tidigt. Vårt mål idag är hem, dvs Torrox. Vi har några planerade stopp efter vägen men har ändå tid med ett oplanerat. Vi passerar Ronda . Det är en känd by dit många åker och turistar. Vi har aldrig varit där och kommer inte att stanna idag heller. Det kommer att bli en annan gång. Vi svänger istället av vägen strax efter Ronda mot byn Juzcar. Byn ligger ca 1 mil från vägen. Man färdas genom ett bergigt område på smala slingrande vägar med en fantastisk utsikt och natur. Här och var i bergen ser man vita små byar som klättrar efter bergssidan. Men här efter ca en mil dyker den plötsligt upp. En knallblå by. Hela byn är målad blå efter att den blev använd för 3D filmen om de belgiska blå figurerna som gillar hallonssaft och svamp-SMURFARNA! Efter filmen skulle byn återstäl...
4 kommentarer
Läs mer